Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
387 INDU STRITIDN INGEN NORDEN
legationerna förbehålit vederbörande myndigheter full
handlingsfrihet.
Jag kan icke neka, att även jag känner mig något
tveksam härutinnan. Det kan ju föreligga en viss fara
för, att dessa bevis, vilka uppsättas på
registrators-kontoret, i sin franska avfattning icke bliva fullt
korrekta, Då emellertid beslutet härom endast fick formen
av ett önskemål, och då detta onekligen, åtminstone i
viss mån, hade en likartad innebörd ehuru icke
tillnärmelsevis samma räckvidd som det av mig föreslagna
stadgandet rörande prioritetshandlingarna, ansåg jag
mig icke böra anmäla någon reservation på denna
punkt.
Konferensen, som förklarade sig vara övertygad om
att en likformig klassifikation av patent skulle vara
till stor praktisk nytta för såväl den intresserade
allmänheten som myndigheterna själva, uttalade den
önskan, att dessa med välvilja skulle undersöka
möjligheten att i så nära framtid som möjligt antaga, såsom
en hjälpklassifikation, den internationella
bibliografiska byråns decimalklassifikation, vars beteckningar
skulle anbringas å deras publikationer jämte den
inhemska klassifikationens.
Den österrikiska delegerade förklarade, att hans
lands patentmyndighet icke var i stånd att instämma
i detta önskemål utan att förut hava noga undersökt
denna fråga; varför han förbehöll den österrikiska
myndigheten full handlingsfrihet i detta hänseende.
I denna reservation instämde delegationerna för
England, Italien, Norge, Schweiz, Spanien, Sverige och
Tyskland.
Slutligen innehåller slutprotokollet en förklaring,
att det förbehålles den inhemska lagstiftningen i varje
land att uppställa fordran på, att ombudet i ett
patentärende skall vara boende i det land, där ansökningen
göres.
I stort sett torde kunna sägas, att de bestämmelser,
som i Sverige äro gällande i fråga om formaliteterna
vid sökande av patent, äro liberalare än de vid
konferensen i Bern beslutade.
*
Yad angår den andra punkten på Bern-konferensens
program eller förslag till en likformig
klassificering av varor i och för
varumärkesregistrering, hade från tysk sida upprättats en
varuförteckning, å tyska och franska språken,
omfattande mellan sex och sju tusen olika varuslag, ett
värdefullt dokument för det fortsatta arbetet med
klassindelning. Att denna icke kunde åstadkommas vid
konferensens sammanträde var uppenbart. En kommission
av fem personer tillsattes med uppdrag att utarbeta
en sådan klassindelning. Till medlemmar i
kommissionen valdes Duchesne, Tyskland, Jarrat, England, Kraft,
Schweiz, Mavaut, Belgien, och Prins, Holland. Det till
Haagkonferensen framlagda förslaget till klassindelning
omfattade 80 klasser. I sitt yttrande över detta förslag
hade det svenska patentverket framhållit den stora
önskvärdheten av en gemensam klassindelning men invänt
rnot den föreslagna, att den upptoge ett allt för stort
antal klasser. I samma riktning hade även andra
registreringsmyndigheter uttalat sig.
I det kommissionen lämnade uppdraget ingick att
gruppera varorna i högst 50 klasser, och uttalade
konferensen den önskan, att kommissionen måtte bemöda
sig om att så mycket som möjligt nedbringa klassernas
antal under det angivna maximum. Vidare skulle
kommissionen upprätta en möjligast fullständig
varuför-teckning, i viken klassnumren skulle införas. Såväl
klassindelningen som varuförteckningen skulle
överlämnas till internationella byrån i Bern, vilken i sin
ordning skulle till kännedom översända dem till de
särskilda ländernas registreringsmyndigheter och
intresserade internationella sammanslutningar.
Den antagna varuförteckningen skulle sedermera tid
efter annan kompletteras genom internationella byråns
försorg, och skulle byrån delgiva de särskilda länderna
dessa kompletteringar.
Konferensen blev icke definitivt avslutad, utan
avbrötos förhandlingarna med förbehåll om deras
återupptagande, sedan förenämnda kommission fullgjort
sitt uppdrag.
E. O. J. Björklund.
En bekväm mottagare för lokal rundradio.
Demonstrerad av konstruktören, civilingenjör Helge Fredholm, samt ingenjör Joh. Härden inför
Svenska uppfinnareföreningen den 3 dec. 1926.
Det stora flertalet av radiolyssnare torde utgöras av
sådana, som ej äro bitna av lusten att experimentera med
olika apparater och kopplingar, men däremot sätta som
huvudkrav på en verkligt god apparat, att den skall
vara möjligast lättskött. ljudren och driftsäker.
Egentligen bör man sätta ljudrenheten i första rummet, då ju
en skrällande eller dovt mumlande apparat är i hög
grad ägnad att irritera, i synnerhet ett musikaliskt öra,
Men därjämte är det ofta upprepade laddandet av
ackumulatorn och det tid efter annan återkommande
ny-anskaffandet av anodbatteri en källa till förargelse (det
sagda gäller naturligtvis driften med högtalare, då ju
den enkla kristallapparaten ej fordrar batterier, men
så är man då i stället fasttjudrad vid apparaten medelst
hörluren). Men även driftsäkerheten spelar en viss roll;
Fig. 1. Fredholms pendylapparat för
rundradiomottagning. Framsidan.
Fig. 2. Baksidan av Fredholms
randradio-mottagningsapparat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 11:01:21 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/indunord/1926/0389.html
