Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utgives och redigeras av
ingenjör Chr. Sylwan, adr.
Holländaregatan 20,
Stockholm. Publikationsorgan för
Svenska Uppfinnareföreningen.
INDUSTRITIDNINGEN NORDEN
GRUNDLAGD 1872
Bilaga: Svensk Tidskrift för
Industriellt Rättsskydd, Patent,
Varumärken m. m.,
innehållande av svenska patentverket
utfärdade patent m. m.
Nr 50 STOCKHOLM DEN 14 DECEMBER 1927
Innehåll. Ind. Norden: Nordiskt samarbete å det industriella rättsskyddets område 1926—1927. Av generaldir. E. O. J. Björklund.
— Brandskydd inom industri och hantverk. Av kapten ß. Götherström. — Den moderna gatutrafiken och skakningarna i husen —
Tyskland och dess industriella rättsskydd för utlänningar. Ref. av Z. — Föreningsmeddeianden. — Notiser. — Sv. tidskr. f. ind.
rättsskydd: Patentbeskrivningar. — Observandum rörande konventionsprioritet för patentansökning. — Kungörelser ang. patent. —
Eftertryck utan angivande av källan förbjudes. — Red. påtager sig ej någon obligatorisk åsiktsöverensstämmelse med ärade
förf.s uttalanden.
Nordiskt samarbete å det industriella rättsskyddets
område 1926-1927.
Av generaldirektör E. O. J. Björklund.
Såsom tidigare i denna tidskrift omnämnts, hava, på
inbjudning av den svenska regeringen, konferenser
hållits mellan delegerade för svenska, danska, finska och
norska regeringarna rörande huvudgrunderna för ny
lagstiftning angående varumärken och mönsterskydd.
Delegerade viel konferensen hava varit: för Sverige
undertecknad och hovrättsrådet K. H. R. Hjertén,
för Danmark chefen för patentkommissionen
direktören H. Holten-Nielsen och fullmäktigen i
departementet för handel, industri och sjöfart N. J.
Ehrenreich Hansen, för Finland sekreteraren i
centralhandelskammaren i Helsingfors vice häradshövdingen
Y. Pulkkinen samt för Norge chefen för styrelsen för
det industriella rättsskyddet direktören B. G. Wyller
och kontorschefen därstädes advokaten K. A. Husberg.
Konferenserna hava under ordförandeskap av
undertecknad ägt rum i Stockholm 15—23 november
1926, i Oslo 2—11 maj 1927 och i Köbenhavn 12–22
september 1927.
Såsom grund för förhandlingarna hava legat, i fråga
om mönsterskyddet, den svenska s. k.
patentlagstift-ni ngskommitténs betänkande med förslag till ny
mönsterlag den 24 mars 1916 och, i fråga om varumärken,
ett utkast till ny varumärkeslag, som inom samma
kommitté utarbetats, innan kommittén med 1922 års
utgång upplöstes.
En redogörelse för de viktigare besluten å
konferenserna skall här lämnas; i den mån annat ej uttryckligen
angives, hava samtliga delegerade varit ense om
besluten.
Varumärken.
I varumärkeslagstiftningen göra sig två olika
huvudprinciper gällande i fråga om förvärvande av
uteslutanderätt att använda visst varukännetecken. Enligt
den ena principen grundas sådan rätt på första
brukandet, enligt den andra på registrering.
Den förra principen, vilken tillämpas bl. a. i fransk
rätt, kunde icke godtagas såsom huvudprincip. I
övrigt ansågs, att en bestämd skillnad borde göras mellan
varumärken i egentlig mening och varuutstyrslar. En
tredje kategori varukännetecken utgjordes av de s. k.
naturliga varubeteckningarna — personnamn och fir-
mor. Mecl varumärke i egentlig mening förstodes sådant
varukännetecken, —• med undantag av personnamn och
firmor ■— som vore ägnat att åsättas en vara eller dess
emballage; såsom exempel å varautstyrslar angåves
formen å en vara eller dess emballage, en viss färgning
eller dekorering i övrigt av varan eller dess emballage,
en paketeringsanordning.
Uteslutanderätt till varumärke i egentlig mening
kunde endast förvärvas genom registrering, och skulle
därvid rätten anses hava uppkommit i och med
ingivande till vederbörande myndighet av ansökningen om
registrering. Samma regler skulle gälla i fråga om
ute-slutanderätten att använda registrerad firma såsom
varamärke.
Uteslutanderätt att såsom varumärke använda eget
personnamn eller egen inom landet ej registrerad firma
skulle förvärvas genom namnets resp. firmans
användande inom landet såsom varumärke.
Vad slutligen anginge varuutstyrslar, som överhuvud
taget icke kunde registreras, skulle skydd för sådana
kunna förvärvas genom inarbetande. För- att ett
varukännetecken skulle kunna anses inarbetat måste
detsamma vara i den allmänna handeln inom landet känt
såsom betecknande en viss näringsidkares varor, och skulle
ett sålunda förvärvat skydd gälla hela landet-
Av flera, med varandra kolliderande
varumärkesrätter skall en tidigare uppkommen hava företräde
framför en senare.
Oberoende av gällande uteslutanderätt till
varukännetecken skall envar äga att såsom varumärke använda
sitt person- eller firmanamn; dock är han skyldig, om
kollision därvid uppkommer mecl tidigare förvärvad
varumärkesrätt, att viel namnets användande vidtaga
åtgärd, som är ägnad att förebygga fara för förväxling.
Ehuru, såsom förut nämnts, inarbetande av
varumärke i egentlig mening icke grundlade någon
varumärkesrätt, dvs rätt att förhindra andra att använda
märket, skulle ett dylikt inarbetande likväl medföra
icke oväsentliga rättsverkningar. Den, som inarbetat ett
märke för vissa varor, skulle nämligen kunna såväl
hindra annan att låta registrera samma eller
förväxlings-bart märke för varor av samma eller likartat slag som
också, därest registrering redan vunnits, få densamma
undanröjd. Och vidare skulle varumärke, som i och för
sig ansåges oregistrerbart på grund av bristande särskilj-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
