Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
INDU STRITIDN INGEN NORDEN
nordöstra, varest landet nedanför befanns vara mera
låglänt och sumpigt, beväxt med smärre ristall, samt
någon gran- och lövskog, på de sankare ställena. Över
allt funnos stora myrar, varemellan voro skogbeväxta
åsar och kullar.
Flera bäckar övervadades, men vid Storbäcken,
Spjutbäcken och några andra ställen måste hästbroar läggas,
där antingen vattnet var för djupt och stränderna
bottenlöst sänka, eller vattnet för stritt och bottnen för stenig,
för att med hästarna bottenledes framkomma. Dessa
bäckar voro nu av det långvariga regnet till mycken
höjd uppjagade, och alla myrar voro även av samma
orsak ovanligt sanka.
Färgat vatten och rostiga stenar samt på sina
ställen ymnig ockra, vittnade om, att myrmalm icke lär
saknas i de angränsande myrar, vilka dels av dessa
större bäckar genomskäras eller av de smärre lämna
vatten till dem. Alla dessa vattenleder samla sig
sedermera till Råneåälven.
Ett träd, som vid älven fälldes av 9 V2 tums diameter,
visade 123 savringar. Om man sålunda får antaga
varje sådan vittna om ett års ålder, blir detta träd, i
proportion till sin storlek, ansenligen gammalt.
På nordöstra sidan om Rånäsvare vidtager ett
lapp-land, som tillhör en gellivaralapp av Sockjocks by, och
vilket land å ena sidan gränsar till Paul Amundsson
Svarthår, och å den andra sträcker sig till Spjutsjön,
där Nattavare nybyggnads förnämsta område möter.
Å andra sidan Seitraur, varest man räknar en mil till
Nattavare, förändras landmon till en sandhed, med
många kullar och åsar, glest beväxt med tämligen grov
ristall, varest ett träd, 10 tum i diameter, befanns äga
14:1 savringar. Denna hed sträcker sig närmare Råneå
älv och kallas Spjutmon, eller på lappska Seitaurkielos.
Renmossan lär vara särdeles ymnig och hela marken
liksom överdragen med en ljusgul fäll. Mossan, som
behöver 30—60 år för behörig återväxt, har här kanske en
hel mansålder varit fredad för lapparnas åverkan,
emedan Nattavare byamän använda årligen någon del
därav själva till fyllnad i vinterfodret för sina kor och oxar.
Därför äro de intresserade av att freda hela trakten för
renar, andra än dem de själva äga, vilka för det mesta
äro i helpension hos omkringliggande lappar.
Några smärre sjöar eller tjärnar passerades på
denna hed. Geschieben av en rödaktig sandsten anträffades
% mil från den plats, där Råneå älv passerades. —
Närmast älven blev landet återigen lågt och sumpigt
och på sina ställen god gräsväxt med rödjningsland.
Råneå älv var icke mycket bred och icke heller
mycket djup på det ställe, där överfarten skedde, mitt emot
nattavaraboarnes båtställe. Ehuru rop vanligtvis bruka
höras kunde nu varken iskott eller ett envist skriande av
hela karavanen väcka nybyggarnas uppmärksamhet,
varför första överfarten på en sammanfästad flotte
måste verkställas. Härifrån räknades till Nattavare ^
mil.
Ifrån Råneå älv vidtager åter en sandhed, som
sträcker sig till foten av Nattavare berg. där en betydlig
bäck, kallad Nattajock, framlöper; den var nästan så
bred som Råneå älv, men förde icke mera vatten än den
kunde övervadas. Denna bäck sammanlöper nedanföre
med stora älven.
Ifrån norra stranden av Nattajock började man
nästan genast uppstiga för Nattavare berg, varest
bergarten i flera blottade hällar visade sig vara en röd granit
och uppå vilket under själva högsta höjden 6 st.
krononybyggen äro anlagda. Här brukades obetydligt
åker; kornet var ännu icke allmänt kommit i ax. Stäl-
let skall sällan vara frostfritt, ehuru åkern går
ansenligen högt upp på berget.
Den första odlaren här skall ha varit en ryss, som
flyktat undan värvningsplakatet. Sonsonen till denne
man lever ännu, men sades vara över 100 år. Han
var rask och munter, men hans utseende var sådant,
att våra hästar skyggade för honom. Blott en enda
hustru, bördig från Purkijaur i Jockmock, fanns här, som
talade nog begriplig svenska. Finskan är här det
allmännaste, ehuru alla kunna tala och förstå
lappskan. Flera tala en blandning av trè språk då de vilja
tala det svenska.
På intet ställe har jag sett begäret efter brännvin
så överdrivet som här — man överhopade mig med
ostar i spekulation på mina små kaggar. I hela byn
finnes ingen bakugn — bröd är här icke allmänt, och
det som brukas bakas i askan. Sina inskränkta
mjölbehov få de genom malmtransport till Spiken, som
merendels tillgår så, att Kilvo nybyggare hämta
malmen vid Gellivare och lämna den i Nattavare åt
någon där, som vill betala honom transporten dit.
Natta-varebonden kör sedan malmen till Spiken med sina
oxar och emottager där hela forlönen. Hästar finnas
icke. Renar äro deras springare och oxar deras
dragare.
Härifrån syntes Gellivareberget uti nordväst och
Ra-näsberget i sydväst. Utsikten är härifrån vidsträckt,
då horisonten är ren ifrån dimma. Kosan hade från
Över-Luleå gått i nordost; man räknar därifrån 4 mil,
den väg man vanligen gör. Jag var nödsakad att för
hästarnas skull göra stora omvägar, vid de myrar, där
omvägar funnos. Vägens längd lär således vara
betydligare, och åtminstone lära icke de fyra milen
brista i måttet, då vi där uppå tillbragte 19 timmar,
utan att resa mera än 1V2- En kall blåst och ett nästan
oupphörligt hällregn kunde ej annat än öka
svårigheten, men vid bättre väder torde den med mera
lätthet kunna övervinnas.
Ben 25 juli.
Från Nattavare till Kilvo beräknas vägens längd till
1 mil, då man under vintertiden nästan i en rät linje
färdas där emellan. Den vanliga gångvägen är något
längre, men dock dubbelt kortare än clen vanliga
häst-vägen. På intet ställe har man så stora myrar att
om-fara som här. Vägen följer också mycket de små åsar
och sandhedar, som liksom avskära myrarna, varigenom
den blir ansenligt längre.
Om ej Meldersteins bruks ägare fordom här på de
sankaste ställena låtit anlägga broar, som här väl nu
voro förfallna och i oordning, men dock hjälpliga, hade
troligen både här och framdeles blivit omöjligt att
med våra hästar framkomma till Gellivare, ty
omvägen skulle icke funnits inom många mil, och att
annars vågat överfarten hade varit att levande begrava
sig. Då mossen efter clessa sjöar hinner få mera
fasthet, torde hästbroar här mindre behövas än för
närvarande.
Bruksfolk från Melderstein resa denna väg med sina
hästar, då de om sommartiden farit upp till Gellivare
för något arbete.
Omkring % mil från Nattavare överfors för andra
gången Nattajock på ett ställe, där den var ansenligt
djup. Båt var oss nu här till mötes. Sydvästra
stranden var mycket sänk. Närmare Kilvo blir landet mera
hårt och fastmarken nog ojämn — landmon, för övrigt
sand, stundom stenbunden. Skogsväxten lika vad förut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
