Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
290
IN DUSTR1TIDN, INGEN NORDEN
på kuggkransen (6). Tubbefälhavaren har sin plats på
sätet (7) och har framför sig ett siktstativ (8), varpå
torpedsiktet uppställes. På siktstativet sitter
signalapparaten (9) till bryggan och på sidan en tavla (20),
som visar vinkelinställningen. Vid fotstödet (10)
sitter en trampa, varmed kuggbromsen (11) lossas.
Tublocket, visat i läge för öppnande, fig 5 har en
gängad ansättningsring (12) som för stängning vrides
medelst veven (13) med kuggdrev till kuggkransen på
ringen. Härvid lägga sig läpparna (14) på ringen
över läpparna på looket och trycker locket hårt mot dess
tätningsring. Locket skall motstå ett invändigt tryck
av 10 at. och hålla fullkomligt tätt mot 3 at. Ratten
(15) har en skruv med platta, vilken håller torpeden
tryckt mpt säkerhetskolven, som sitter i kolvhuset (16).
Utskjutningspatrmen (för äldre tuber 250 gr 15 mm
svartkrut), lägges i patronläget (17) framför vilket
sitter avfyrningslåset. Avfyrning kan ske för hand
vid tuben eller medelst ström från bryggan.
Säkerhetskolven (18) av kamtyp, hålles i läge av en klaff
-ventil (19), som vid avfyrning kastas upp av
krutgaserna, varvid säkerhetskolven vrides upp och torpeden
blir fri.
Igångsättningskolven (22) sitter inom det bälte (23),
som användes för uppvärmning av torpeden.
Uppvärmning är nödvändig för skjutning vintertid i vårt kalla
klimat. Värmebältet, som består av omkring tuben
lindade i zigzag böjda kopparrör, varigenom
värmeledningsånga ständigt passerar, täckes av
isoleringsmaterial och plåt. Bältet sitter mitt för
torpedens maskinrum och
härigenom hindras matarvattnet att
frysa och oljan att stelna.
Torpedtubens främre undre del
är bortskuren och den kvarvarande
delen kallas skeden (24). Detta är
gjort för att torpeden skall få
lämpligt fall. Om denna
utskärning ej funnes, skulle torpeden,
sedan dess cylindriska del lämnat
tuben, falla medan stjärtstycket
fortfarande hade stöd i tuben,
torpeden skulle få en vinkelrörelse, som skulle orsaka att
den kom till vattenytan i olämplig riktning, ja rent av
kullbytterade. Nu. hänger torpeden i sin hängknapp i
hängknappsrännan (23). Beroende på skedens längd och
hängknappens placering, kan torpeden få flått fall,
vilket inträffar då hängknapp och stjärtstycke samtidigt
lämna tuben. Är skeden kortare blir fallet halvflatt, dvs
torpeden kommer ned under en viss väl avpassad och
fördelaktig vinkel och detta medför ej så stor påfrestning
på torpeden som det helflatta fallet. Fallhöjden kan
uppgå till 3 m. Kablar m. m. drages upp genom den
ihåliga pivån, men värmeledningsrör fästas vid
nipp-lar (24, 25) på ett kranhus (26), vilket följer tubens
vridningsrörelser.
Övervattenstävtuber (ö. v. st. tuber), som förekomma
på äldre torpedbåtar, hålla på att försvinna och äga
därför föga intresse.
Undervattensstävtuber (u. v. st. tuber) äro de äldsta
brukliga torpedtuberna. Fig. 4 visar en bild av den
gamla österrikiska kanonbåten Gemse, från vilken
Whitehead provsköt sina första torpeder. Själva typen
blev länge oförändrad fastän utskjutningssättet
genomgick sin utveckling. Det var en enkel metalltub med
tublock, slussventil och stävlucka. Utskjutningen skedde
genom en kolv bakom torpeden, vilken framfördes av
tryckluft, kolven följde torpeden ut. Att direkt släppa
Fig. 2. Däckstrippeltub; sektion.
luft bakom torpeden och det omkring torpeden varande
s. k. mellanrumsvattnet, tordes man sig inte på att
börja med. Våra första u. v. tuber hade en stor
vattencistern på vilken luft släpptes och vattnet trycktes in i
tuben och tog torpeden mecl sig ut.
Man övergick nu till lågtrycksutskjutning, som
användes å våra torpedkryssare och äldre pansarbåtar dvs
man hade stora utskjutningsackumulatorer rymmande
Fig. 3. Däckstrippeltub.
omkr. 1 000 liter med tryck av 4 at. och tryck i tuben
blev 2—2,2 at. Anordningen var stor och tung och man
övergick snart till högtrycksluftutskjutning.
Intresset för u. v. stävtuber koncentrerar sig nu på
u.-båtstuber. Principen är den vanliga: luften måste,
sedan den passerat utskj.-ventilen, föra undan en
ventil som låser säkerhetskolven, innan den får verka på
torpeden. Vid dessa tuber måste en fördröjning äga
rum, så att trycket ej går hastigt upp och sedan hastigt
faller, utan tryckkurvan bör bliva fyllig och jämn
hela vägen. U. v. st. tuber måste hava en mängd säker-
Fig. 4. Den första u. v. st.-tuben.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
