Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
I N D U STRITIDNINGEN NORDEN
Fig. 2. Surahammars Èruks museum. T. v. puddelugn, i mitten
stångjärns valsverks, t. h. lancashirehärd från Svanå Bruk, med
tillhörande verktyg.
i forsén, diir de äldsta smedjorna voro belägna, i
omedelbar närhet av det verkstadsskepp, där samlingarna
äro inrymda, planerar man att i en byggnad,
»Lysma-skinshuset», från vilket redan år 1886 den elektriska
strömmen sändes ut för att lysa upp
verkstadslokalerna, ordna ett koncentrat av brukets tekniska historia ocli
en teknisk samling visande i samlad form, vad verket
nu kan åstadkomma.
Om man kan säga, att dessa historiska och
tekniska samlingar äro på sin rätta plats mitt i det levande
och arbetande järnverket, så är detta i lika hög grad
förhållandet med brukets rika arkiv. Så snart
räkenskapsböcker, handlingar, brev e. d. äro mogna för
arkivering ställas de in i den serie, som obruten sträcker sig
tillbaka till 1779. De nedlagda brukens arkiv ha även här
fått sin uppställning. Endast de gamla arkiven
tillhörande trenne masugnar ha centraliserats till bolagets
anläggningar vid Spännarhyttan och där ordnats.
Arkivmaterialet vid Surahammar är uppställt i
bruks-kontorets för ändamålet ombyggda och med
värmeledning och goda belysningsanordningar försedda
brand-säkra källarvåning. Här har också sammanförts ett stort
antal bilder och föremål av brukshistoriskt intresse,
ordnade i museimontrar. Tack vare en knepig konstruktion
av dessa montrar har man lyckats få plats för ett
förvånansvärt rikt topografiskt, kulturhistoriskt och per-
sonhistorisk material belysande — man kan gott säga
— brukets både inre historia och dess erövringspolitik.
Det har från många håll med rätta klagats över att
de stora moderna bruken gått hårt fram över de mindre
bruken, köpt in dem och jämnat dem med marken, men
ett försonande drag är, när man såsom fallet är vid
Surahammar, förstått att taga vara på det mesta
möjliga, räddat detta och rest ett minnesmärke över det
gamla, som man av ekonomiska skäl varit tvungen att
rasera. Dessutom har bolaget frikostigt delat med sig
av äldre föremål till museet i Västerås och Tekniska
museet i Stockholm, som haft särskilt intresse av dessa
saker.
Vad allt som rymmes i dessa montrar i Surahammar,
kräver mycket utrymme för att beskrivas.
Brukshus-Mllningens många olika sidor äro i större eller mindre
grad belysta. Ibland är framställningen givetvis mera
fyllig, ibland har bristen på bevarade föremål, bilder
och upplysningar åstadkommit outfyllbara luckor.
Liksom alla andra museer är ju detta icke något avslutat
helt, utan kommer att ständigt utökas, och för den saken
borgar det livliga intresse bolagets disponent H.
Silfverstolpe visat idén med dessa samlingar och det
mångåriga intensiva arbetet bolagets huvudkassör A.
Stålhane lagt ned på att på disponentens uppdrag söka upp,
sammanföra och ordna detta omfattande material, ett
arbete, som han säkert länge än kommer att fortsätta.
Det är givetvis endast ett fåtal bruk, som på
motsvarande sätt kunat tillvarataga sin historia. Ät den
allmänna tekniska utvecklingen inom bergshanteringen
har Tekniska museet i Stockholm ägnat mycket arbete
och fått sammanfört från nära nog hela landet ett
betydande material. I detta museum har också efter hand
samlats anteckningar, bilder, trycksaker och annat
även av platshistoriskt intresse och arbeten på att utöka
och komplettera dessa samlingar pågå ständigt. Den
centralisering, som på så sätt sker, är av största
betydelse dels ur forskningssynpunkt, dels med hänsyn till
att garantier sålunda finnas för att samlingarna icke
komma att skingras, utan bevaras som en enhet åt
framtiden med stora möligheter att allsidigt belysa
hithörande problem.
Man kan ju med tanke på Surahammar fråga sig, om
det är riktigt att i en i gång varande verkstad med
den eld fara denna innebär, ställa upp en samling av
svårersättliga föremål. Ur strängt museal synpunkt är
clet ju knappast tillrådligt, men man får hoppas, att
alla säkerhetsåtgärder vidtagas så att ingen olycka
kommer att hända. Onekligen är det ett originellt sätt att så
ordna ett museum, men utan tvivel har frågan lösts på
bästa tänkbara sätt i Surahammar. Både bergsmän,
andra ingenjörer och industrimän ha mycket att där
studera och lära.
Stockholm i maj 1928. Torsten Althin.
Fig. 3. Snrahammars Bruks museum. Montrar med brukshistoriskt,
topografiskt och personhistoriskt material inrymt i bolagets arkiv.
Ett gammalt trafikkrav är tydliga
nummer-skyltar på husen vid stadsgatorna. Stockholms
byggnadsnämnd har nu under behandling denna fråga med
anledning av en motion i stadsfullmäktige om
tydligare, helst belysta, nummersiffror på husen. Från
droskägare- och chaufförhåll har man förordat
obligatoriska nummerlyktor på varje fastighet.
Stadsingenjör Påhlman och stadsarkitekt Westholm, som yttrat
sig i frågan, tillstyrka båda ändring av de nuvarande
bestämmelserna, så att fastighetsägarna bli ålagda att
förse sina hus med tydliga adressnummer, som skola
anbringas på viss höjd över gatan och efter mörkrets
inbrott vara belysta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
