Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
INDU STRITIDN IN GEN NORDEN
Vårt skattesystem.
Bestraffar arbete och sparsamhet, gynnar slösaktighet och överlevnad.
Av fil. kand. Gunnar Pettersson.
(Slut fr. föreg, nr.)
För varje person beräknas enligt förslaget ett visst
existensbelopp, varierande efter levnadsomkostnaderna
på olika platser, låt oss säga i medeltal 700 kr för
personer över 18 år och 400 kr för personer under 18 år.
Summan av dessa existensbelopp fråndrages
skattepersonens (enskild person eller familj)
konsumtionsutgifter. Skillnaden betecknas med överkonsumtion.
Skatten utgår sedan med en viss procent, låt oss säga
50 % av överkonsumtionen.
Förslaget åskådliggöres tydligast med ett exempel.
Vi tänka oss tvenne skattepersoner A och B, båda med
lika stor inkomst 10 000 kr. A:s familj innefattar man
och hustru och ett barn under 18 år, B:s familj
utgöres av man och hustru, 6 barn under 18 år och 2
far- eller morföräldrar, vilka ej äro i stånd att
försörja sig själva, och vilkas försörjningsplikt B åtagit
sig. Enligt nuvarande skattebestämmelser blir i stort
sett
A B Sammanlagd skatt
Kommunalskatt .... 800 kr 800 kr
Kronoskatt...... 700 » 550 >
Summa 1 500 kr 1 350 kr 2 850 kr.
Om vi antaga, att A:s totala levnadsomkostnader
8 000 kr och B :s 6 000 kr få vi enligt det föreslagna
systemet
, t, Saniman-
A’ ’ lagd skatt
Existens- 2 personer över 18 år 4 personer över 18 år
belopp: à 700 = 1 400 kr å 700 = 2 800 kr
1 under 18 år = 400 kr 6 under 18 år à 400
Summa 1 800 kr. = 2 400 kr
Summa 5 200 kr.
[-Överkonsumtion:-]
{+Överkon-
sumtion:+} 8000-1800 = 6200 kr 6 000 - 5 200 = 800 kr
Skatt: 50% x 6200 = 3100 kr 50 % x 800 = 400 kr 3 500 kr
Några kommentarer beträffande detaljerna kan vara
på sin plats. Därvid måste man dock betänka, att ej
heller det nuvarande skattesystemet är fullkomligt.1
Grunden för detsamma är, som bekant,
självdeklaration av inkomsternas storlek. Det torde ej vara någon
hemlighet, att det därvidlag brister åtskilligt. Särskilt
är det vanligt, att personer, vars inkomst man icke
kan kontrollera, uppger densamma för lågt.
Självdeklarationen måste emellertid bibehållas som grund även
för det nya systemet, och så till vida kunna de alltså
taga varandra i hand. I det nya systemet måste
dessutom deklarationen om inkomst kompletteras med
uppgift om under året företagna kapitaliseringar (ins. å
bank, aktieköp m. m.). Genom att från inkomsten
draga kapitaliseringarna erhålla vi konsumtionens
storlek. För personer med eget företag och
bokföringsskyldighet erhålles konsumtionen direkt som summan av
hans hushålls- och propriekonton. Förordningarna om
bokföringsskyldighet, vilka i lagen äro mindre
fordrande, än de i praktiken frivilligt tillämpas, kunna
lämpligen kompletteras. Alternativt skulle det möjligen
kunna ges rätt att få lägga på lagenligt sätt förd hus-
1 Förf. avser förmodligen »fullkomligt» i speciellt
beskattnings-tekniskt hänseende. Red. av I. N.
hållsbok till grund för deklaration om konsumtion. I
så fall bortfalla ju deklarationerna om inkomst och
kapitalbildning.
Fusk vid deklarationen kan naturligtvis förekomma
sedan lika väl som nu, men det är den betydelsefulla
skillnaden, att utgifterna synas utanpå en människa,
och att det alltså är mycket lättare att kontrollera en
deklaration över konsumtionens storlek än över
inkomstens storlek. Även i en del andra fall kan det vara
nödvändigt att företaga uppskattningen av
konsumtionens storlek efter vederbörandes levnadsstandard,
nämligen då i hans konsumtion ingår varor, som erhållits
från hans eget, yrkesmässiga arbete.
Den etiska motiveringen för det nya förslaget är i
föregående tillräckligt given, för att vi här skulle
kunna inskränka oss till ett enda påpekande. I exemplet
förbrukade A för 2 000 kr varor mer än B. Dessa
varor betalar han visserligen till den, som frambragt dem,
men den, som frambragte dem, har kunnat göra detta,
endast som samhällsmedlem, genom samhällets
medverkan på hundrade olika sätt. (Jmfr skillnaden mellan
varuproduktionen i U. S. A. och Honolulu!) Även
samhället har alltså en viss rätt i det frambragta. I
överensstämmelse därmed innebär varor ett visst
värde för landet, nämligen dels som exportartiklar,
dels som medel för höjandet av samhällshälsan genom
avskaffande av fattigdom och sjukdom. Det är alltså
på sin plats, att A betalar icke blott till den, som har
frambragt varorna, utan även till samhället för dem.
B:s skatt blir vidare mindre än A:s, därför att B
har större familj. Detta innebär ingen nyhet utöver
den nuvarande skattelagstiftningen och behöver ej
ytterligare motiveras. Den befintliga principen blir
visserligen tillämpad i förstärkt mått, men denna
förstärkning är ur samhällelig synpunkt väl grundad, och dess
genomförande har länge varit önskat, men med
statens växande behov av skatter har det ej låtit sig göra
vid det gamla systemet.
Till skattepersonen bör endast räknas de personer,
vilkas försörjningsplikt enligt gällande lagar åligger
den beskattade, samt sådana, icke försörjningsdugliga,
vilkas försörjande han frivilligt åtagit sig, alltså
hustru och barn, vilka ej själva hava inkomst, åldringar,
sjuka, fosterbarn (även tillfälliga). Däremot får
avdrag naturligtvis icke göras för jungfrur, betjänter och
främmande arbetskraft. För avgifter och gåvor till
välgörenhetsinrättningar, såsom barnhem och sjukhem,
och för över huvud taget alla oegennyttiga och
frivilliga utgifter bör den skattande äga rätt att begära
avdrag på liknande sätt, som om de vore en
kapitalplacering.
Det uttaxerade beloppet bör naturligtvis fördelas
mellan stat, kommun, landsting osv enligt samma
grunder som nu.
Ovanstående siffror ha med flit valts så, att
sammanlagda skatten för A och B blir något större enligt det
föreslagna systemet än enligt det nuvarande. Vi
komma nämligen att gå miste om några av de allra största
skattedragarna: bolagen, och därför kommer skatten
att falla drygare på de enskilda. Tanken att bolagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
