Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260
INDU STRITIDN INGEN NORDEN
Väg- och vattenbyggnadskårens omorganisation.
I statsråd den 26 juli anförde chefen för
kommunikationsdepartementet, statsrådet Memling:
Jag anhåller nu att få till behandling upptaga vissa
frågor rörande väg- och vattenbyggnadskåren.
Spörsmålet om denna kårs organisation,
arbetsuppgifter och ställning såväl i militärt hänseende som till det
civila väg- och vattenbyggnadsväsendet har vid
upprepade tillfällen varit föremål för övervägande från
statsmakternas sida, och omfattande utredningar i ämnet
hava verkställts; därur framkomna förslag hava av
olika skäl hittills icke föranlett några positiva
åtgärder. Enighet torde emellertid råda därom, att vissa
förändringar med avseende å kårens organisation och
ställning äro ofrånkomliga. Det är givetvis i och för sig
önskligt, att denna fråga snarast bringas till sin
lösning; ett särskilt skäl för att nu upptaga densamma till
förnyad behandling är den av mig nyss i annat
sammanhang berörda förestående omorganisationen av
väg-ocli vattenbyggnadsväsendet.
Väg- och vattenbyggnadskåren uppsattes år 1851.
Sj-ftet med dess bildande var att tillgodose behovet av
lämpliga ledare av de s. k. allmänna arbetena, vilka
då så gott som uteslutande handhades av styrelsen för
allmänna väg- och vattenbyggnader, sedermera väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen. Med hänsyn härtill anknöts
kåren givetvis mycket nära till nämnda styrelse:
kår-chefen skulle tillika vara chef för väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen, och kårens regementsofficerare skulle
bestrida befattningarna såsom byråchef i styrelsen och
chefer för väg- och vattenbyggnadsdistrikten. Den
militära organisationen betingades närmast elärav, att
ledningen av arbeten av ifrågavarande art ansågs ur många
synpunkter bäst handhavas av officerare. Kåren
organiserades alltså såsom en militär kår icke av militära
hänsyn, utan för att kunna på bästa sätt fylla sina
civila uppgifter. Angående kårens förhållande till
krigsmakten stadgades allenast, att kårens officerare kunde
under krig, i händelse av behov, kommenderas till
ingenjörstjänstgöring vid armén.
Ovannämnda bestämmelser rörande kåren
innefattades i ett den 22 december 1851 utfärdat reglemente,
som alltjämt är gällande. Ehuru sålunda kårens
ställning och uppgifter äro formellt orubbade, har dock
inträtt en betydelsefull förskjutning genom å ena sidan
utvecklingen av den civila ingenjörsutbildningen samt
av ingenjörsyrket över huvud taget och å andra sidan
krigsmaktens alltmer framträdande behov av tekniskt
skolade personalreserver. Det civila åliggandet att
till-handagå väg- och vattenbyggnadsstyrelsen vid
allmänna arbeten, för vilket ändamål ju utom kåren stående
ingenjörer i stor utsträckning numera stå till buds, har
sålunda fått träda tillbaka för den militära uppgiften
att vara en officersreserv för arméns tekniska
formationer. Erinringarna mot kåren hava i anslutning till
dessa förhållanden i huvudsak inriktat sig på två
punkter: dels det bestående obligatoriska sambandet mellan
kåren och det civila väg- och vattenbyggnads väsendet,
dels bristerna i kårens militära användbarhet.
Vid två tillfällen har frågan om kårens organisation
varit föremål för särskilda sakkunnige utredningar;
resultaten av dessa föreligga i två förslag, 1915 och 1925
års, av vilka likväl, såsom ovan antytts, intet kommit
till genomförande.
1915 års förslag gick i huvudsak ut på kårens
ställande under militär ledning, ökade fordringar å militär
utbildning och övning, men också bibehållande och rent
av stärkande av gemenskapen med den civila väg- och
vattenbyggnadsadministrationen. Detta förslag rönte
ett kraftigt motstånd från ett flertal civila
myndigheter och sammanslutningar, särskilt i vad det avsåg
sammanhanget mellan kåren och väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen, vilket utdömdes såsom varande såväl
principiellt oriktigt som ock ur praktisk synpunkt
olämpligt.
1925 års förslag åter innebar väg- och
vattenbyggnadskårens ersättande med en teknisk kår, omfattande
alla viktigare ingenjörsgrenar, lösgjord från
sambandet med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt med en
självständig ledning, sidoordnad med högre civila och
militära organisationer. Kåren skulle hava till uppgift
dels att tillhandahålla krigsmakten för stabstjänst och
tjänsten å förbindelselinjerna erforderlig
ingenjörspersonal med speciell militär utbildning, dels att meddela
denna utbildning, dels ock att ombesörja rullföring av
landets samtliga ingenjörer. Detta förslag har av
flertalet hörda myndigheter tillstyrkts, dock icke utan
tvekan och erinringar. Vissa avstyrkande utlåtanden
föreligga även, däribland från chefen för fortifikationen
samt Svenska teknologföreningen. Dessa hava påpekat,
att den för stabs- øch förbindelsetjänsten erforderliga
ingenjörspersonalen till alldeles övervägande del
utgöres av väg- och vattenbyggnadsingeujörer, samt att
behov av speciell militär utbildning föreligger
huvudsakligen blott för dessa. Kårens utvidgning till att
omfatta även andra ingenjörsfack ansågs därför icke
påkallad.
Vad då först angår omorganisationsspörsmålets
civila sida, dvs frågan om det ofta påtalade sambandet
med väg- och vattenbyggnadsadministrationen, så torde
det numera vara tillfyllest ådagalagt, att väg- och
vattenbyggnadskåren icke är behövlig för de allmänna
arbetenas tillgodoseende med ledarekrafter. På grand av
ingenjörsyrkets utveckling över huvud taget och med
den teoretiska och praktiska utbildning, som väg- och
vattenbyggnadsingenjörerna numera erhålla, lära fullt
kvalificerade ingenjörskrafter alltid kunna stå det
allmänna till buds, kårens hjälp förutan. Vidare torde de
på sin tid giltiga skälen för att ställa de allmänna
arbetena under ledning av personer med officers
ställning numera hava förlorat all betydelse. För det
civila ingenjörsarbetets del föreligger sålunda icke
något behov att upprätthålla en militärt organiserad
väg-och vattenbyggnadskår och alltså icke heller något
intresse av att vidmakthålla sambandet mellan den
civila administrationen och kåren, därest denna av rent
militära skäl bör kvarstå.
Av den senast verkställda utredningen och de
däröver avgivna yttrandena framgår, att i fråga om
obehövligheten av nuvarande samband mellan kåren och
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i huvudsak full
enighet föreligger. Sambandets fortsatta bibehållande synes
mig under sådana omständigheter olämpligt. Jag har
även därför för avsikt att i annat sammanhang föreslå
Eders K. m:t sådan ändring av det för kåren
gällande reglementet, att det ifrågavarande sambandet
upplöses.
Vad därefter beträffar den militära sidan av omor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
