Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
INDUSTRITID NINGEN NORDEN
att lösa stadens trafikproblem Norr—Söder beror på
sammanbindningsbanan. Bleve denna avlägsnad från
den trakt i Stockholm, där staden har sina svåraste
trafikbekymmer, så vore mycket vunnet.
För järnvägsknutpunkten Stockholm är
det väl principiellt tillräckligt, att stambanorna nå
fram till det bebyggda området, att
sammanbindnings-spår mellan dem äro anordnade, och att anslutningsspår
till lämpliga stationslägen finnas. Den av Stockholms
stads trafikkommission hösten 1925 avgivna utredningen
med tillhörande förslag — K. järnvägsstyrelsen till
tjänst och begrundande — anvisar en järnvägslinje
År-stabron—Långholmen—Smedsudden—Kungsholmen—
nuv. Centralstationen (event. vid Norra Bantorget)
såsom från stadens synpunkt lämplig (fig. 2). Men
järnvägsstyrelsen vill inte alls vara med på något sådant.
Den vill prompt in i berget vid Slussen.
Detta trafikkommissionens stora förslag låter väl
tänka sig med kombinerad järnvägs- och gatubro via
Smedsudden. Här gives tillräckligt höjdutrymme både
för sjötrafiken och de estetiska pretentionerna; vid
Riddarholmen finnes intetdera.
Alltså torde man kunna i korthet nämna
framtids-kraven i fråga sålunda:
gatutrafikens Norrmalm—Gamla staden—Södermalm
oberoende av stambanetrafiken,
sammanbindningsbanans förflyttning till en linje över
Smedsudden till Tomteboda med anslutning till
nuvarande Centralstationen.
*
Såsom samhälle betraktad kan staden ej frånkännas
en mycket stor självbestämmanderätt ifråga om
trafik-anordningarna. Utan en sådan befogenhet skulle
staden helt enkelt ej kunna sörja för sitt välbefinnande och
sin utveckling. Hur staden önskar bygga, sina
trafikleder — gator, broar, tunnlar etc — är dess egen
intima angelägenhet, naturligtvis under cle allmänna
intressen och stadgar, som gälla för riket.
Såsom knutpunkt i rikets järnvägsnät är Stockholm
av central betydelse, emedan staden är landets största
samhälle och handelsort och emedan statens järnvägars
administrativa centram är förlagt dit. Staden åtnjuter
av den sist nämnda omständigheten betydande
företräden och förmåner, men å andra sidan har statens
järnvägar stora fördelar och intäkter av befintligheten av
denna kommersiella och administrativa centralort i
riket. Staden och staten torde alltså kunna sägas stå
till varandra i ett utbalanserat förhållande, och varje
krav från den ena på den andra, som innebär störning
av denna balans, kan te sig som ett övergrepp, varav
måste uppstå konflikter — bortsett från sådana fall,
där mellanhavandena regleras enligt förutseende,
träffade överenskommelser eller helt enkelt enligt
gemensamt »common sense».
Strängt taget synes statens järnvägars befogenhet att
ingripa i Stockholms städs egna trafikanstalter böra
stoppa vid stadsgränsen; ingreppen skulle alltså endast
kunna verka indirekt, periferiskt. Såsom ägare av mark
och fastigheter inom stadsområdet har emellertid
statens järnvägar samma rätt som varje enskild stadsbo:
den kan behålla, sälja och köpa fastighet efter
gottfin-nande. Men fråga kan vara, om icke sådan rätt blir de
facto försvagad — om också blott i allmän
rättsuppfattning — därest den utövas eller hävdas i strid mot
Stockholms stads samhällsintressen. Något dylikt synes
vara på färde just beträffande stadens stora aktuella
trafikproblem, detta problem, som egentligen är enbart
en kommunal angelägenhet men som blivit ytterligt
svårlöst genom järnvägsstyrelsens »non possumus».
*
Förvånande är den omedgörlighet, präglad av en viss
fränhet i tonen, som deklarerats — vi åberopa
dagspressen — från järnvägsstyrelsens sida gentemot
sammanbindningsbanans förflyttning. Man anför såsom skäl,
dels att statens järnvägar är ägare till broförbindelsen
från Tegelbacken söderut och att man ingalunda vill
nöja sig med blott nyttjanderätt i en stadens bro, dels
längre gångtid för tågen söderifrån och vice versa via
en Smedsuddslinje till Centralstationen, dels ökade
underhållskostnader. Men dylika argument nå ingalunda
upp till likvärdighet med skälen för en förflyttning.
Äganderätten till nuvarande bron —• som lär vara
ganska skröplig — bör icke få skymma utsikten över andra
möjligheter. Några minuters längre gångtid brakar lätt
köras in, även på S. J., och den komme säkerligen att
i tidtabellen och för allmänheten bliva alldeles
oväsentlig. Likaså bland statens järnvägars utgifter
merkostnaden för underhållet.
I betraktande av, vad frågan gäller för staten såväl
som för Stockholms stad, te sig järnvägsstyrelsens
mot-skäl som små och banala.
För övrigt torde man utan överdriven optimism
kunna antaga, att menige man i hela riket skulle till
överväldigande majoritet ställa sig på den sidan, som
önskar hålla rikets huvudstad i ändamålsenligt och
propert skick, med goda trafikförhållanden och med väl
tillvaratagna skönhetsvärden.
Chr. Sylwan.
Nya uppfinningar och fabrikat i marknaden.
VI. Isakssons tändstift för motorer.
Det av grosshandlaren H. Tillquist, Stockholm, vid
Svenska uppfinnareföreningens sammanträde den 22
sistl. oktober demonstrerade nya tändstiftet för
explosionsmotorer, uppfunnet av mekanikern C. J. E.
Isaksson, Huvudsta, är beskrivet i sv. patentet nr 62262.
Uppfinningen avser ett tändstift, vars elektroder
under driften automatiskt hållas rena och fria från sot,
koks och andra avsättningar.
Enligt fig. 1 och 2 består tändstiftet av en kropp 2
av isolerande material, vilken är insatt i den
metallhylsa 1, som är avsedd att inskruvas i cylinderlocket,
varvid muttern 3 förenar dem med varandra.
Tänd-stiftskroppen genomgås av en central elektrod 5, som
kan förenas med den elektriska strömkretsen med
pol-klämman Hylsan uppbär den andra elektroden 6.
De inre ändarna av hylsan och kroppen äro
utbildade så, att en kammare 9 bildas mellan dem. Denna
kan uppstå på olika sätt, t. ex. såsom visas i fig. 1
genom att förse inre ändan av hylsan med en radiell
fläns 11 riktad mot kroppen 2 och skild från denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 11:01:39 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/indunord/1927/0046.html
