Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
INDU STRITIDN IN GEN NORDEN
ningarna. Startmotorn verkar viel start genom
kuggingrepp i en kuggkrans på svänghjulet.
Kablarna 1—8 förmedla ström från batteriet, genom
manöverapparaten till startmotorn för manövrering fram
och back, samt till de elektriska tändarna.
Samtliga manövrar ske endast genom att vrida
spakarna i den ena eller andra riktningen och själva
manöverapparaten kan placeras var som helst ombord
(fjärrmanövrering), t. ex. hos rorsmannen. Denne har
då möjlighet att, även, t. ex. då svårt väder råder och
sålunda navigeringen är krävande, samtidigt, medelst
enkla handgrepp manövrera maskinen, då så erfordras.
Det bör även påpekas de rent konstruktiva
förenklingar av själva motorn, vartill apterandet av
manöver-apparaten lämnar motorfabrikanten möjlighet vid kon-
struerandet av en specialmotor för manöverapparatan.
Motorns dimensioner och vikt kunna nämligen avsevärt
nedbringas, särskilt genom frånvaron. av backslag och
kopplingsanordning, vilket ju dessutom har till följd
ökat utrymme i de båtar, som förses med dylika
motorer. Givetvis blir också själva motorn billigare i
tillverkning härigenom.
Det är att förutse, att här ifrågavarande uppfinning
inom närmaste framtiden får praktisk tillämpning vid
någon av de svenska eller utländska motorfabriker,
med vilka underhandlingar nu pågå angående
uppfinningens exploaterande. Därmed har då
motormarknaden efter allt att döma riktats med en verkligt tjänlig
nykonstruktion, som har alla förutsättningar för
popularitet och framgång. Xy.
Närkesindustri under 1700-talet.
Vad en dåtida Stockholmsresenär vet berätta.
(Meddelat av Pehr Johnsson.)
Bland de många resenärer, som under 1700-talet
besökte Närkesbygderna och beskrevo deras industri och
andra förhållanden, märka vi ävenledes myntguardieren
Peter Jacob Hjelm. Han var smålänning till börden
och en flitig resenär, som under sommartiden besökte
landets skilda delar. Under en resa genom Bärgslagerna
1722 besökte han ävenledes Dylta svavelbruk, varom
han vet åtskilligt berätta.
Dylta svavelbruk.
»Uti Dylta svavelbruk äro flera intressenter, för
vilka överstelöjtnant Lindroth är huvudman. Å ömse
sidor om vägen till gården bo gruvdrängarna i
vardera sina hus eller stugor, med gavlarna åt vägen, på
vilka hänga tavlor å vilka åtskilliga namn äro målade,
för var stuga, som han ständigt behåller, såsom
Cas-tenhow, Tre remmare, Lejonet, Björnen, Ulven osv.
Detta är landshövding Tilas’ inrättning, som ock är.
ägare av detta bruk, som ligger i Axbergs socken, och
han har såväl å denna som Hovstads och Kils socknar
sig anslaget till ved och dagsverkens utgörande,
skolande varje helt hemman bestå 32 dagsverken och 14
famnar ved, 13 kvarter högt, brett och långt, om året.
När veden hugges på brukets eget område betalas
åt bonden 3 daler 24 sk. för stavrummet. Här äro
16 ständiga gruvdrängar samt eldsvaktare och
gruvfogde, utom annat dagsverksfolk, som arbeta vid
svavelkojan, vitriol- och rödfärgstillverkningarna.
Gruvdrängen får i månaden en halv tunna råg, en
kappe ärter, 4 skålp. fläsk, och de andra dagspenning
efter tidernas beskaffenhet. Här arbetas nu i en gruva.
Två andra äro fulla med vatten. Ur den gruva, vari
arbetas, fordras vattnet upp med väderkonster, som äro
tillräckliga att hålla henne ren från vatten på botten,
där den bästa malmen skall vara. Här arbetas allt i
dagen, ty det går ej an att göra ortsarbete. Kisen
sitter här antingen mellan gråbergskälarna helt ren, eller
ock, där något inspräng är av annat, från väster till
öster, så vida kunde dömas av en främmande, då
solen är gömd bakom molnen. Sprängning är endast
bruklig och när det skjutes ringes i slagklockan, att
folket må akta sig.
Så snart malmen blivit bruten föres ban skrädd
ifrån det grövsta gråberget upp på platsen framför
svavelkojan, där han vidare skrädes och renas, samt.
sönderhackas att föras till ugnen i berörda koja, som
är avlång, med fyra dörrar mitt emot varandra, och
på längden mycket stora, att köra in ved och
rödfärgsjorden igenom. Där inne står svavelugnen längs efter
och utgöres av tvenne murar, som gå jämnt och rätt
upp till 4 alnars höjd vid pass, då de vid
tillhopa-gåendet utgöra ovantill ett valv. Mitt uti är en
skiljemur, varpå krukorna vila. Vid ena ändan är således
två hål vari veden inlägges och med trästång skjutes
fram så lång ugnen är. Här brukas allt långved. Tvärs
över ugnen lägges järnkrukorna, som äro en tum tjocka.
Ena ändan en halv fots diameter och den andra ett
gott kvarter. De stöpos vid brukets egen masugn,
såväl som recipienterna, vilka senare dock kunna
beställas vid andra hyttor, emedan de icke falla så dyra.
På båda sidor äro ugnsmurarna tjockare på somliga
ställen, eller försedda med pelare, så avpassade, att där
pelaren är på ena sidan, där är muren mitt emot på
andra sidan tunnast och tvärt om. Mellan dessa pelare
äro två hål, det ena över det andra, till % alns
distans. Däruti sitter krukans mindre öppning, då den
största räcker till den andra tvärs över ugnen och råkar
således muren där hon är tjockast eller där pelaren på
den sidan står. På det sättet ligga 16 krukor liksom
slagfötters, 8 på var sida och 4 i övre raden. På sidan
av vart hål i mindre ändan av krukorna är ett
draghål, varigenom röken går ut från ugnen. De fyllas
med malmen och recipienten, som även är av
tackjärn, sättes in i kruköppningen och tillsmetas eller
luteras med ler. Denna recipient har ett runt skaft
och en kula i ändan, samt ett litet draghål, så stort
som ett fingerborg, som alltid vändes uppåt. I denna
kula samla sig svavlet, som kommer dit i form av
rök och samlar sig sedan till svavel. Genom den lilla
öppningen på recipienten går en ständig rök och sätter
sig där stundom flores sulphuris. Annars vittrar
svavlet ut genom recipienterna och kallas droppsvavel.
Efter 24 timmar tagas recipienterna ut och svavlet,
som där samlat sig, samlas i ett kärl eller panna, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
