Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242
INDUSTRI TIDNINGEN NORDEN
Fig. 2. M. Zadigs fabriker i Malmö. Firman grundades 1865 av M. Zadig s:r jämte
sönerna Moritz. Philipp och Ferdinand, vilka år 1881 ingingo som delägare. Ph. Zadig är
alltjämt den ledande chefen. 1872 inflyttade fabriken i nybyggd egen fastighet, sedermera
väsentligt utvidgad. I Malmö, där tvålindustrin f. n. är rikt representerad, funnos på
1860-talet två tvålfabriker: M. G. Rydberg och Hansson & Lewan. Vid dessa voro under
1863 anställda, bl. a. som mästare, Joh. D. Andersson, Joh. Jönsson och M. Zadig —
grundarne av de tre större nuvarande fabrikerna i Malmö.
tur-wärk uti Sveriges rike till 1754 års slut» upptager
namnen å tjugofyra såpsjuderier.
Man torde kunna förutsätta, att den tillverkning av
tvättmedel, som bedrevs vid de dåtida verken, ej
synnerligen skilde sig från den husbehovstillverkning, som
bedrevs i hemmen. Säkerligen voro
fabrikationsmetoderna skäligen primitiva efter nutida begrepp. Man
var vid fabrikationen hänvisad till de naturliga och
orena alkalierna. Pottaska erhöll man ur björkaska —
0,1 till 0,2 % av vedvikten — och under hela det 18:de
århundradet utvanns soda huvudsakligen ur askan av
sjö- och strandväxter, varjämte s. k. »trona», naturlig
soda från vissa saltsjöar, användes. Man fick nöja sig
med orena produkter. Den spanska Barillasodan höll
sålunda t. ex. blott 10—30 % natriumkarbonat. Med
sådana råmaterial kunde ej gärna några 1 ysande
resultat nås.
Revolutionerande för hela den kemiska industrin blev
metoden att framställa soda ur koksalt, som redan år
1791 uppfanns av Leblanc. Med denna
fabrikationsmetod vanns möjligheten att erhålla renare och
därtill billigare alkalier än vad förut varit fallet, vilket
var av stor betydelse för tvättmedelsfabrikationen.
År 1823 hade vidare den berömde franske kemisten
Chevreul på fettkemins område framlagt ej mindre
viktiga rön, som blevo grundläggande för den moderna
fettkemin.
Det är alltså blott etthundra år sedan de tekniska
framsteg och rön gjordes, som medförde möjlighet att
så omgestalta fabrikationen av såpa och tvål, att den
husbehovs- eller hantverksmässigt bedrivna
tillverkningen kunde ersättas med vad vi förstå med
industriell drift. Därmed vanns även, att tvättmedel
genom de allt mera fulländade fabrikationsimetoderna
snart nog kunde framställas till ett så billigt pris, att
desamma förlorade karaktären av lyxvaror, något som
för omkring 100 år sedan ännu i stort sett var fallet.
Hos snart sagt varje individ i det moderna
kultursamhället har därigenom ett renlighetsbehov skapats, som
kräver tillfredsställande. Man behöver endast erinra
/] Ii : .,. - ,o
om,t att bristen på tvål för miljoner
människor av Centraleuropa^ folk
varit ett verkligt lidande under de
nyss tilländagångna krigsåren.
Det 19:de århundradet
kännetecknas på tvättmedelsindustrins område
av ett kraftigt uppsving, söm dock
först inom de allra senaste
årtiondena börjat giva fabrikationen
karaktären av stordrift. Den
hantverksmässiga formen, många småföretag,
har i så gott som alla länder, ej minst
i Sverige, länge hållit sig fast med
en hårdnackad envishet.
Det äldsta av de på samma plats
ännu existerande »såpbruken», som
i vårt land uppstodo under början av
förra århundradet, kallades »Göta
Lejon» och anlades år 1812 i
Örgryte av köpmannen Jolin Benecke.
Såpbruket sysselsatte enligt gamla
Göteborgsannaler första året 3
arbetare och tillverkade 1 080 fjärdingar
såpa till ett värde av 15 630
riksdaler banco. Bruket har oavbrutet ägt
bestånd, men gått genom flera
händer, och drives numera av
Aktiebolaget Eneroth & Co. i Göteborg.
Den därnäst äldsta firman, vars namn ännu är
oförändrat, grundades år 1823 av Lars Montén vid
Woll-mar Yxhullsgatan 4 i Stockholm. Enligt uppgift skall
ingen mindre än Berzelius hava varit intresserad och
medhjälpare vid företagets startande. Av ännu
existerande fabriker, som grundats under loppet av förra
århundradet, hava 4 tillkommit före år 1850 och 19
under tiden år 1851 till 1900.
De viktigaste huvudslagen av fabrikat, som
tvättmedelsindustrin framställer äro som bekant såpa, tvål
och tvättpulver.
I stort sett kan man av hos oss just nu’ brukliga
såp-slag skilja mellan tvenne olika typer, den ofärgade och
den färgade. Den ofärgade förlänas färg enbart av
det naturliga färgämne, som den använda oljan
innehåller. Denna såpa går vanligen i handeln under namn
av »glycerin»- eller kristallsåpa». Den färgade såpan
kallas i allmänhet grönsåpa. Förr framställdes
grönsåpan av pressad hampolja, som innehåller ett
naturligt färgämne, klorofyll, vilket ger såpan grön färg.
Numera är den pressade hampoljan i förhållande till
priset å andra oljor oftast alltför dyr för att kunna
användas. Den grönsåpa, som på de senaste 25 åren
förts i handeln, är vanlig »glycerinsåpa», som färgats
med ultramarin-, anilin- eller annan färg. Den
tillsatta färgen höjer naturligtvis ej såpans kvalitet,
varför den föreställning, som ännu på många håll hyses,
att grönsåpan skall vara bättre än den ofärgade såpan,
endast är att hänföra till inbillningens område.
En annan typ av såpa är kärnsåpan, som förr med
förkärlek användes, men numera ytterst sparsamt
förekommer i handeln. Den verkliga kärnsåpan
innehåller utkristalliserade korn, bestående av palmitin- eller
stearinsyrat kali, och erhålles på det sättet, att en viss
procent talg får ersätta den palmitin- och
stearinfat-tigare oljan. Då talgen i allmänhet är dyrare än
oljorna, tillsatte man ofta förr korn av krita till vanlig
såpa för att giva densamma sken av kärnsåpa. Denna
förfalskningsmetod torde numera åtminstone ej
till-lämpas här i landet. En såpa kan även utdrygas eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
