Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
411 INDU STRITIDN INGEN NORDEN
15 minuter. Gick man därpå tillbaka till 2 voit, erhölls
icke längre 160 000, utan endast 40 000 ohm. Med
växelström erhåller man ett vida mindre motstånd. I
ett försök var vid en frekvens av 235 perioder pr sek.
motståndet 2 000 ohm, vid 790 per/sek. 450 och vid
100 000 per/sek. endast 80 ohm.
Vad beträffar motståndet hos människan vid höga
spänningar, kan man endast draga approximativa
slutsatser av en del fall, då säkerhetsproppar av känd
storlek smält vid inträffade olyckshändelser. De antyda
ett motstånd av ett par tusen ohm. Vid avrättningar i
den elektriska stolen i Amerika har man uppmätt
strömstyrkor, som tyda på, att man vid omkring 2 000 voit
har att räkna med ett kroppsmotstånd av cirka 250
ohm, vilket avtager med tilltagande spänning och
strömtid.
Efter de erfarenheter, som man samlat vid
olyckshändelser, djurförsök och avrättningar, kunna
strömstyrkor av vanlig frekvens i storleksordningen 0,05
ampère ännu gälla som ofarliga, men strömmar av
storleksordningen 1 amp. äro ovillkorligen livsfarliga,
om hjärtat ligger i strömbanan. Högre strömstyrkor
kunna blott då gälla som farliga, när strömmens
varaktighet är mera ä,n några sekunder. De stora
strömstyrkornas farlighet ligger framför allt i brännsåren.
Livsfaran tilltar alltså icke med strömstyrkan och
därför icke heller med spänningen. Högfrekvensströmmar
hava utom brännskadorna inga skadliga följder.
Vilka äro huvudorsakerna till elektriska
olyckshändelser? De träffa i regel icke personer ur den stora
allmänheten. Boningsrummens golv äro i allmänhet torra
och tämligen väl isolerande. En beröring med en
strömförande del resulterar då endast i en helt obetydlig
ström. Värre är det, om man befinner sig på fuktig
mark eller i beröring med ett jordförbundet
metallföremål, ett vatten- eller värmeledningsrör, ett badkar eller
dylikt, särskilt om man är fuktig om händerna.
Däremot äro montörer vida mera utsatta. Många montörer
hava för vana att med ett par fingrar prova, om en
ledning är strömförande. Stå de väl isolerade, få de då
en liten stöt, som går från en finger till en annan och
således icke är farlig. Men skulle de råka komma i god
kontakt med en jordförbunden ledare, kan det bli
ödesdigert. Det kan gå bra hundratusen gånger, och därför
tror man, att lågspänning är ofarlig, men detta
bedrägliga antagande och oerfarenheten kostar årligen i
Tyskland 100 montörer livet.
Då amerikanerna år 1890 införde avrättning i den
elektriska stolen, kände man ännu icke tillräckligt väl
den elektriska strömmens verkan på människan. De
första avrättningarna verkställdes med höga spänningar
på 1 500-—1 600 voit. Men dessa medförde icke någon
ögonblicklig död. Delinkventen, som man trott vara
avlivad, började visa livstecken, och förnyade
inkopplingar av strömmen voro nödvändiga. År 1899 ändrade
man metoden därhän, att man först inkopplade aen
höga spänningen i 10 sekunder, därpå nedsatte
spänningen till 250 voit och så åter gick upp till hög
spänning. Till allmän överraskning inträdde döden genast.
Tydligen resulterade den lägre spänningen i
strömstyrkor av omkring 1 amp., vilka såsom nyss nämndes äro
de livs farligaste.
Vad slutligen beträffar den egentliga orsaken till
döden vid elektriska olyckshändelser, så ligger denna
i blodomloppets avstannande, då hjärtat upphör att
arbeta. Återupplivningsförsök böra därför framför allt
riktas på att söka så fort som möjligt få blodomloppet
i gång, då hjärnan icke länge kan leva utan syre. Kan
man detta, så inträder livet åter i regel inom en kvart.
Någon förlamning av andningen, någon direkt
kvävning, inträder enligt förf. icke. Vid
återupplivningsförsöken förfar man emellertid oftast så som när det
gäller att rädda kvävda. Lyckligtvis sätta dessa
uppliv-ningsrörelser även blodet i rörelse. Men vår strävan
bör vara att finna metoder, som ännu mera energiskt
påverka blodomloppet. rj w
Genom Roslags bergslag.
»Kusinernas resa» år 1807.
(Meddelat av Pehr Johnsson.)
(Slut fr. föreg, nr.)
»Tegelbruket ligger nere vid havsviken. Här är ock
50 skepp, knipsmide. Stenhuset är gammalt med två
runda torn, diagonaliter motsatta. Här bor nu
grevinnan von Rosen. Närmare Frötuna kyrka sågs
Mellinge-holm, varest baron Leehusen bor, som även arrenderar
Björnö, ett gammalt Bondegods. En fjärdedels mil från
Frötuna ligger Norrtelje i en grop emellan berg.
Gevärsfaktoriet och klädesfabriken äges av kommerserådet
Arvidson, som driver dem bägge med allvar. Handeln
drives mest om söndagarna. Då lantfolket inkommer till
kyrkan och herrskaperna insända sina bud och bägge
spara sina arbetsdagar. Norrtelje är en dyr ort. Vi
besökte direktör Ragnalin, som har inseende över
gevärsfaktorierna och doktor Lunnell gav oss middag hos
apotekaren. Om eftermiddagen reste vi till Rådmansö för
att besöka krigsrådet Dalberg. Vi reste då tillbaka till
Frötuna kyrka, och togo sedan av till vänster åt Björnö.
Byggnaderna äro alla av trä och en våning höga.
Gårdsrummet är stort och har kunnat nyttjas till
karusell och beridningsplats, som ock skett. Gården ligger
på en höjd och har havsviken nedanför. Vägen till Råd-
mansö går härigenom och man kommer snart in i djupa
skogen, dä,r det blir trångt emellan gårdarna och
förfärliga backar möta. Balltorabackarna äro de värsta, som
man här kan veta. Vägen är annars nyss lagad och
hjälpelig, samt blir bättre då den hinner tillköras.
Bergsrådet Dalberg har haft mycken möda att få den
upphjälpt. I Ränninge är väl gästgivaregård, men vi
beställde oss hästar till i morgon, och vi åkte fram med
de krattorna vi hade före. Vi passerade en kanal emellan
bägge havsvikarna, varöver ej är någon bro. Vattnet
var nu ej högt, men ibland skall det vara svårt att torr
komma över.
Vi kommo nu in på en vacker landtunga, beväxt med
lövträn, varibland melonpiporna var både ymnigt och
med sina blommor lysande som ett livregemente. En by
visade sig snart vid en havsvik, kallad Brevik, där flera
kolmilor voro i gång. Veden flottas fram och kolen föres
sedan ombord på skutorna, Ett sådant kolningsställe var
det ock vid Bergshammar, vilken gästgivaregård ligger
emellan Vira bruk och Norrtelje, och glömdes på sitt
lätta ställe. Vi kommo sent fram, fingo aftonvard och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
