Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
359 INDU STRITIDN INGEN NORDEN
I fastigheten Frejgatan 26, Stockholm, ha vi
installerat oljeeldning i 2 st. Strebelpannor om resp. 7,5 och
12 kvm eldyta. Sedan anläggningen togs i bruk har
endast den mindre pannan varit eldad. Den har
sålunda varit belastad med såväl värmeledningen, 238
kvm radiatoryta, som med varmvattenberedningen.
Eldningen skötes av en arbetare i närliggande bilverkstad.
Eldningen pågår för närvarande ca 14 timmar pr dygn
och oljeförbrukningen utgör ca 6,5 kg pr timme.
En annan anläggning är Kungsholmsgatan 10, även
i Stockholm. Även denna fungerar till belåtenhet. Den
eldas vid nuvarande väderlek 4 timmar om morgonen
och 5 om eftermiddagen eller från 5,30 till 9,30 f. m.
och från 3 till 8 e. m.; om natten eldas ej.
Svetsning i enatomigt väte.
I denna tidning har redan omnämnts, att General
Electric Co. utarbetat ett nytt sätt för autogen
svetsning i enatomig vätgas, åstadkommen genom gasens
upphettning i en elektrisk ljusbåge. I »Die Umschau»
finna vi en del ytterligare uppgifter om det nya
förfarandet.
Enatomigt väte är ett utomordentligt
reduktionsmedel. Oxiderna av koppar, järn, zink och volfram
reduceras redan vid vanlig temperatur till metall, under
det att vanligt tvåatomigt väte under dessa
omständigheter är utan verkan. Det enatomiga vätet förenar sig
redan vid vanlig temperatur, till och med i mörker,
genast med syre eller med fosfor. Därav följer, att om
man försöker förvandla tvåatomigt väte i enatomigt
genom att leda det över en glödande volframtråd, så
erhålles intet utbyte, om de minsta spår syre eller
vattenånga häfta vid tråden. Dissociationsgraden uppgives
av Langmuir vid atmosfärtryck och 2 000° abs
(= 1 727° C) till 0,00122, vid 3 000° abs till
0,0903. vid 3 200° till 0,154, vid 3 400° till 0,245,
vid 3 600° till 0,361, vid 4 000° till 0,625 och vid
5 000° till 0,9469.
Sedan R. W. Wood år 1922 iakttagit, att enatomigt
väte bildas vid lågt tryck i den elektriska ljusbågen,
kom Langmuir på
tanken att utvinna
enatomigt väte i
större kvantiteter
därigenom att han lät en
elektrisk ljusbåge gå
. mellan
volframelek-troder i väte av
atmosfärstryck och utdrev
det i ljusbågen
bildade enatomiga vätet
genom en
vätgasstrå-le. För det praktiska
tillgodogörandet
uppställde sig sedan två
nya problem: det
fullständiga uttagandet
av det enatomiga
vätet ur ljusbågen och
dess återbildning till
tvåatomigt under
arbetsprocessen i
beröring med arbetsstyc-
Fig. 2. En annan modell.
ket. För den andra processen kom den iakttagelsen till
pass, att olika metaller, framför allt volfram, kunna
begagnas såsom katalysatorer, vilka påskynda
reaktionen även vid högre temperatur.
Man byggde alltså in två volframstavar av 6 mm
diameter i ett vågrätt liggande eldfast rör, genom vilket
man lät en ström av vätgas passera. Mellan
volfram-elektroderna bildades vid 20 amp. och 300—800 voit
en solfjäderformig ända till 2 cm lång ljusbåge.
Järnstavar av 2—3 mm tjocklek smälte på ett avstånd av
3—5 cm över ljusbågen på en à två sekunder. I mitten
av ljusbågen inledde man en vätgasström. För att
förhindra bågens bristning måste elektroderna närmas till
1—3 mm från varandra. Den solfjäderformiga bågen
utdrogs därvid till en storlek av 5 à 8 mm. På ett
avstånd av 2 cm kunde man smälta molybden, vars
smältpunkt ligger vid 2 900° abs. Närmare ljusbågen
smälte även volfram (3 660° abs.). Kvarts var
däremot svårare att smälta, beroende på att det saknar
den katalytiska egenskapen att återbilda vätet. Men ju
snabbare denna återbildning sker, desto högre låter
temperaturen stegra sig.
Langmuir kunde visa, att den frambragta lågan var
mycket hetare än en knallgas- eller
acetylen-syre-bläster. Han uppskattar dess temperatur till 4 000°
abs., dvs över 250° mera än acetylen-syre-blästern. Den
pr kvadratcentimeter metallyta frigjorda energin
beräknade Langmuir till 450 watt. Mycket hög
temperatur och hastig upphettning äro alltså två fördelar av
arbetet med enatomigt väte. En annan fördel är att
arbetsstycket helt inhöljes i en reducerande atmosfär.
Tillsats av flussmedel, som kunna medföra en
förorening av materialet, är onödig. Detta oaktat kunna
utan svårighet stora stycken av aluminium, magnesium
och torium gjutas och även så lätt oxiderbara metaller
som krom och mangan och likaså silicium.
Ännu betydelsefullare än för gjutning är metoden
vid svetsning. Langmuir, Weissmann och Peter hava
för detta ändamål utarbetat specialverktyg (fig. 1 och
2). Elektroderna beröra varandra i viloläget. Vid
arbetet inkopplas strömmen, och elektroderna avlägsnas
genom tryck på en hävarm omkring 3 mm från
varandra. Vid svetsningen hållas de 9—13 mm från
arbetsstycket.
I detta sammanhang hänvisas också på ett annat
Fig. fi. Specialverktyg från General
Electric Co. för svetsning med
enatomigt väte.
Fig. fi. Specialverktyg från General
Electric Co. för svetsning med
enatomigt väte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
