Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
338
INDU STRITIDN INGEN NORDEN
och som ledare för vårt förnämsta forskningsinstitut har
Arrhenius lagt i dagen ett outtröttligt forskarenit och
blivit en vetenskapens förgrundsfigur inom vitt skilda
områden.
Arrhenius’ största insats inom fysiken utgöres
otvivelaktigt av hans arbeten inom astronomi eller kosmisk
fysik. Redan år 1903 publicerade han här ett
jättearbete, sin »Lehrbuch der kosmischen Physik» i tvenne
delar, som kunde ha utgjort ett livsverk för mången
forskare av rang. Även som populärvetenskaplig
författare har Arrhenius på detta område gjort sitt namn
känt och uppskattat inom hela den civiliserade världen.
Hans arbeten »Världarnas utveckling», »Människan
inför världsgåtan» och »Stjärnornas öden» utgöra en
glänsande framställning av fysikens huvudlagar såsom
de gestalta sig i världsrymden och finnas representerade
på alla kulturspråk. Arrhenius’ tillämpning av
fysikens huvudsatser på de kosmogoniska problemen, av
strålningstryckets orsak och verkningar, hans arbeten
över vintergatan, hans klarläggande av planeternas
atmosfäriska förhållanden och norrskenens gåtor göra
honom till en av hans tids mest framstående och
klarsynta fysiker.
Även inom medicinen har Arrhenius varit ivrigt
verksam och kastat ljus över förut dunkla områden.
Hans fysikaliska kemi, tillämpad på förklaringen av
toxiner och antitoxiner, hans undersökningar över
dif-teritoxin, hämolys, agglutination, avsöndringen av
mag-och pankreassaft äro var och en på sitt område av
utomordentligt värde. I en populär monografi över
smittkoppor och deras bekämpande vänder sig
Arrhenius även på ett av de medicinska forskningsgebiten till
hela sitt folk. En i ordets bästa mening populär
monografi över samtidens kemiska kultur har Arrhenius
åstadkommit i »Kemien och det moderna livet», som
utkom 1919. Lägga vi därtill Arrhenius’ arbeten inom
geofysikens, geologins och meteorologins områden och
ägna en tanke åt hans föreläsningsverksamhet hemma
och utomlands, som populärvetenskaplig talare i
astronomiska sällskapet eller en vetenskapens yppersta
representant vid internationella kongresser, så skola vi
finna förklaringen till att Svante Arrhenius var en äv
sin tids mest kända och uppskattade vetenskapsmän.
I alla viktigare europeiska som amerikanska akade-*
mier och lärda samfund var Arrhenius självskriven
hedersledamot och innehade även ett imponerande
antal hedersdoktorat —■ han var fil. hedersdoktor i
Cambridge, Oxford, Oslo, Paris och Leipzig, juris
hedersdoktor i Birmingham och medicine hedersdoktor
universiteten i Heidelberg och Groningen.
Till Arrhenius’ 60-årsdag den 19 februari 1919
ut-gåvo de nordiska ländernas kemister och fysici en
festskrift, vilken trycktes som ett särskilt baüd (nr 5) i
»Meddelanden från, K. Vetenskapsakademiens
Nobelinstitut». Dess tillägnan utgör en alltför målande
karakteristik av Arrhenius’ livsverk för att förbehållas en
liten, vetenskaplig läsekrets, och vi taga oss därför
friheten att här återge densamma:
»Högtärade Vän och Mästare!
Den moderna kulturen torde väl framför allt utmärka
sig genom människans ökade herravälde över den
henne omgivande naturen. Men detta har icke kunnat nås
utan en ökad kännedom om de krafter, varmed naturen
verkar. Genom Din nu över 30 år gamla teori om de
fria ionerna har Du möjliggjort ett djupare inträngande
i naturens egen verkstad än förut kunnat ske. Över de
elektrolytiska fenomenen, som Din landsman Berzelius
i riktig förnimmelse av deras fundamentala betydelse
så flitigt studerade, har Du utbrett en underbar
klarhet, och Du har därmed förstärkt grundvalen för hela
det kemiska vetandet och det icke blott om den livlösa
naturen utan i minst lika hög grad om den levande.
’Selten hat ein glücklicher Gedanke’, sacle en gång W.
Ostwald, som själv var den förste som förstod dess
betydelse, ’in so höhem Maasse Licht über weite und
schwierige Gebeite geworfen, wie die von Arrhenius
entwickelte Idee, dass die Elektrolyte in wässriger
Lösung in Ihre Ionen dissoziirt sind.’
Du har, kort sagt, med Din teori rört upp en
kulturvåg inom vetenskapens och teknikens värld, som
kommer att röra sig framåt tiderna igenom, och därigenom
har Du ock blivit en av tidens kulturbärare.
Om man får tro Xenophon, brukade Sokrates
tillråda dem, som rådfrågade honom rörande sina
angelägenheter, att utföra vad de visste skulle ske, så som
han ansåg bäst, men i annat fall borde de anlita
spådomskonsten, lyssna till sin inre ande, som skulle giva
dem anvisningar. Så gör ju ock naturforskaren. När
teorin är klar, följer han denna på bästa sätt, men i
motsatt fall får även han anlita spådomskonsten; och
en förunderlig spåman har Du varit. Du synes en gång
ha haft en av dessa drömmar, som, säger man, ibland
gå före och anticipera det klara dagsljusets utslag.
Bland Sokrates’ umgängesvänner var även Aristippos.
Det berättas om denne, att han liksom hela det
skön-hetsälskande Aten var svåra betagen i den vackra
Lais. En av hans vänner uttryckte en gång sin
förundran häröver, att även han, den allvarlige filosofen,
fångats i hennes garn. Aristippos, som ej var vän av
överflödiga ord, svarar endast: fångat, ingalunda
fångats. Så har Du ock kunnat säga beträffande ionerna.
Du har bundit dem vid verkligheten med hållfasta
band, men din forskarhåg har ej låtit binda sig vid
enbart detta arbetsfält.
När man vill bestiga Alperna, kommer man först
till lugna, fridfulla dalar, där den levande naturen
träder en i möte i all sin skönhet, och där man skulle
önska få leva hela sitt liv, om ej utsikten vore så
begränsad. Man stiger högre och högre, och horisonten
vidgas, men luften bliver skarpare, blommor och
grönska försvinna och slutligen träder en i möte endast
snöns och-isens kalla svepning. Allt skulle tala om
-j döden, om ej i denna obeskrivliga tystnad, i denna
^^hxmißgl utan gränser det funnes något, som även talade
om det oändliga, det eviga. En liknande väg har Du
beträtt inom forskningens värld. Du har med Din
skarpblick tyckt Dig se hela universum oändligt i rum
och evigt i tid, huru världarna däri uppkomma och
förgås, huru allt är ett perpetuum mobile, ja, Du har
med ljustryckets hjälp funnit, liuru livsfröna segla
genom eterhavet från värld till värld. Sådana äro de
vittfamnande vyer, Du skänkt oss.
För att celebrera den dagen, då Du med ännu obrutna
krafter och oförminskat intresse ingår i ditt 7:e
decennium, hava vi med beundran för Din
forskargär-ning och i tillgiven vänskap för Din person ägnat dig
denna skrift.»
Professor Arrhenius’ intresse även för den praktiska
tekniken tog sig uttryck bl. a. genom medlemskap i
Svenska uppfinnareföreningen. Bed. av I. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
