Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDUSTRITID NIN G E N NORDEN
173
nas yrkanden gingo i huvudsak ut på ökad arbetstid
och sänkta löner, det sistnämnda icke endast för
gruvarbetarna, utan även för järnvägsmän och
transportarbetare, vilkas höga avlöningar betecknades såsom
bidragande till kolets fördyring. Arbetarna å sin sida
framhöllo bristerna i industrins tekniska och
kommersiella organisation såsom huvudorsaken till dess
otillräckliga konkurrenskraft och förordade för avhjälpande
av dessa olägenheter en nationalisering av landets
samtliga koltillgångar samt upprättande av en enhetlig
produktions-, distributions- och försäljningsorganisation.
Kommissionens eget betänkande, som framlades den
10 mars 1926, tillmötesgick icke helt någondera
partens önskningar. Någon nationalisering i den av
arbetarna avsedda bemärkelsen ansågs icke kunna
ifrågakomma, men i övrigt anslöt sig kommissionen i
mycket till den från arbetarhåll hävdade ståndpunkten, att
de föreliggande svårigheterna böra avhjälpas genom en
rationellare driftsorganisation och icke genom
försämrade arbets- och lönevillkor. Den för reformens
genomförande erforderliga samhällskontrollen borde skapas
därigenom, att staten övertager alla inom landet
befintliga koltillgångar, genom inlösning i de fall, där
fyndigheterna för närvarande ägde brytningsvärde, och
genom en lagstiftningsakt i fråga om sådana
fyndigheter, som i en framtid kunde bli upptäckta eller
tillgängliga för exploatering. Fyndigheternas bearbetning
skulle som hittills överlåtas åt enskilda företagare, som
emellertid genom lämpliga arrendebestämnielser skulle
förpliktas att ställa sig myndigheternas direktiv till
efterrättelse. Högsta ledningen skulle utövas av en
under gruvdepartementet hörande kolkommission.
Dessutom skulle inrättas en nationell brëjisle- och
kraft-kommitté för ordnande av den aktuella frågan om
stenkolens utnyttjande för framställning av elektrisk kraft
m. m. samt en under kommunikations- och
gruvdepar-tementens gemensamma ledning stående
försäljningsorganisation, delvis på kommunal och kooperativ basis.
I gengäld för dessa reformer, som ju i åtskilliga
punkter innebära ett tillgodoseende av arbetarnas
önskningar, krävdes av dessa vissa uppoffringar i fråga om
lönerna, vilket dock delvis skulle kompenseras genom
familjetillägg, vinstandelar och en del andra förmåner.
Ävenså understöddes i princip arbetarnas bestämt
fasthållna fordran om lönernas reglering genom ett
riksavtal gentemot arbetsgivarnas krav på distriktsavtal;
dock förutsattes, att inom riksavtalets ram vissa
modifikationer skulle kunna göras för särskilda
landsdelar. I arbetstidsfrågan förordades också bibehållande
av den nuvarande 7 Va-timmarsdagen, vilken, enär
tiden för ned- och uppfärd icke medräknas, i själva
verket torde ungefärligen motsvara den i
konkurrentländerna gällande 8-timmarsdagen.
I motsats mot vad på många håll torde ha väntats,
ifrågasatte kommissionen icke något bibehållande av
det förutvarande subventionssystemet ens för någon
kortare övergångstid, utan uttalades, att allt
statsunderstöd borde definitivt upphöra vid den förut
fastställda tidpunkten, den 1 maj 1926.
Så som kommissionens förslag var upplagt, krävdes
för detsammas genomförande bifall av icke endast
ar-betsgivar- och arbetarorganisationerna, utan också av
den lagstiftande statsmakten. Regeringen förklarade
sig efter ett par veckors betänketid för sin del beredd
att för parlamentet framlägga de för planens
genomförande erforderliga lagförslagen, under förutsättning
att arbetsgivare och arbetare, i vad på dem ankomme,
utfäste sig att godkänna förslaget. Under hela april
månad ägde också upprepade förhandlingar rum
mellan parterna, utan att någon uppgörelse likväl kunde
åstadkommas, och som en oundviklig följd härav kom
arbetsnedläggelsen på natten till den 1 maj, då de av
gruvägarna dekreterade lönenedsättningarna eljest
skulle trätt i kraft. Samtidigt meddelade
fackföreningskonferensen sitt beslut att, om icke uppgörelse vid
kolgruvorna dessförinnan kommit till stånd, den 4 maj
igångsätta sympatistrejk inom de viktigaste
näringsgrenarna, däribland transportväsendet.
Så väl förberedda som både gruvägare och arbetare
varit på den förutsedda kraftmätningen, var det
tämligen klart, att något avgörande i densamma ej skulle
komma till stånd under de allra första dagarna, och
från tisdagen den 4 maj 1926 övergick sålunda
kampen i sitt andra skede: den i och för sig ödesdigra
kolgruvekonflikten hade utvidgats till en stricl mellan det
organiserade kapitalet och arbetet i hela England.
(Enl. Soc. meddel. nr 5, 1926.)
Tekniska föreningen M. S:s
högtidssammanträde 1926.
Ett schvungfullt receptionstal.
F. d. elevernas vid Maskinyrkesskolan i Stockholm
kamratförening, »Tekniska föreningen M. S.», hade den
29 april sitt högtidssammanträde för innevarande år på
restaurant Gillet i Stockholm. I förhandlingarna
ingick såsom förnämsta programpunkt receptionen av de
nyutexaminerade eleverna från Maskinyrkesskolan —
ett mottagande, som avsåg såväl entrén i det praktiska
livet efter avslutade teoretiska studier som medlemskap
i kamratföreningen. Receptionen skedde med viss
ceremoni, ledd av ordföranden, ing. Albin Söderbaum, och
ceremonimästaren, ing. Axel Claesson, och
kulminerade uti högtidstalet, denna gång hållet av ing. Axel
Aastrup. Bland de närvarande märktes även några av
Maskinyrkesskolans lärare samt anhöriga till årets
recipienten
De nyblivna ingenjörerna voro: Gösta Adolfsson,
Allan Andersson, Alf Bergling, Eskil Dahlberg, Henry
Engvall, Gösta Erson, Erik Falk, Harry Forsberg, Elis
Hugolf, Gösta Jansson, Gustaf A. Johansson, Gustaf
W. Johansson, Folke Johansson, Karl-Erik Johansson,
Erik Karlsson, Herman Karlsson, Folke Larsson, Emil
Lewén, Mauritz Löfroth, Henry Martinsson, Evert
Modin, Åke Nilsson, Sten Pettersson, Sven Pettersson,
Robert Reuter, Rolf Skarin, Sten Svensson, Väld.
Svensson, Georg Thorén och Sven Wistman.
■Ur ing. Aastrups väl avpassade, med ungdomlig
friskhet tänkta och framförda tal till recipienterna
återges här följande:
»Skolan är det planmässiga försöket att delgiva eder
erfarenheter samlade från generation till generation.
Den utgör samhällets tribut till de unga och ett försök
att sätta vapen i edra händer. På eder ankommer det
sedan att rätt bruka dem. —
Man kan säga, att. samhället, sådant det i dag ter
sig, är, i stort sett, resultatet av individernas strävan
att tillgodogöra sig naturens rikedomar och att behärska
dess krafter. Där materiellt välstånd råder, finnas för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
