Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDUSTRITID NINGEN*! NORDEN
157
motparten, så är det, att de icke utan vidare skola falla
undan för arbetsgivarnas pockande fordringar, inte ens
när de komma i form av ett medlingsförslag från
förlikningskommissionen. Detta blir den helt naturliga
slutsats, som arbetarna draga av denna konflikt. Någon
ökad beredvillighet till eftergifter liar man alltså icke
att vänta från det hållet.» —
»Att nu såväl arbetare som arbetsgivare och hela det
svenska näringslivet fått vidkännas kolossala förluster
både direkt och kanske indirekt i form av förlorade
avsättningsmöjligheter, får ytterst tillskrivas en
missriktad och oklok arbetsgivarpolitik. Skall storstriden 1928
månne medföra någon ändring härutinnan för
framtiden?»
Nya uppfinningar och fabrikat i marknaden.
XIII. Centrifugalsorterare enl. H. Nilson.
För centrifugalsorterare för trämassa, cellulosa och
annan uppslammad massa har ingenjör H. Nilson
uppfunnit en anordning för massans jämnare fördelning, så
att silens hela yta blir utnyttjad.
Den mer eller mindre utspädda massan tillföres
apparaten genom öppningen a, fördelar sig i rummet b,
varifrån massan på grand av det statiska trycket pressas in
mellan vingarna c å trummans d ändgavel. Som
trumman roterar med stor hastighet, kommer massan att
pressas ut mot periferin, varefter den fortsätter utefter
vingarna e å trummans mantel. Som dessa vingar utgöra en
axiell fortsättning på de radiella vingarna c, måste
massan även vid dess förflyttning i axiell riktning fortfa-
ßiy.4.
rande vara jämnt fördelad utefter trummans periferi,
enär massan måste jämnt fördela sig mellan vingarna c.
Utanför vingarna e befinner sig silmanteln f, och måste
således vätskan med den i denna uppslammade massan
pressas ut genom manteln jämnt utefter dess yta.
För att åstadkomma den mer eller mindre hastiga
fördelning i axiell led av massan, som ka.n betingas av olika
inassakvaliteter, resp. -kvantiteter, gör man vingarna å
trumman ställbara, såsom framgår av fig. 2. Härav
följer, att man alltid för en viss kvantitet och kvalitet å
massan kan inställa vingarna, så att silmanteln i axiell
led alltid kan helt utnyttjas. I och för ett mer eller
mindre stötfritt inledande av massan i apparaten kunna
vingarna c utföras raka eller efter en viss kurva,
som framgår av fig. 3.
Vingarna c kunna jämväl placeras mellan tvenne
trumgavlar, såsom framgår av fig. 4.
Patent är uttaget av Ab. Sundsvalls förenade
verkstäder, Sundsvall. K. Nn.
XIV. Kjellbergs elektrod för svetsning.
Många försök hava gjorts att sammansvetsa
gjut-järnsdelar medelst den elektriska ljusbågen. Ändamålet
är att erhålla en metallförbindning mellan två
gjutjärns-delar av samma struktur som gjutjärnets. Detta har
man emellertid ej uppnått, emedan — såsom påpekas i
ett nyligen publicerat patent, uttaget av direktör O.
Kjellberg, Göteborg -— det smälta materialet erhöll det
s. k. vita gjutjärnets sammansättning utan att innehålla
något fritt kol.
Om gjutjärn skall kunna bearbetas, måste det i järnet
förefintliga kemiskt fria kolet åtminstone uppgå till
2 °/o. Orsaken till att vitt gjutjärn bildats med elektrisk
ljusbågssvetsning ligger däri, att den smältande
elektrodmetallen var utsatt för inverkan av den ljusbågen
omgivande luften, varvid nära hälften av det i järnet
förekommande fria kolet oxiderades, under det att resten
ingick en kemisk förening med den smälta metallen,
varigenom denna blev blåsig och ej kunde bearbetas med
fil eller skärverktyg.
Kjellbergs uppfinning avser att överkomma dessa
olägenheter. Detta uppnås genom att använda en elektrod,
vars kärna består av gjutjärn med kolhalt ej
understigande 2 %, och vilken är försedd med ett hölje, som
innehåller sådana ämnen, som under inverkan av
ljusbågens värme ge upphov till gaser, vilka bilda ett skydd
mellan elektroden och den densamma omgivande,
oxiderande luften. Dessa ämnen bestå av de sällsynta
jordmetallerna, särskilt de, som förefinnas i cerit och monacit,
eller av legeringar av dessa metaller med järn eller andra
metaller eller av blandningar av nämnda metaller ocli
deras legeringar. Hit böra även räknas kalciumkarbonat,
kol av varje slag, aluminium i pulverform eller någon
lämplig förening därav, eller andra ämnen, som genom
den elektriska ljusbågens inverkan erhålla ungefär
samma gasutdrivande förmåga, som förut nämnda ämnen.
Genom tillsats av t. ex. ceriumjärn till ett elektrodhölje,
som innehåller en blandning av kalciumkarbonat, kol,
aluminium och kisel, underlättas avsevärt utdrivandet
av de tunga gaserna, som bildas i den smälta metallen.
Härigenom ernås en blåsfri, finkornig svetsfog med
gjutjärnsstruktur.
Ämnena av det förstnämnda slaget utesluta luften
från den smälta metallen, därigenom att de utveckla
gaser med ett litet övertryck inne i smältrummet, vilket
skyddar smältan från luftens oxiderande inverkan.
Ceriumjärnet håller smältan i ett lättflytande eller
»oroligt» tillstånd, så att de däri förekommande tunga
och svårflyktiga gaserna bli i tillfälle att bortgå.
Sådana gaser skulle annars, om de icke utdreves, bilda
håligheter i svetsfogen, vilka i avsevärd mån skulle
försämra dennas beskaffenhet.
En lämplig1 sammansättning av höljet är följande: ca
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
