Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
INDUSTRITID NIN G E N NORDEN 86
har man antagligen på denna grund benämnt varan
konstull. Denna benämning bör dock förkastas, enär
detta ords betydelse sedan lång tid tillbaka är fixerat
inom den svenska textila terminologin. Med konstull
(ty. Kunstwolle) menas verklig ull, erhållen antingen
genom upprivning av förbrukade, ovalkade
helyllevävnader, schoddy, eller av valkade sådana, mungo, eller
av halvylle, extraktull. I Tyskland kallas produkten
»Stapelfaser», om jag är rätt underrättad, en mycket
betecknande benämning (se nedan). Vill man undvika
ordet silke (konstsilkesull) kunde man benämna den
cellulosaull, ehuru den fullständigt saknar den
animaliska ullens egenskaper. Jämför bom ull, som likaledes
består av ren cellulosa.
Genom benäget tillmötesgående från
generaltullstyrelsens tullbehandlingsbyrå har jag erhållit ett par
importerade garnprover samt ett tygprov av detta
material. Det grövre garnprovet, benämnt »Stapelfasergarn»,
var med svag snodd tvinnat av 2 parter, var och en
löst spunnen av ca 150 enkla fibrer pr tvärsnitt.
Längden av varje fiber växlade mellan 50—150 mm, i
medeltal 100 mm, sålunda motsvarande stapellängden hos
kamgarn. Det andra, finare garnet var enkelt, snott
10 varv pr cm, bestod av ca 75 enkla fibrer pr
tvärsnitt av en längd av 20—50 mm, i medeltal 35 mm.
Detta garn kallades »Sniafilgarn». Vävnadsprovet
bestod av en vit- och blårutig sidentaft till damkostym,
varp av vanligt konstsilke, inslag av ytterst fint
stapel-fibergarn, stapellängd 20 mm. Man finner sålunda, att
fibern förekommer i olika stapellängder, avpassade efter
det avsedda garnets beskaffenhet, särskilt finlek.
Antagligen har benämningen »Stapelfaser» uppkommit
härav.
En undersökning av denna fibers styrka visade
förvånande resultat, nämligen i medeltal 30 kg pr kvmm,
sålunda nära motsvarande den hos bomull. Om man
besinnar, att styrkan hos konstsilke för endast 10—15
år seclan blott uppgick till hälften av detta belopp, kan
man förstå, vilka stora förbättringar i denna
tillverkning ägt rum, framför allt i styrka och finlek. Denna
senare är nämligen i ovan anförda prover 0,019—0,015
mm i diam., eller omkring densamma som hos
natur-silkets enkla kokongtråd.
Man kan knappast hysa tvivel därom, att denna
»stapelfiber» av cellulosa snart kommer att få en högst
betydande användning, ej blott inom den finare
trikotage-industrin utan även inom den finare vävnadsindustrin,
särskilt till damkostymtyger och som ersats för finare
kamgarnstyger i allmänhet. Genom tillblandning av
stapelfiber till ull eller bomull i lämpliga proportioner
kunna tyger tillverkas i alla kvaliteter och för olika
ändamål. Då härtill kommer att tillverkningskostnaden
f. n. blott uppgår till V6 à Vio av konstsilkets, och att
vår inhemska, blekta sulfitcellulosa visat sig vara ett
utmärkt råmaterial för denna produkt, kan man
förutspå, att en inhemsk industri, grundad på antingen
spinning av detta slags garn eller vävning av hit
importerat garn skulle kunna bliva av väsentlig betydelse.
Tillverkningen av garnet torde dock, såvitt jag förstår,
vara ganska svår, och möjligen måste vi, åtminstone
till en början, importera fibermassan eller garnet.
Enligt nuvarande tulltaxa behandlas denna fiber såsom
konstsilke, dvs såsom äkta silke. Fråga kan dock uppstå,
huruvida en produkt av denna art, med en viss
»stapel-längd» liksom ull och bomull, samt tillverkad av
vanlig, blekt trämassa och saknande silkets karakteristiska
glans, verkligen kan betraktas såsom silke i detta ords
egentliga bemärkelse.
Sedan ovanstående skrevs, har sista häftet av
»Tex-tile Recorder» kommit mig tillhanda. I denna Englands
förnämsta textila tidskrift refereras i en artikel om
»ar-tificial wool» (»konstull») ett uttalande av en engelsk
fackman, sir William Priestley, med framhållande, »att
dennes protest mot missbruket av termen ’konstull’ i
samband med konstgjorda trådar (’artificial filaments’)
är ett ord i rättan tid. För att hindra dylika ord att
vinna användning är utan tvivel bästa vägen att genast
utplåna dem (stamp them out). Det är en självklar
plikt för alla som äro intresserade i textila yrken att
biträda sir Williams protest och hämma användningen av
sådana oriktiga uttryck och beskrivningar, när- och
varhelst de uppträda». Så långt T. R. För vårt land
gäller detta uttalande i ännu högre grad, enär, såsom
ovan är nämnt, ordet konstull redan är fastställt i vår
tekniska terminologi. Gustaf Sellergren.
Nya uppfinningar och fabrikat i
marknaden.
(Forts. fr. nr 9.)
VIII.
Snabbtorkning av rakhyvlar.
Den numera vanliga rakhyveln — skarp konkurrent
till den gamla hederliga rakkniven — är ju ganska
besvärlig att göra ren och torka efter användningen.
Fukt blir gärna kvar på bladet och hyvelns övriga delar
med risk att rost uppkommer, och manipulationerna vid
rengöringen och torkningen kan medföra att man skär
sönder både sig själv och handduken.
Häremot ha C. E. Lindgren, Stockholm, och G. K. V.
Johansson, Skärsätra, gjort ett par uppfinningar
baserade på principen att åstadkomma rakhyvelns
rengöring och torkning med användning av centrifugalkraften.
Fig. A. Fig. B.
Den första (sv. p. 60280) visas schematiskt i
närstående fig. A, 1 o. 2. Användningen är helt enkelt den,
att rakhyveln, sedan den blivit renspolad (helst med
varmt vatten), insattes med skaftet 10 i apparatens
gripanordning 11, 12 på det sätt, som visas i figuren.
Härpå kringvrider man, medan apparaten fasthålles
med den ena handen, med den andra veven 5 i den av
pilen angivna riktningen. Härvid försättes genom
ut-växlingsanordningen 2, 3 gripanordningen och därmed
även rakhyveln i hastig rotation kring skaftets
längdaxel, varvid det på rakhyveln kvarsittande vattnet ge-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>