Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
219 INDU STRITIDN INGEN NORDEN
lingen i gång. Vi ha många exempel för ögonen, som visa
att just så går det till. Det gäller då att låta
omvandlingen ske med sådan varsamhet, att det icke uppstår
onödiga skador och förluster, alltså genom evolution i
stället för revolution.
Den statliga organisationens utveckling till politisk
demokrati.
Inom statsorganisationen är ju styrelseformen av
grundläggande betydelse. Här visar oss historien ömsom
en starkare, ömsom en svagare styrande makt och olika
begränsningar och former i fråga om individernas
inflytande. Tänka vi på vårt eget land under de senaste
århundradena, så finna vi att, sedan Karl den elfte gjort
sig enväldig och Karl den tolftes olyckliga krig bragt
enväldet på fall, följde en lång period med svag
regeringsmakt, partikäbbel och bråk, som slutligen ledde till,
att Gustaf den tredje kunde införa enväldet igen, varpå
det ju ej dröjde länge förr än detta åter avskaffades och
vi år 1809 fick den inskränkt monarkiska regeringsform,
vi i huvudsak alltjämt ha. Folkrepresentationen hade
länge varit grundad på en indelning i fyra stånd: adel,
präster, borgare och bönder. Denna indelning passade
emellertid ej i längden och år 1866 bestämdes, att
riksdagen skulle bestå av två kamrar, till vilka samtliga
medlemmarna skulle väljas av geografiskt bestämda
kretsar och enligt för vardera kammaren olika
bestämmelser. Dessa bestämmelser, som till en början avsågo
endast de bättre situerade i samhället, ha ju, som bekant,
sedermera utvidgats så, att rösträtten numera är
praktiskt taget allmän och lika samt valbarheten i det
närmaste likaså. Vi ha fått vad man kallar politisk
demokrati.
Kraven på ekonomisk demokrati.
Nu eftersträvas ju på många håll även ekonomisk
demokrati. Man menar, att det är orimligt, att, sedan
arbetarna fått rätt att deltaga i rikets allmänna
angelägenheter, de fortfarande icke skola få deltaga i behandlingen
av de angelägenheter, som ligga dem väsentligt närmare,
nämligen ledningen av cle ekonomiska företag, i vilka de
medverka genom sitt arbete och av vilkas skötsel deras
existens ofta omedelbart beror. Detta kan ju tyckas
logiskt nog, men, som vi också veta, så finns det mycket,
som talar däremot, och det återstår att finna den form,
enligt vilken den ekonomiska demokratien skulle kunna
realiseras på ett ur enskild och allmän synpunkt
betryggande sätt. Tills vidare har man ju ej kommit stort
längre än att arbetarna genom sina organisationer tillkämpat
sig ett starkt inflytande på arbetsvillkoren, ett
inflytande, som å andra sidan motväges av
arbetsgivarorganisationernas makt, varvid motsatsförhållandet ofta
resulterar i förödande strejker och lockouter, den moderna
tidens vanligaste krig. Detta icke blott för de stridande
parterna utan för en stor mängd utomstående, ja, för hela
staten olyckliga förhållande kan givetvis icke fortfara
utan måste förr eller senare leda till ett samgående eller
en katastrof och därefter någon annan form av
organisation.
Folkrepresentation byggd på intressevalkretsar.
Fastän vi nu, såsom nyss påpekats, fått allmän och
lika rösträtt, så tyder åtskilligt på, att vårt
representationsskick åter behöver reformeras. Det proportionella
valsättet har visat sig medföra vissa besvärligheter,
därigenom att man ej alltid kan påräkna någon klar och fast
majoritet. Man vill därför återgå till enmansvalkretsar
och rena majoritetsval. Men vare sig det väljes på ena
eller andra sättet, lider systemet med geografiska
valkretsar av det felet, att det ej garanterar någon
representation av skilda intressen. Teoretiskt sett är det
ingenting, som hindrar att riksdagen kan komma att bestå av
uteslutande exempelvis ingenjörer eller folkskollärare
eller tidningsmän, osv. Vad ingenjörerna beträffar är
väl risken ej stor, eftersom dessa i allmänhet ej tyckas
intressera sig särskilt för politik. Ännu mera möjligt är
att någon viss näringsgren t. ex. hantverket ej får någon
enda representant i riksdagen. Ingenting i författningen
garanterar, att hantverket eller någon annan näringsgren
eller något annat gruppintresse blir beaktat. Man torde
visserligen kunna förutsätta, att- »valda representanter
för Sveriges folk» skola tänka på det helas väl och alltså
ej åsidosätta något, som är behövligt eller nyttigt, även
om det icke har någon särskild företrädare, men
erfarenheten har visat, att detta ej är att lita på. Det behöves
förespråkare, som kunna lägga fram förhållandena och
ställa dem i den rätta belysningen, för att de skola bliva
sedda och beaktade på tillbörligt sätt. Därför ha vi
också fått en hel mängd sammanslutningar, som bland annat
ha till uppgift att tillvarataga medlemmarnas intressen
inför statsmakterna. Jag tänker på exempelvis Sveriges
industriförbund, åtskilliga personalföreningar, mfl. Vad
vore naturligare, än att dessa intresseföreningar
tillförsäkrades någon representation just i den beslutande
församlingen, att de var för sig finge utse något efter vissa
grunder bestämt antal ledamöter i riksdagen, att vi
alltså finge intressevalkretsar jämte eller i stället för de
geografiska, med andra ord en ståndsrepresentation i
moderniserad form. Jag framkastade denna tanke redan år
1908, men ännu så länge har den ej vunnit gehör. Det
tycks dock vara en allmän uppfattning, att det ej är bra
scm det är, varför en förändring i den angivna riktningen
möjligen kan komma ifråga längre fram.
De industriella och kommersiella organisationernas
utvecklingsmöjligheter.
Se vi åter på den industriella och kommersiella
företagsverksamheten, så kunna vi nog tänka oss att, såsom
redan framhållits, även här kommunikationsmedlen skola
främja en fortsatt utveckling, men vi kunna också skönja
den fara, som uppstår i fall företagen bli allt för
omfattande och deras styrelse allt för enväldig. Jag vill
endast erinra om de stora amerikanska trusternas och
monopolens härjningar, som slutligen framkallade en
opinion nog stark att stäcka deras makt. Numera tyckas
emellertid många av de stora företagens ledare hava
kommit till insikt om att det bästa sättet att stärka
det särskilda företaget är att inrikta dess verksamhet
på att gagna det hela, att tjäna mänskligheten och i
stället för att som förut söka samla allt på en hand,
söker man nu i allt större omfattning att genom en
vidsträckt fördelning av företagens aktier få så många
som möjligt av företagens medarbetare och även den
stora allmänheten att bliva ekonomiskt delaktiga i
företagens ledning och vinst. Att märka är även de allt
större företag, som framväxa genom olika former av
kooperation. Det kan möjligen tänkas, att vi på dessa
vägar genom allt mera vidsträckt och förgrenat
del-ägareskap indirekt skola komma fram till något, som
motsvarar den nu så eftersträvade ekonomiska
demokratien och att därigenom en del av de
motsatsförhållanden, som för närvarande störa och hota det
industriella och kommersiella livet skola bliva avhjälpta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
