Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDUSTRI TIDNING EN NORDEN
271
noggrann granskning befunnits icke innehålla något
patenterbart, blir saken en annan. Behandlingen av
sådana ansökningar både kan och bör i fortsättningen
göras summarisk, men detta oberoende av förefintligheten
av en besvärsavdelning.
Att uppsättandet av de utlåtanden, som i anledning
av underdåniga besvär infordras från ämbetsverket, är
förenat med icke oväsentligt arbete, är obestridligt.
Enligt en utredning, som ämbetsverket låtit verkställa,
torde i medeltal ca 2 V» arbetsdagar kunna beräknas för
varje utlåtande. Det högsta antalet underdåniga
utlåtanden, som hittills under ett år avgivits, har varit 55,
för vilka alltså 138 arbetsdagar eller för varje ledamot
ca 5 dagar skulle tagits i anspråk. Det händer
emellertid redan nu, att byråchefen övertager uppsättandet av
underdåniga utlåtanden. Avsikten är, att i den mån
sådant med hänsyn till det ökade arbete, som genom
ökningen av rotlarnas antal kommer att åvila
byråcheferna, låter sig göra, utsträcka tillämpningen av
nyssnämnda anordning, ehuru fortfarande såsom hittills
ifrågavarande skyldighet lämpligen bör åvila den
föredragande ledamoten.
Inrättas en besvärsavdelning i det bestämda syftet att
därigenom möjliggöra en i viss mån summarisk
behandling av ärendena i första instans, är det icke uteslutet,
att arbetet i avsevärd mån komme att överflyttas å
besvärsavdelningen. I alla händelser torde någon
minskning av arbetet för ämbetsverket i dess helhet genom
en besvärsavdelning icke vara att påräkna, något som
blir än mera påfallande^ om, såsom
Besparingskommittén föreslår, byrådirektörer skola deltaga i arbetet hos
besvärsavdelningen. Att märka är även, att en
återförvisning från besvärsavdelningen till första instansen
kan antagas bliva icke allt för sällsynt; åtminstone i
de fall, då en fullständig materiell prövning av ärendet
i första instansen icke ägt rum, torde återförvisning
böra ske.
Av vad sålunda anförts framgår, att Patent- och
registreringsverket alltjämt anser inrättandet av en
sakkunnig överinstans i patentärenden vara av betydelse,
men att ämbetsverket icke finner denna betydelse ligga
i åstadkommandet av besparing eller påskyndande av
ärendenas behandling utan i befordrandet av
rättssäkerheten. Vid sådant förhållande saknar Patent- och
registreringsverket anledning förorda någon utbrytning av
denna i Patentlagstiftningskommitténs förslag till ny
patentlag upptagna fråga för separat behandling.
Patent- och registreringsverket tillåter sig även erinra om
pluralitetens i Besparingskommittén uttalande, »att
verkningarna av besvärsinstansen icke böra
överskattas».
Ämbetsverket hemställer, att frågan om inrättande av
en besvärsavdelning i Patent- och registreringsverket må
behandlas i samband med revision av
patentlagstiftningen i dess helhet, därvid även de inom
Besparingskommittén väckta förslagen uti ifrågavarande hänseende
givetvis böra komma under prövning.
Förenkling av vissa ärendens handläggning.
Besparingskommittén har ifrågasatt, att
patentärende, därest meddelat föreläggande lämnats obesvarat,
skulle avföras med rätt för sökanden att inom fyra
månader mot erläggande av viss avgift få detsamma
återupplivat. Till ledning för bedömandet, huru ett dylikt
förslag sannolikt skulle komma att verka, har
kommittén meddelat vissa uppgifter, som tillhandahållits
av Patent-, och registreringsverket, rörande de under år
1924 tillbakavisade ansökningarna; och har kommittén
uttalat, att nämnda upplysningar lämnade det intryck,
att det vore svårt att på förhand bedöma, i vad mån ett
återupplivningsförfarande kunde väntas påskynda
behandlingen av patentansökningarna. Även Patent- och
registreringsverket finner effektiviteten av detta
förfarande ganska tvivelaktig. Reservanten förordar
införande i vårt land av ifrågavarande system och har i
samband därmed en vidlyftigare utredning rörande
tillbakavisade ansökningar.
Industriförbundet har ej något att invända
mot förslaget, ehuru förbundet i likhet med kommittén
ej är fullt övertygat om, att anordningen komme att
medföra någon mera avsevärd förkortning av
behandlingstiden. I många fall, då sökanden för närvarande
underlåter att inkomma med svar, torde avsikten vara
att få ett besked från Patent- och registreringsverket
om hans uppfinning är patenterbar eller ej; sökanden
önskar erhålla ett beslut, oberoende av i vilken riktning
det ginge. I sådana fall komme sökanden under den
nya ordningen att anhålla om ärendets avgörande i
befintligt skick, då i sådan händelse ett avförande ej
kunde äga rum.
Teknologföreningen anser sig, ehuru med
någon tvekan, kunna tillstyrka förslaget; dock syntes
det möjligt, att betydelsen av en dylik bestämmelse
överskattats. I många fall torde sökanden verkligen
önska ett beslut, oberoende av i vilken riktning det
ginge; det kunde nämligen för en industri vara nästan
lika värdefullt att utan publicering av saken vara
säker på, att en viss anordning över huvud taget ej vore
patenterbar, som att få patent å densamma.
Uppfinnareföreningen har uttalat sin
principiella anslutning till förslaget utan att vilja
närmare ingå på förslagets detaljer.
Patentombudsföreningen anser, att i
föreläggande borde införas det meddelandet, att
ansökningen komme att anses vara tillbakatagen, om sökanden ej
avgåve svaromål eller på annat sätt läte sig avhöra. Om
sökanden efter ett dylikt tydligt meddelande icke
vidtoge någon som helst åtgärd, torde man med rätt kunna
antaga, att han icke vidare intresserade sig för att
erhålla det sökta patentet. Att låta ärendet, såsom
kommittén föreslår, ligga i fyra månader för att se,
huruvida sökanden icke önskade ärendet återupplivat emot
.särskild avgift, syntes icke vara ägnat att minska
Patent- och registreringsverkets balanser och komme
särskilt att fördröja behandlingen av eventuellt
föreliggande kolliderande ansökningar.
Föreningen för industriellt
rättsskydd förklarar, att, bortsett från de principiella
betänkligheter mot lagändringar, som föreningen
uttalat, intet vore att erinra mot ifrågavarande förslag.
Tjänstemannaföreningen uttalar sin
tillfredsställelse om inom ämbetsverket förut dryftade
reformer i riktning mot förenkling av vissa ärendens
behandling kunde genom Besparingskommitténs
ingripande påskyndas.
Patent- och registreringsverket har låtit verkställa
en undersökning angående de under januari—april 1925
tillbakavisade ansökningarna. Dessas antal var 747. Av
dem hava 347 avförts, 101 förklarats förfallna och 299
avslagits. Av de förfalloförklarade och avslagna
ansökningarna utgöra alltså de förra 25,25 procent och de
senare 74,75 procent, under det motsvarande siffror för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
