Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
247 INDU STRITIDN INGEN NORDEN
Teknikens varningar.
(Ur senaste rapporter från yrkes-inspektörerna
ang. svårare olycksfall i arbete.)
En arbetare var sysselsatt med länspumpning vid ett
grundläggningsarbete. Vid sidan om pumpen hade han
rest upp en träläm som vindskydd. Vid arbetsplatsen
skulle nedfiras ett i en travers hängande tackjärnslock
om 500 kg: s vikt, vilket användes till en panna för
bränning med gas av ugnsbottnar. Locket var medelst
krok och en i detsamma ingjuten ögla av c: a 19 mm
mjukt rundjärn angjort vid traversens lyftorgan. Vid
manövreringen fastnade traversens kätting i
vindskyddet, och när arbetaren gick under locket för att lösgöra
kättingen, brast lyftöglan och locket föll ner över
arbetaren, som senare på dagen avled av skadorna.
Som anledningar till olycksfallet må framhållas dels
den förolyckades oförsiktighet att själv gå under locket
i stället för att vid kättingens lösgörande begagna krok
eller annat lämpligt redskap, dels den bränning eller
genomgripande texturförändring i öglematerialet, som
blivit en följd av de upprepade upphettningarna — till
800 à 900° C — med därpå följande avkylningar. Runt
omkretsen hade öglematerialets i övrigt fina textur blivit
mer eller mindre grovkristallinisk såsom vid bränt
material. Denna texturförändring i samband med de för
bättre fästning viel ingjutningen anbragta inhuggningarna
ha påtagligen varit goda anvisningar för materialbrott.
Godset i öglan var riktigt dimensionerat, ehuru den
successiva avskalningen av glödspån på grund av
upphettningarna både minskat och försämrat detsamma.
Till förebyggande av liknande olyckshändelser lyftas
numera locken i fråga medelst vinkelkrokar, som skjutas
under locken och icke gå med in i glödgningsugnen.
Anvisningar ha givits om att å lock med kvarvarande öglor
dessa böra borthuggas. —
B var kolinfraktare till ett ångpannehus och hade
såsom sådan till uppgift dels att kärra kol till kolkrossen,
dels att tillse remtransportören, som för kolet från
krossen till pannhuset. Transportören slutar i pannhuset i
en fyrkantig plåttratt, genom vars ena sida
transportören går in. Transportremmen är 35 cm bred. B iakttogs
av en kamrat vid 3-tiden på natten, då han var på väg
till sitt arbete vid krossen. Vid Y* 5-tiden anmälde
elda-ren för en förman, att koltillförseln minskats, och vid
den undersökning, som med anledning därav företogs,
hittades B liggande på remmen, fastklämd i tratten och
död. Nacken var avbruten.
Huru mannen kommit att klämmas fast i tratten har
ej kunnat utrönas. Möjligen har han åkt på remmen och
av någon anledning ej kunnat komma av densamma. För
att förebygga olycksfall orsakade genom åkning på
transportremmen har muntligt förbud tidigare utfärdats
av arbetsledningen. Med anledning av olyckan har detta
förbud skärpts genom uppsättande av ett anslag av
följande innehåll: »Varning. Åkning på
transportremmen är absolut förbjuden, och kommer överträdelse att
bestraffas med avsked.»
Med anledning àv olycksfallet har yrkesinspektören
föreskrivit, att en tvärbalk skall fastsättas ovanför
remmen och så lågt som möjligt över densamma.
Vid en lantgård användes en ånglokomobil som
drivkraft för en kapsåg och en cirkelsåg. Lokomobilens
drivaxel var försedd med endast en remskiva, fästad å ena
axeländan, varför andra ändan å axeln, som stack ut ca
3 dm från lagret, var fri och oskyddad. Arbetet med
sågningen hade av någon anledning för en kort stund
avbrutits, varvid arbetarna hade samlats utanför
såghuset med undantag av maskinskötaren, som stannat
kvar för att smörja och tillse maskineriet. Utan att
stanna lokomobilen, medan smörjningen gjordes, hade
maskinskötaren stigit upp på en mindre trappa för att
påfylla olja i smörjkoppen för lagret å fria axeländan.
Härvid fastnade antagligen hans skinntröja vid den fria
utstående axeländan, varigenom han fastsurrades å axeln
och dödades.
På grund av regnig väderlek hade skinntröjan blivit
våt, vilket troligen bidrog till att den lättare fastnade
vid axeln.
För förhindrande av dylika olycksfall lämnades
anvisning om att anordna en plåthylsa som skydd kring
den fria axeländan, samtidigt som ägaren anmodades att
uppsätta anslag med förbud att smörja i gång varande
maskin eller axelledning. —
En minderårig kvarnarbetare, som hade till
huvudsaklig uppgift att sköta ombyte av säckar, hade under
mjölnarens frånvaro lämnat sin vanliga arbetsplats och
krupit under den i gång varande stenaxeln. Troligen
hade han uppehållit sig bakom stenaxeln och varit
sysselsatt med att lyfta upp ett järnspett, vilket fanns
liggande intill axeln. Därvid hade ban antagligen halkat eller
lutat sig mot axeln och fastnat vid krysskilen till en
remskiva. Då mjölnaren efter ca V2 timmes frånvaro
återkom till kvarnen, hörde han, att något var i olag,
varför han sprang till turbinpådraget och stannade
maskineriet. Då mjölnaren gjorde en närmare undersökning,
fann han arbetaren sittande fast på axeln med kläderna
virade om densamma. Arbetaren var då redan död, och
båda benen, som under axelns rotation slagit emot en
trumma från krossen, voro alldeles söndertrasade.
Stenaxeln hade en hastighet av ca 120 varv/min., dess höjd
över golvet var 89 cm och dess diameter 90 mm.
Stenaxeln var ganska väl skyddad på den inåt kvarnen
vettande sidan, men mot ytterväggen var den oskyddad.
Med anledning av olycksfallet har yrkesinspektören
föreskrivit, att axeln förskyddas på båda sidor och att
anslag uppsattes med förbud för minderåriga att utföra
smörjning och att på- och avlägga remmar.–
En guldsmedsarbetare A hade varit sysselsatt med
lödning å en mindre silverbägare och använde till
lödningen släckt saltsyra, varefter han sköljde bägaren med
10-procentig cyankaliumlösning över slasktratten. Efter
arbetets slut tvättade sig A vid slasktratten, varvid han
plötsligt hördes yttra, att han »fått cyankalium på sig».
Därefter vände han sig om och tog några steg, men föll
till golvet. En arbetare, som stod endast några steg från
A hörde dennes rop och sökte uppfånga A, när han föll.
En" annan arbetare tillkallade omedelbart arbetsgivaren,
som telefonerade efter läkare, varefter A bars in i
arbetsgivarens bostad, där försök gjordes att hälla mjölk i den
förolyckade. Efter en stund anlände läkaren, som efter
undersökning förklarade, att A var död. Gift kunde icke
konstateras i den dödes mun. Någon förklaring på
dödsorsaken kunde läkaren icke ge, men tyckte sig känna
cyanväte i verkstaden, varför han höll för troligt, att
detta varit orsaken till dödsfallet. Någon obduktion blev
icke verkställd. Troligen hade saltsyra och cyankalium
kommit i beröring med varandra, då A översköljt
bägaren med lösningen i slasktratten, varvid någon del av
blandningen kommit utefter slasktrattens sidor och
utvecklat cyanväte, vilket A vid tvättningen inandats.
Till förhindrande av liknande olycksfall borde i varje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
