Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101 INDU STRITIDNINGEN NORDEN
av ljusröd fältspat — Geschieben besynnerligen.
Närmare Ljusne masugn fanns av en grå granit
genom-satta med ådror och gängor av vit fältspat. Röda
gra-nitschieben funnos mera sällan.
Till Maråker och inspektor Yalqvist ankom jag kl.
7 e. m. Där tillbragte jag ock denna natten.
Mellan Ljusne masugn och Maråker är en halv mil.
Som smedjan vid Maråker ligger så, att ifrån
forst-egendomen till stora byggnaden man genom
smedjedörren ser själva hammaren och vart slag den gör mot
det röda järnet. Detta gav mig ock genast vid min
ankomst en prospekt, som jag för min del mycket
värderade.
September 27.
Hammarskatten vid alla 3 hamrarna äro 2 400
skepp., nämligen Maråker, Gullgruva och Sunnäs. Här
är stort undersmide. Man kan sällan hammarskatten
smida ut om året. Vid Maråker tillverkas omkring 550
skepp., men de andra verken hinna sällan så högt, helst
Gullgruvan, som ibland står för kolbrist, liksom nu
för vattenbrist, och för kort tid sedan stannade
marschen för tackjärnsbrist. Detta ehuru denne bruksägare
1 år köpt 200 skepp, i anseende till Ljusne masugns
korta gång förlidet år. Från Tjärnås, där bruksägaren
har en del, lämnas årligen av Torsåkers malm 200
skepp, samt från Mattsbo masugn i Norrberke 1 500
skepp, förlidet år, som här vid bruket kostade litet över
3 rdr 16 sk. Maråker ligger ganska nära havet, men var
utsikten däråt hindrad genom en holme av höga aspar,
som syntes vara planterade.
Vattendraget kommer från Fisjön och är dammsjön
ännu murad av sten, väl och förträffligt gjort.
Smederna betala säden till ett utsatt pris av 3,24 för råg
och 2,40 kornet, dock dem till godo allt vad som skulle
kunna falla under. I arbetslön få de för vart skepp,
ordinarie, antingen platt eller fyrkant, 13 sk. 4 rst.
Av det fyrkantiga tillverkas alltid V2 för extra fint,
eller 1% t: r platt, som betales med 1 dal.
Kolen fås vid Sunnäs och Maråker à 8 dal. stigen
av egna kolare, men vid Gullgruvan, som ej har många
sådana, med 12 à 24, allt som vägen kan vara lång
och besvärlig. Stångjärnet transporteras från
Gullgruvan och Maråker först över Jersjön och landsvägen,
av dagsverkskarlar, för 2 sk: g rst. om dagen, men
beräknades ändå kosta 3 à 4. Från Maråker avgår det
sedan å egna fartyg till Stockholm, då skepparen har
2 dal. för skepp, och lika mycket för var sädestunna
som han har tillbaka.
Från Sunnäs hammare, som även ligger vid havet,
transporteras även järnet direkt för samma betalning
som från Maråker. Inspektören ville ej bestämt uppge
bruksvinsten, som ej kunde ha varit mindre än 2 rdr
på varje skepp, och år.
Vid alla verken är blott en inspektor, som bor vid
Maråker och en bokhållare vid Ljusne masugn. Om de
malmledningar jag ämnat undersöka och bese i Skogs
socken berättades mig, att Ljusne bruksägare både
själva och genom malmletare från Torsåker
undersökt, men funnit intet av värde, samt å tvänne ställen
använts några fruktlösa försök.
Tiden tillät mig ej att besöka Gullgruvan och
Sunnäs hammare. Notarien Wennberg var också nyligen
bortrest, utan jag ställde kosan tillbaka.
Förbi Mennsby över Glasmästarens bro nedom sjön
Bergviken, varest älven avmattas, och var vid det smala
sund mellan denna och sjön Marmen blott 150 alnar.
Därifrån avvek stora landsvägen, och reste jag 3/4
mil därifrån. Nordväst därifrån, till Ljusne by,
belägen på en i sjön Bergviken utskjutande udde. Där
skulle följande dag en gammal järngruva undersökas.
September 28.
Från Lynnäs syntes Hämmasberget i nordväst. Detta
ligger norr om den viken av denna sjö, som går mot
Skogs kyrka.
På södra sidan om samma vik ligger Trollberget
och Gullberget, vilket senare är ganska stort, och är
sandkänning från havet. Bergsträckan, som således har
ansenligen vidgat sig, hoptränges åter genom
Gruvber-get. Gruvberget är ej högt, beläget 1/i6 mil från
Ly-näs, varest de omtalade gamla gruvorna ligga. Berget
är bevuxet med skog, mest lövskog, men består
förnämligast av flata hällar och bara klyftor av grå
granit, i många olika tärningar. I västra bergssluttningen
emot högsta höjden, är en sänkning, fordom gjord, som
kan vara 7 aln. lång och 4 aln. bred. Denna stod i det
närmaste full med vatten, några alnar därifrån, i öster,
voro några skott skjutna.
Av varpen kunde jag sluta, att den stora öppningen
varit tämligen djup. Kompassen drog häftigt emellan
dessa båda sänkningar, men där omkring kunde föga
dragning förmärkas. 50 alnar vid pass från stora
öppningen drog åter kompassen; även en punkt medgav
varken sträckning eller bredd på detta ställe. Norr på
berget förmärktes på ett enda ställe någon oro hos
kompassen, men förblev den för övrigt över hela berget
ganska stilla. Viel nordöstra ändan på stora öppningen
såg jag det ena kvartsdrummet av 3 tums mäktighet,
som spelade genom bergarten. Det förlorade sig snart
för mig i vatten, och på båda sidor åtföljd av grövre
geléaktig glimmer.
Uti bergarten, som kring dessa orter var kvart och
glimmer i förblandning, voro över allt spridda
järnmalmskorn, insprängda, som magneten på
pulveriserad stuff utvisade; men var den så spridd, att jag
anser den förnuftigare, som inställt arbetet, än den, som
påbörjat detta. Uti varpen fanns nyssnämnda bergart,
som hade insprängda gnistor av svavelkis.
En båtsman visade mig ut på näset att bese en god
malm. Där hacle han även sett ett bergtroll med stora
horn. Klyften bestod av röd granit, och då kompassen
blev helt stilla, trodde han att detsamma troil förtog
kraften av min slagruta. Hjärpar och harar funnos på
detta ställe. (Forts.)
Teknikens varningar.
(Ur senaste rapporter från yrkesinspektörerna ang.
svårare olycksfall i arbete.)
Vid ett sågverk skulle en faktor E stanna en med
plankor lastad brädgårdsvagn, som med sakta fart
befann sig i rörelse på rälsen på väg från hyvleriet. Han
använde för detta ändamål en kortare plankbit, vars
ena ände han satte emot en syll i banan. Den andra
änden ämnade han inpassa snett emot ett tvärslag på
vagnen för att på så sätt stoppa densamma.
Plankbitens övre ände råkade slinta mot tvärslaget
och kom under de två yttersta brädtravarna på vagnen.
Därvid tippades dessa, och ca 40 plankor föllo över E,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
