Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
229 INDU STRITIDN INGEN NORDEN
nons, däruti det sökta varumärket avbildats, gjort
reklam för »Flaggduk, dräkttyger, blustyger,
klädningstyget sadelgjordsväv m. m.», av vilka i de fyra
förstnämnda förekommer såväl bomull som ylle och halvylle.
Bolaget tillverkade bomullsflaneller, vilka
understundom vore till utseendet förvillande lika rena
yllevävnader.
Gävle ångväveriàktiebolag anförde med anledning
härav: Svenska bomullsfabrikantföreningen hade icke
framfört faeksynpunkter utan angåve allmänhetens
förmenta ställning till saken. Det kuncle emellertid icke
råda någon tvekan om, att allmänheten ställde ylle- och
bomullsvävnader som två fullt skilda varuslag, vilka
den icke förblandade och vore ytterst angelägen att icke
förblanda, enär klimatet i Sverige med
naturnödvändighet krävde, att förbrukaren visste och hölle skillnaden
mellan varuslagen. Begreppet vävnad i och för sig fölle
helt i bakgrunden. Sökanden bestrede, att
bomullsflaneller kunde förväxlas med ylleflaneller samt ville
framhålla, att, om motsatsen vore fallet, detta möjligen
skulle kunna tagas till intäkt för att i ett gränsfall clen
billigare bomullsvaran kunde av en okunnig köpare
förblandas med den dyrare yllevaran. Men å andra sidan
underströke detta för förevarande fall det
betydelsefullare förhållandet, att en yllevara aldrig blev tagen för
■en bomullsvara och att det aldrig kunde ens teoretiskt
tänkas, att en yllevara skulle framställas efterapande
bomull eller utgivas för bomullsvara. Vad anginge
yllefabrikantföreningens yttrande, så funnes i varje
lanthandel exempelvis linnevaror med Almedals
häst-märke bredvid »Hästens» skodon, »Vikings» skokräm
och »Viking»-sågar samt »Barnängens björn» bredvid
»Vita björn», utan att cletta medförde några
olägenheter. Sveabilden vore för Stockholmsbolaget endast ett av
en mängd registrerade och använda varumärken.
Sökanden däremot hade allenast här förevarande märke,
varvid vore att erinra, att sökanden erhållit registrering
av ordet Svea som varumärke å jutemattor. Denna
registrering syntes vara tillräcklig för att skydda
sökandens besittning av det nu sökta märket för jutemattor.
Varken bolaget eller fabrikantföreningarna hade
ifrågasatt jutevävnadernas ställning som särskilt varuslag.
Sökanden vidhölle sin ansökan. Skulle densamma ej
kunna bifallas, anhölle sökanden alternativt om
registrering av märket för dess jutevävnader.
Sökanden åberopade ett av Gestriklands
manufaktur-handlareförbund avgivet yttrande, vari bl. a. anfördes
följande: Ehuru märkena viel flyktig granskning på
avstånd företedde likhet i något enstaka drag, vore
dock märkena i väsentliga delar så skiljaktiga, att
någon förväxling av märkena praktiskt taget icke kunde
komma i fråga. Enligt förbundets erfarenhet hade
aldrig kunnat förmärkas ens det ringaste tillbud till
förväxling mellan märkena i fråga från allmänhetens sida.
Förbundet kuncle ej dela den meningen, att alla
vävnader vore att beteckna som ett varuslag. För den
köpande allmänheten liksom ock därmed för förbundet
vore t. ex. jute-, ylle- och bomullsvävnader tre klart
skilda varuslag och begrepp. I fråga om jutevävnader
vore utan vidare klart, att desamma icke kunde
föranleda någon sammanblandning eller förväxling med
de därifrån vitt skilda två andra här behandlade
varuslagen. Upplysas kunde, att i förbundet ännu
kvarvarande medlemmar av erfarenhet visste, att sökanden,
som vore clen första fabriken i landet, som tillverkade
klädningstyger av ylle, hade använt varumärket i fråga
från åtminstone år 1894 för sina tillverkningar. Då de
båda bolagens intressesfärer dessutom låge vitt isär, i
det att sökanden tillverkade uteslutande ylle- och
jute-vävnader med klädningstyger och mattor samt
sadel-gjord som specialitet, medan Stockholmsbolaget
fabri-serade endast bomullsvävnader med vita varor som
standardartiklar, uttalade förbundet såsom sin mening,
att ansökan borde bifallas.
