- Project Runeberg -  Industritidningen Norden / Femtiofjärde årgången, 1926 /
235

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

INDUSTRI TIDNINGEN NORDEN

Grundligt bedömande är lika med »värdering» med
uteslutande av den bestämda värdesättningen och
exploateringsförslaget.

Bedömning är lika med grundlig bedömning, dock
med den skillnaden, att den utföres genom muntlig
överläggning mellan gruppens ingenjörer och utan
annan undersökning än som vid tillfället kan företagas
ock medhinnas. Bedömandet är närmast ett uttryck för
ingenjörernas åsikter och avgives utan förbindelse från
verkets sida. Det avfattas och undertecknas av
bedömarna och tillställes kunden genom verkst. direktören.

Helsingfors i juni 1926.

Ivar Hult.

Svenska ingeniörsföreningen i Chicago.

Dess pionjär och »fader» ingenjör Gustaf A. Åkerlind.

År 1908, den 10 oktober, gäller såsom start för The
Swedish Engineers’ Society of Chicago, Svenska
ingenjörsföreningen i Chicago (S. E. S. C.).

Egentligen hade föreningen en föregångare på samma
plats. Den existerade under 1890-talet, men upplöstes
snart, — orsaken lär förnämligast ha varit, att
unionsstridigheterna hemma i Sverige-Norge splittrade även
sammanhållningen i den
svensk-norska
Chicagoföreningen.

Efter 1905 blev
emellertid föreningstanken
pånyttfödd, och den personliga
kraft, som alltid är
nödvändig för att en sådan tanke
skall erhålla synlig form,
framträdde med, i och
genom ingenjören Gustaf A.
Åkerlind. Han var den
egentliga initiativtagaren
till bildandet av Svenska
ingenjörsföreningen i
Chicago. Under våren och
sommaren 1908 sökte
Åkerlind samman ett
betydande antal svenska tekniker,
ingenjörer, byggmästare
och fabrikanter, så att när
konstituerande mötet hölls
den 10 oktober antecknade
sig ett betydande antal
såsom medlemmar. Vid Åkerlinds sida stodo inflytelserika
personer, såsom automobilfabrikanten ingenjör Henry
Nyberg, som blev föreningens förste »president»,
ingenjören Albin Rissler, »vice president», och ingenjören
Ered Seaberg, skattmästare.

Föreningens första årsbok, 1909, hade 74 medlemmar,
och den för innevarande år, 1926, har den respektabla
siffran 447, däribland 255 aktiva, 37 ständiga d:o, och
6 hedersledamöter. Detta är en rask ökning, må man
säga, i synnerhet om man tar i betraktande den starka
sugning Amerikas och ingalunda minst Chicagos
verksamhetsmiljöer och övriga föreningsliv utövar på den
svenske ingenjören.

Ordförande eller »presidents» hava varit Henry Ny-

235

Förenta staternas produktionsökning under
världskriget. Trots den genom Förenta staternas inträde i
världskriget vållade minskningen av arbetspersonalen i
lantbruk, industri och andra grenar av näringslivet,
stegrades produktionen av nyttigheter rätt betydligt.
Jämförelseindex avseende producerade förnödenheter,
räknat i vikt (ej penningvärde), med årsperioden 1911
—13 markerad 100, visar en produktionsökning till 112
år 1915 och 125 år 1918. Enligt beräkning av National
Bureau of Economic Research ökade löntagarna sin
relativa andel av nationalinkomsten i förhållande till
fastighetsägare och andra räntetagare från 68,9 procent
år 1917 till 77,3 procent år 1918.

berg (1908—09), G. A. M. Liljencrantz (1910), Ernst
J. Berg (1911), John Ericson (1912, 1914, 1918),
Henry Ericsson (1913), Albin Rissler (1915),
John Bronner (1916), F. W. Iggberg (1917),
Clarence S. Ongman (1919), C. G. Axell (1920), John
S. Gullborg (1921—22), A. A. Monsson (1923—24),
och Charles J. Gustafson (1925).

Nuvarande ordförande
är John S. Gullborg —
väld för tredje gången.
Övriga funktionärer äro C.
G. Axell, vice ordförande,
Cl. S. Ongman,
sekreterare, Ch. O. Bergmark,
fi-nanssekreterare, och Aug.
A. Ferngren, skattmästare.

Svenska ingenjörs
föreningens i Chicago stadgar
föreskriva såsom
sammanslutningens ändamål att i
Chicago med omnejd bland
tekniker av svensk
härkomst, utövande
ingenjörs-yrket och industriell
verksamhet, befordra
kunskaper, framsteg och
samverkan. Medlemmarna äro
indelade i 6 grupper:
hedersledamöter, ständiga
medlemmar, aktiva, aktiva
juniorer, korresponderande
( boende utanför 50-miles rayonen kring Chicago) och
passiva (associate members).

Liksom de flesta nybörjare bland föreningar
ambulerade S. E. S. C. under några år från lokal till lokal,
tills man år 1911 stabiliserade sig i permanenta lokaler
uti City Hall Square building vid Clark street. Men
dådkraften och kraven växte ytterligare, och år 1921
förvärvade och inflyttade man uti egen fastighet, 503
Wrightwood avenue. När en förening kommit till dylik
punkt av sin utveckling, brukar man hava det största
skäl att lyckönska densamma, ty först inom de egna
väggarna och under eget tak kunna de mångahanda
anordningar vidtagas, som krävas för en rationell skötsel
av föreningsangelägenheter. Så är det utan tvivel även

Svenska ingeniörsföreningens i Chicago fastighet 503 Wrightwood

avenue.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:01:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/indunord/1926/0237.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free