Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
322
INDU STRITIDN INGEN NORDEN
På sätt och vis omsluta de båda ifrågavarande
föredragsämnena, synnerligast såsom de framfördes, de
allra flesta av teknikens problem, lösta såväl som
olösta-
Landshövding Lübecks föredrag »Sveriges
samfärdsel under det gångna seklet» gav en översikt på
kommunikationsmedlens utveckling alltifrån ångfartyget
»Cornet», som år 1812 sattes i regelbunden fart, fem
år senare följd i Sverige av Samuel Owens
»Amfitri-te», till våra dagars mer eller mindre lyckade försök att
pr radio överföra bilder. En exposé, som trots sin
sammanträngda disposition icke uteslöt något av vikt och
som dock lämnade små rum här och var för pikanta
påpekanden. Märkligt är vad talaren anförde dels i
inledningen dels i slutet av sitt föredrag.
»Världen utvecklas ’i trafikens tecken’ sade
framsynta män långt innan automobiler, flygmaskiner,
elektrisk energiöverföring och radio anades, och vår tid
betraktar som ett axiom vad nationalekonomen
Friedrich Liszt en gång yttrade, att ’ett högt utvecklat
trafikväsen är den största hävstången för nationellt välstånd
och civilisation’.»
Och mot slutet av föredraget, sedan talaren låtit de
stora uppfinningarnas triumftåg draga förbi:
»Hava människorna i kommunikationernas
storhetstid blivit i stort sett lyckligare?
Detta stora frågetecken må lämnas till besvarande
av kommande släkten. Vi få nöja oss med det faktum
ajtt samfärdselmedlen under de senaste hundra åren
möjliggjort en imponerande materiell och kulturell
utveckling, som icke kan vridas tillbaka, däri inbegripen
den s. k. industrialismen på gott och ont. Med grämelse
nödgas vi samtidigt konstatera att, trots denna
utveckling och trots alla möjligheter, vårt av naturen så rikt
begåvade land alltjämt registrerar brist på arbete för
femtiotusen medborgare.» —
Överingenjör Liljeblads inledningsanförande till
diskussion behandlade »Befolkningsfrågan och
näringslivet». Det är verkligen något som ser ut som en tanke,
att årsmötets förste föredragshållare slutade där man
med visst fog kan säga, att mötets siste
föredragshållare tog vid.
Talaren gav först en orienterande definition. Gäller
det att fastställa, vilken folkmängd ett land lämpligen
kan försörja, har man ett övre fysiologiskt maximum,
som uppnås, när vid högsta möjliga födelsetal
folkmängden ökas och försörjningsmöjligheterna minskas
till den grad, att dödssiffran blir lika hög som
födelsesiffran. Å andra sidan behövs en viss befolkningstäthet
för att uppbära en högre civilisation. Mellan
ytterligheterna måste finnas en befolkningstäthet, som ger
maximum av välstånd. Denna punkt kallas av
nationalekonomerna befolkningsoptimum. Svenskarna torde
f. n. snarare befinna sig i närheten av undre punkten
av befolkningsoptimum än i närheten av övre.
Sannolikt ha vi åtskilligt kvar innan vi behöva frukta, att
välståndet skulle sjunka. Än längre ha vi dit om den
tekniska utvecklingen kommer att fortsätta, vilket tal.
ingalunda fann uteslutet. Farhågorna för att vårt land
icke skulle kunna väl försörja en normalt växande
befolkning ansåg han överdrivna för att icke säga
oberättigade. Såsom faktorer vid problemets lösning angav
tal. dels vissa samhällspolitiska riktlinjer och åtgärder,
ex. tullmurarnas raserande, en klok löne- och
skattepolitik, dels i stort sett en fortgående kvalitativ
förbättring av den svenska folkstammen gentemot en
socialpolitik, där klemigheten alltför mycket får råda.
I diskussionen framförde professor Brisman sina
rätt så kända uppfattningar i frågan. Några stora
outnyttjade möjligheter till mottagande av
befolkningstillskott ha vi icke. I fråga om den tekniska
utvecklingen kunna vi i Sverige peka på goda framgångar och
vara belåtna, men många luckor finnas icke, varigenom
befolkningstillskott skulle kunna upptagas. En
belysande sak för omöjligheten att absorbera mera folk är
också den envisa arbetslösheten. Enligt tal: s åsikt tedde
sig alltså utsikterna för mottagandet av ytterligare
befolkningstillskott i Sverige rätt osannolika. Fil. doktor
Key lämnade en del upplysningar i fråga om
befolk-ningsregleringsproblem i utlandet, särskilt i Förenta
staterna. Han anslöt sig till prof. Brismans uttalade
mening, att Sverige har ett ganska stort överskott av
arbetskraft, som bör exporteras. Överingenjör Ekwall
ansåg frågan, om befolkningssiffran blir stationär eller
icke, uteslutande vara beroende på om födelsetalet är
större än dödstalet. Våra nationalekonomer synas se
med alltför litet allvar på denna fråga och betänka
icke, att en nedgång i befolkningsantalet kommer att
lägga en död hand på våra näringar. Civilingenjör
Nordendahl ansåg, att ehuru prof. Brisman anfört
arbetslösheten såsom ett bevis för att det finns ett
befolkningsöverskott, så hade han glömt det moment, som
ligger i det starka fackföreningsväldet och dess
frampressande av alltför höga löner. Arbetslösheten bland de
bildade var icke heller svår att förklara. Det beror på,
att undervisningen lämnas till underpris. Om
undervisningen fördyrades eller om t. ex. studentexamen
gjordes svårare, skulle dessa förhållanden säkert ändras.
Fil. doktor Guinchard tyckte att det vid tal 0111
optimum förefölle, som om nationalekonomerna såge saken
väl mycket i svart. Tal. erinrade om, att Tyskland
1870 hade 40 milj. invånare, men vid världskrigets
början 70 milj., vilka levde under en högre standard än
det lägre antalet 1870. Detta berodde naturligtvis på
teknikens utveckling. När man räknar mecl
befolkningens näringsmöjligheter, bör man vara optimist och icke
pessimist. Stadsingenjör John E. Petterson påpekade,
att Sveriges befolkning efter finska kriget utgjorde
2,5 milj. och dess levnadsstandard då var bra mycket
lägre än den nuvarande, då befolkningen ökats till
omkring 6 milj.
Diskussionen gav sålunda vid handen, att
meningarna voro delade och detta så mycket, att den ena delen
hävdade sig såsom den andras motsats. Betecknande —
oeh vi förmoda även utslagsgivande — var emellertid
det förhållandet, att de som förde det svenska nationella
livsmodets talan just voro ingenjörsteknikens målsmän
vid tillfället — understödda av en rutinerad statistiker.
Chr. S.
Weirs ånggeneratorsystem.
För att rationellt utnyttja värmet i avgaserna genom
förvärmning av förbränningsluften vid
ånggeneratoran-läggningar har J. G. Weir föreslagit ett system, vars
praktiska tillämpning visas schematiskt i närstående
figurer och i det följande beskrives.
Viel den utföringsform, som visas i fig. 1 är en eldstad
a anordnad i förbindelse med en ånggenerator b i
huvudsak på vanligt sätt med undantag därav, att anstalter
vidtagits för att tillföra ej mindre än dubbla den
luftvolym, som erfordras för den fullständiga
förbränningen av bränslet. Ungefär hälften av denna luftmängd
åtgår för förbränningen i den första eldstaden a. den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