Med anledning av att sökanden förklarat sig
eventuellt vilja inskränka det begärda skyddet för märket
att avse endast jutevävnader, tillfrågade Patent- och
registreringsverket Stockholmsbolaget, huruvida
bolaget vid sådant förhållande hade något att erinra mot
clen sökta registreringen.
Stockholmsbolaget inkom därefter med en ny skrift
till Patent- och registreringsverket, däri bolaget anförde
bl. a. följande: Vävnader, vare sig de vore framställda
av bomull, ull eller jute, vore alltför närbesläktade för
att icke medföra förvecklingar, när det gällde
handels-märken och i synnerhet av så lika utförande, som de
förevarande, och än mer, när de vore kompletterade med
orden Svea, såsom en för dels bomullsvävnader, dels
ylle- och jutevävnader särskilt uppfunnen beteckning.
Trots sökandens begränsning av ansökningen kuncle
gränsfall dock tänkas förekomma såsom vid
tillverkning av överdragskläder av jute, å ena sidan, och
överdragskläder av bomull i samma färger utförda, vävda
av bomull, å andra, om än materialet icke vore så nära
sammanfallande som vid det av
bomullsfabrikantföreningen tidigare anförda exemplet rörande
tillverkningen av flanell av bomull eller ylle resp. halv- eller
kvartsylle. Även om registrering beviljades endast för
jutevävnader, innebure detta för bolaget förlust av den
kostnad och möda, bolaget nedlagt på dess huvudmärke.
På grund av vad sålunda anförts hemställde bolaget,
att Patent- och registreringsverket måtte avslå
ansökningen, även uti dess inskränkta omfattning.
Genom beslut d. 15 dec. 1925 utlät sig Patent- och
registreringsverket: Enär ifrågavarande märke företedde
sådan likhet med det i varumärkesregistret under reg.-nr
18 241 för Stockholms bomullsspinneri- och
väveriaktie-bolag intagna varumärke, som registrerats för
bom-ullsvävnader och förnyats d. 22 juli 1924, att dessa
märken, oaktat skiljaktigheter i vissa delar, i sin helhet
lätt kunde förväxlas, hade Patent- och
registreringsverket med åberopat stöd av 4 § 5 mom.
varumärkeslagen, sådant detta lagrum vore lydande enligt lagen
d. 7 aug. 1924, funnit registrering av ifrågavarande av
sökanden anmälda varumärke icke kunna medgivas.
Gävle ångväveriaktiebolag anförde und. besvär och
yrkade, att K. m:t måtte upphäva Patent- och
registreringsverkets beslut och bifalla ansökningen, sådan
den slutligen preciserats. Klaganden och
Stockholms-bolaget arbetade inom skilda branscher. Det senare
kuncle icke tänkas lida intrång från klagandens sida, då
ullen vore det dyrare materialet, och juten stode i en
klass för sig, även när det gällde
användningsmöjligheterna. Bildmärket avsåge landets gemensamma
egendom, Sveasymbolen, vilken Stockholmsbolaget för sin del
uppgåve sig hava tagit från bilden å riksbankssedlarna.
Ordet »Svea» hade såväl klaganden som
Stockholms-bolaget inregistrerat som varumärken, varför de i det
avseendet vore likställda. Detsamma vore i realiteten
förhållandet med Sveabilden i dess nyss angivna
egenskap av allmän egendom. Sedan hade bolagen å ömse
sidor satt sin särprägel å det speciella utförandet av
bilden för sina resp. varumärken. Därvid syntes
klaganden hava vunnit det bästa och ur särskillnadssynpunkt
mest tillfredsställande resultatet genom insättandet av
dess firmanamn på ett iögonenfallande sätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
