Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
INDüSTRITI DNINGEN NORDEN
ning av fluidet till eller från servomotorn, samt dels de
av den balanserade ventilen 11—13 kontrollerade
ut-strömningsöppningarna 18 och 19, genom vilka fluidets
avlopp genom avloppskanalen 20 låter sig regleras. I
ventilens tilloppskanal finnes en förträngning 21 för
kontroll av tryckfluidets maximimängd. Ventilen 11—
13 är uppburen samt styrd av membranen 22. Genom
tryckfjädern 23 hålles ventilspindeln tryckt mot
hävarmen 5, och tvingas därigenom att ständigt följa
dennas rörelse. Den å kolven 4 verkande tryckkraften
utbalanseras av tryckfjädern 24, som är fasthållen samt
ansättbar genom styrbrickan 26 och muttern 27. För
begränsning av kolvens rörelse finnas tvenne anslag
28, 29.
Vid ett visst värde å trycket hos det fluidum, som
skall regleras, råder jämvikt i belastningen å båda
sidor av kolven 4. Förändras detta tryck kommer
kolven följaktligen att förskjutas i ena eller andra
riktningen, varvid hävstången 5 även gör ett visst utslag
och påverkar i sin ordning ventilen 11—13, varigenom
motsvarande rörelse genom tryckfluidets inverkan
uppstår i servomotorn 32. Skulle t. ex. trycket i
huvudledningens 30 sekundärsida 31 ökas över det normala,
kommer ventilen 11■—13 att öppnas, så att det genom
förträngningen 21 kommande tryckfluidet får mer eller
mindre fritt lopp, tillbaka till tryckkällan 35, varav
följer att trycket i servomotorn 32 minskas. Motvikten
33 går då nedåt, samtidigt som regleringsventilen 34
i huvudledningen 30 stryper för tilloppet och trycket
sjunker. Minskas trycket i ledningen verkar
anordningen i motsatt riktning, i det att ventilen 11—13
stänges, trycket i ledningen 17 till servomotorn 32 ökas och
regleringsventilen 34 öppnas. Förmedelst
omställningsmuttern 27 kan regleringsfjädern 24 ansättas mera. eller
mindre, varigenom varje önskat tryck å sekundärsidan
31 i ledningen 30 kan erhållas.
Genom balansering av ventilen 11—13 vinnes att
denna ej tager intryck av de uppträdande variationerna
i tryckfluidets tryck.
Genom sådan förändring, att i reläet insättes olika
slag av impulsorgan, t. ex. tryckkolvens 4 ersättande
med en elektrisk solenoid, temperaturkänsliga
metallstavar el. dyl., beroende på vad som skall reglems,
göres reläet användbart även för reglering av elektrisk
ström, temperaturer etc.
(Enl. sv. patentet nr 60180.) K. Nn.
Svenskar starta pappersbruk i California. Ett
nybildat bolag California Fruit Wrapping Mills Inc.
har inregistrerats med ett aktiekapital på 300 000
dollars. Initiativet till bolagets bildande har utgått från
dir. E. Fernström i firman Fernström & Co.,
aktiebolag, Stockholm, och avsikten med pappersbruket är
att tillverka omslagspapper för frukt, och intresserade
ortssammanslutningar av fruktodlare hava redan
uppgjort på förhand att uppdela tillverkningen
sinsemellan. Kontrollen i bolaget kommer att ligga på det
svenska bolaget närstående personers händer, varjämte
de svenska intressena få representanter i styrelsen.
Pappersmaskinerna hava redan beställts hos Karlstads
Mek. verkstad, Karlstad, och anläggningen beräknas
färdig i början av år 1927. Råvaran för
papperstillverkningen kommer att utgöras av svensk
pappersmassa. Till byggnadschef och teknisk chef har bolaget
förvärvat ing. Albert Örtendahl, vilken avreser i slutet
av februari.
Vägväsendets omorganisation.
Det av särskilt tillkallade sakkunniga avgivna
förslaget till nydaning av vårt vägväsende underkastas i
decembernumret av Skattebetalarnas förenings
tidskrift »Sunt förnuft» en synnerligen intressant kritik
av major Ingemar Petersson, som känt en av våra
insiktsfullaste män å detta område.
Beträffande sakkunnigas förslag om statens
väg-ingenjörer, vilka till ett antal av 23 skulle motsvara
de nuvarande vägkonsulenterna, finner major
Petersson ingen övertygande motivering förebragt för att
dessa böra bli väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
tjänstemän, medan vägkonsulenterna äro
länsstyrelsernas. De sakkunniga anse vägingenjörernas
huvudsakliga göromål vara av teknisk natur, varför de måste
lyda under en teknisk myndighet, men med stöd av
mångårig erfarenhet förklarar major Petersson att
samtidigt som hög teknisk standard erfordras kräves
också en betydande administrativ kompetens. I den
administrativa verksamheten innesluter då förf. såsom
synnerligen viktiga faktorer praktisk erfarenhet uti
ekonomisk organisation beträffande vägväsendet samt
praktisk kunskap beträffande vägtrafikens ordnande
och övervakande, vilken praxis aldrig kan tillföras
vägingenjörerna från ett centralt ämbetsverk.
Länsstyrelserna äro bäst skickade härtill. Ej heller kraven på
enhetlighet i verksamhetens handhavande eller
dispositionen av vägmedlen tala för att centralmyndighet
är lämplig.
Avlöningen till vägingenjörerna är föreslagen utgå
dels med fast avlöning och dagarvoden, dels med
ersättning enligt taxa, vilket emellertid praktiskt taget
innebär ett bibehållande av det avlöningssätt, som
f. n. tillämpas för distriktstjänstemännen. Systemet
synes vidare genom den monopolisering av allt
vägarbete inom länet, som skulle ske till vägingenjörernas
förmån, vara en hård orättvisa mot ingenjörer med
enbart privat verksamhet samt leda till synnerligen
tråkiga konsekvenser med hänsyn till vägarbetenas
kvalitet. Vi torde ha haft nog av det slags
vägtjänste-män, som samtidigt med denna sin ställning också
inom samma fack äro privata näringsidkare. Vi måste
få bort profitintresset från tjänstemannainstitutionen.
Till försvar för sitt avlöningssystem framhålla
sakkunniga, att riksdagen icke torcle gå med på fast
avlöning till 23 vägingenjörer, ehuru avlöningen skall
hämtas från automobilskattemedlen. Men då arvodena
för arbetsledning m. m. ersättas vägdistrikten
sedermera, är självklart skillnaden obetydlig, om samma
medel i form av fast avlöning till vägingenjörerna
lämnas direkt av statsmedel (automobilskattemedel) eller
om de skola göra omgången genom distriktens
vägkas-sor. Major Petersson anför i detta sammanhang en
avlöningsberäkning, som ger till resultat att 290 000 kr
skulle erfordras. till samtliga vägingenjörer. Till
jämförelse nämnes, att enbart den s. k. »arbetsledningen»,
såsom den för närvarande praktiseras, kostar omkring
600 000 kr.
För denna fasta avlöning skulle vägingenjörerna
utföra kontrollarbete. Arbetsplanernas upprättande
skulle de däremot icke befatta sig med. Dessutom skulle
vägingenjörerna övertaga samtliga de göromål som
sakkunniga velat pålägga de s. k. väginspektörerna.
Dessa väginspektörer ha tilldelats vissa
arbetsuppgifter, som förf. i »Sunt förnuft» utsätter för en
ingående kritik. Vad granskningen av arbetsplanerna be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
