- Project Runeberg -  Industritidningen Norden / Femtiotredje årgången, 1925 /
191

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

INDUSTRITIDNINGEN NORDEN

■12!)

Spårvägar och automobiltrafik.

(Slut fr. sid. 187.)

På tal härom vågar jag sätta i fråga, om icke
spårvagnarna rentav representera det enda riktiga
systemet för passageraremasstrafik i storstadens äldre
centrala-, trångbyggda delar, ex. Staden mellan broarna
här i Stockholm, ander förutsättning att endast
enkelriktad trafik pr gata får förekomma? Det medgives,
att likadant berättigande skulle kunna tillerkännas
om-nibussarna, men då endast i avseende på lokaltrafik;
för genomgående masstrafik torde deras kapacitet vara
för svag.

Nyss anspelade jag något på passagerarnas
rymlig-hetskrav. Man gör nog klokast vid våra svenska
trafikkalkyler att icke underkänna detta krav. Liksom
trevnaden i en teater- eller biografsalong ej så litet beror på att
man sitter rymligt, så kan man ha sina pretentioner
ditåt även i spåivagnen och omnibussen. Kravet är
måhända att beteckna som nationellt: vårt folk är ju
ganska storvuxet och groft byggt, och naturen har i regel
förlänat den till mognare ålder komne svensken och
svenskan en respektabelt bred sits. Konstruktören har
nog lättare att lösa problem av denna art, då det
gäller att rita en spårvagn, än i fråga om gatuomnibussen.

En psykologisk faktor att räkna med till favör för
spåivagnen är säkerligen den, att mången tycker sig åka
med större trygghet i spårvagnen än i omnibussen,
förmodligen på grund av den jämnare och stabilare gången,
det större utrymmet och den kraftigare konstruktionen.

Vägd mot speciellt den irreguljära automobiltrafiken
synes spårvägstrafiken ligga tillräckligt tungt för
att bibehållas och ytterligare utvecklas. Det är
auto-mobilen — och motorcykeln — som vållar, må vi
erinra oss, den moderna storstadsgatans oro och crescendo
av olyckor. Den extreme bilisten må i spårvägstrafiken
se en antagonist, men han gör sig då skyldig till stark
överdrift. Spårvagnen representerar numera den
egentliga trafikdisciplinen på gatan. Den gör i viss mån
tjänst som trafikregulator. Den transporterar massor av
folk, som eljest såsom fotgängare skulle spärra
gatukorsningarna eller såsom bilåkare öka virrvarret på
körbanorna. Ponera, att här i Stockholm, sådan
gatutrafi-ken nu gestaltat sig på Kungsgatan, Vasagatan,
Hamngatan, vid Tegelbacken, vid Slussen etc, man plötsligt
läte spårvagnarna försvinna och i stället gåve varje
f. d. spårvägsfarande familj och resande i staden en bil
eller motorcykel och vederbörlig undervisning i
körkon-sten, — vilket fruktansvärt spektakel bleve e.j följden!
Så nog böra våra goda bilister vara spårvagnarna
tacksamma.

Trafikregulator — detta ord ger mig anledning till
en komplimang åt vår första gatuomnibuslinje här i
staden. Den var påtagligen ivrigt efterlängtad, och jag
tror bolaget väl märkt detta och även att allmänheten
i allt större utsträckning blivit 15-öres bilister.
Företaget har oemotsägligt ådagalagt omnibussens
lämplighet i Stockholm såsom komplement till spårvagnen. Det
är åtskilliga andra sträckningar, bortsett från den
föreslagna Centralstationen—Karlaplan, som på detta sätt
böra tillgodoses. Själv hade jag vid starten av denna
ringlinje Drottninggatan—Regeringsgatan en stilla
förhoppning, att linjen skulle göra även annan nytta än
själva persontransporten. Nämligen att fungera som
regulator på den allmänna körtrafiken. Jag tänkte mig,
att dessa båda omnibusringlinjer i varandra motsatt
riktning på samma gator skulle komma att var för sig

förete en rörelse analog med ett paternosterverk^, men
horisontell, där skoporna motsvarades av omnibussarna.
Den övriga körtrafiken kunde således tänkas
inportionerad och reglerad mellan »skoporna». Huruvida någon
dylik effekt verkligen konstaterats har jag mig ej
bekant, möjligen måste förutsättas ett större antal
omnibussar. —

*



Det jag nu såsom inledning till denna diskussion
tillåtit mig säga, skulle kunna sammanfattas ungefär
sålunda:

En ekvation mellan spårvägar och automobiltrafik,
kräver, för att likvärdighet skall vara för handen, att
automobiltrafiken tillföres de positiva kvantiterna 1)
större trygghet för egna och andra trafikanter, 2) högre
massbefordringskapacitet och 3) inhemskt
motordrivmedel.

Det är i dessa tre avseenden som spårvägarna synes
ha övertag över automobiltrafiken.

Chr. Sylwan.

(Referat över diskussionen kommer att meddelas. Red.)

Teknikens varningar.

(Ur senaste rapporter från yrhesinspeUörerna ang. svårare
olycksfall i arbete.)

Ett skrotblock skulle med användande av handkran
uttagas ur berget och lyftas till skrottippen invid den
ena av de bägge snedsträvor, varmed kranen stöttades.
Blockets tyngd uppskattades till 1 500 à 1 600 kg,
kranen var uppsatt förra året, besiktigad den 2 oktober
1924 samt godkänd för 1 800 kg last. När bommen med
vidhängande last vridits till ca 3 m från ena strävan,
brast denna och kranen störtade. Arbetaren J fick
hjärt-stocken över sig, klämdes svårt och avled några clagar
senare av inre skador.

Strävan brast upptill genom ett bulthål för beslaget.
Diametern Var där 15 cm, och träets struktur gav vid
handen, att virket påtagligen var a,v sekunda kvalitet.
Säkerhetsfaktorn vid avknäckning av strävan i
ogynnsammaste belastningsfall beräknas till endast 1,8 vid
1 600 kg last.; för 6-faldig säkerhet, vilken är
erforderlig med hänsyn till de knyckar, som i konstruktionen
uppstå vid maljornas plötsliga inbördes förskjutning,
s. k. skränsning, beräknas strävans diameter för den
högsta tillåtna lasten till 21 cm.

Strävan har senare ersatts med en grövre och kranen
dessutom stadgats med wire.

Fallet föranledde cirkulärskrivelse till
stenhuggerier-na, innehållande bl. a. föreskrift, att då krän endast är
stagad av tvenne snedsträvor och 6-faldig säkerhet mot
avknäckning i ogynnsammaste fall ej förekommer,
kranens aktionsfält i horisontalplanet inskränkes till 180°
på så vis, att kranbom med vidhängande last ej får
komma sträva närmare än 45° i horisontalplanet räknat.

Föreningsunderrättelser.

Sveriges verkstadsförening höll den 15 maj ord. årsmöte i
Stockholm under ordförandeskap av dir. J. S. Edström, därvid
ansvarsfrihet beviljades överstyrelsen för dess förvaltning
under år 1924.

Överstyrelsen utgöres av direktörerna J. S. Edström,
Västerås, ordf., och Hugo Hammar, Göteborg, v. ordf., övering. Erik

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:01:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/indunord/1925/0193.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free