Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
INDUSTRITIDNINGEN NOR D E N
gerare, men detta antal skulle kunna ökas md 50 proc.,
om man minskade hyttutrymmet till det för svenska
passagerarfartyg normala. I jämförelse med andra
projekterade färjor är den därjämte utomordentligt billig,
1 det att kostnadsberäkningen slutar på en summa av
2 500 000 kr.
Äro framstegen sålunda betydande i fråga om
tonnaget, kan man kalla dem revolutionerande i avseende
på färjelägen. Kostnaderna för dessa ha hittills varit
utomordentligt stora och utgjort ett väsentligt hinder
för färjetrafikens införande på ruter, som annars väl
lämpa sig därför.
Enligt Cassels förslag ersättas de fasta färjelägena
av flytande. En heldäckad pråm, lämpligen av betong,
förlägges i längdriktning mellan färjans akter och land.
På pråmens mitt löper ett spår, som i vardera ändan
övergår till en kort (endast 5 meter lång) klaff,
bestående av tvenne balkar, rörligt ledade, så att hela
förbindelsen blir elastisk inom vissa gränser. Färjan
behöver ingen hamn; den förtöjes vid tvenne dykdalber,
mellan vilka aktern införes medan fören förtöjes vid
fasta ankare. Enkla låsanordningar fasthålla pråmens
båda ändar, dels vid färjan, dels vid land.
Den projekterade pråmen är 60 m lång och 9 m
bred, samt högst 2 m djupgående. Den är indelad i 36
vattentäta rum genom två längdskott och 11 tvärskott.
4 elektriska pumpar, med en kapacitet vardera av 2
ton vatten i minuten, kunna vid behov länsa de rum,
som användas som tankar. Samtliga pumpar och
kranar manövreras från en manövreringshytt, belägen mitt
över vagnarna. Genom reglering av vattenballasten höjes
eller sänkes pråmens för- eller akterända, så att
spårets höjdläge avpassas efter spåren på land eller på
färjan. Största utjämning av vattenståndet medför en
lutning å färjans spår av 1: 60. Största förekommande
lutning å klaffarna är 1: 40. Hela pråmfärjan fullt
utrustad kostar endast 125 000 kr. Anordningarna i land
bli särdeles enkla och billiga. Djupet vid kajen
behöver ej överstiga 2 meter vid lågvatten.
Till jämförelse kan nämnas att färjeläget för
stats-färja i engelsk trafik beräknats kosta, enligt 1913 års
priser, 2 770 000 kr, därav ensamt för landningsbro
450 000 kr. En bidragande orsak till den senares höga
kostnad är givetvis att 4 spår inlöpa på densamma.
. En beaktansvärd fördel med’ Cassels system är att
pråmen kan flyttas till annan plats. Färjetrafiken är
således icke fastlåst vid vissa ändstationer. Vid
vintertrafik kan det exempelvis bli nödvändigt att
använda särskild vinter- eller nödhamn. Sålunda skall
linjens ändpunkt i Reval under vintern utbytas mot
Baltischport. Pråmen bogseras då från den ena hamnen
till den andra. Man kan säga att systemet medför en
mera elastisk trafik, som lätt kan anpassas efter
förhållandena. Skulle det visa sig att en rut icke
motsvarar förväntningarna, kan den flyttas till annan linje.
Z.
Internationella unionen till skydd för den industriella äganderätten.
Ur en redogörelse för den internationella unionen
till skydd för den industriella äganderätten återgives
här efter La Propriété Industrielt följande rörande
patentväsendet.
Den allmänna unionen till skydd för den
industriella äganderätten har under år 1924 ökats med en
suverän stat, Grekland, och ett land under mandat,
sta,ts-gruppen Syrien och Libanon. Estlands anslutning,
som ägde rum 1923, har notificerats under året och
är i laga kraft sedan 12 febr. 1924.
För närvarande omsluter unionen 32 suveräna
stater med en befolkning av ungefär 714 milj. invånare.
Konventionens text reviderad i Washington den 2
juni 1911 är i gällande kraft i alla dessa områden utom
Australien; framställningar till den australiska
regeringen att ratificera texten hava varit utan resultat.
En polsk patentlag antogs den 5 februari 1924. De
viktigaste bestämmelserna i denna lag äro följande:
Patent beviljas för en tid av 15 år, efter företagen
granskning; dock skall granskningen ej sträcka sig
till undersökning rörande uppfinningens nyhet.
Födoämnen, farmaceutiska och kemiska produkter äro ej
patenterbara, däremot förfaringssätt att framställa
sådana. Enligt lagen kan jämte vanliga patent beviljas
beroendepatent, tilläggspatent, allmänna patent
(brevet eommun). Patentet förfaller vid underlåten
inbetalning av avgifter. Utövning är obligatorisk inom en tid
av tre år, därest ej bevis kunna lämnas för det
berättigade i underlåtandet att utöva uppfinningen. I princip
hava anställda rätt att anhålla om patent på
uppfinningar, som de hava gjort i det företag, där de äro
anställda; men en överenskommelse om överlåtande kan
göras, vilket förbehåll gör ordnandet av frågan mindre
fördelaktig för de anställda än vad som är fallet med
den österrikiska lagstiftningen. Dessutom erkänner
lagen företagarens rätt att fordra av den anställde en
licens. Ett tillfälligt utställningsskydd beviljas, om en
patentansökan ingives inom sex månader från
utställningens början.
Kommissariatet för Syrien och Libanon har utfärdat
en förordning den 17 jan. 1924 för den industriella
äganderätten, vilken förordning i huvudsak ansluter
sig till den franska patentlagen.
Island har utarbetat en patentlag, daterad den 19
juni 1923.
Enligt lagen beviljas patent för en tid av 15 år. Den
personliga äganderätten erkännes. Utövning är
obligatorisk inom fem år; efter denna tid är innehavaren
skyldig att lämna licens. Lagen innehåller
bestämmelser om beroendepatent samt om
invändningsförfarandet. Patent beviljas efter nyhetsprövning i Island eller
i det land, där en ansökan förut ingivits. Denna mycket
anmärkningsvärda bestämmelse har vissa utsikter att
upptagas i lagstiftningen inom andra länder, som
önska undvika de med en större granskningsavdelning
förenade kostnaderna och som föredraga att clraga
fördel av andra länders mera fullständiga och dyra
organisation. Sålunda undersökes i Holland möjligheten för
en sådan lösning.
I Norge har en lag utfärdats, som bestämmer ett
patents giltighetstid till 17 år (lag av 9 juli 1923).
I Canada har patentlagen undergått vissa
förändringar genom en förordning av den 13 juni 1923. I
lagen bibehålles den numera av Amerikas Förenta
Stater upphävda bestämmelsen om caveat, dvs ett till
patentmyndigheten ingivet meddelande om anspråk så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
