Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
302
IN DUSTR1TIDN, INGEN NORDEN
Nya uppfinningar och fabrikat i marknaden.
XXIII. Glaserat trä.
Aktiebolaget Lignolit, Ulvsunda, har, efter
långvariga försök under ingenjör G. E. Sännå’s ledning, lyckats
framställa en produkt av trä med höggradig
motståndskraft mot såväl mekanisk som kemisk åverkan.
Produkten ifråga, som på grund av
tekniskt-ekono-miska- orsaker tillsvidare endast tillverkas i form av
plattor av en kvadratmeters yta, »lignolitplattor»,
framställes med en björkplywood, av specialkvalitet, som
bas. Denna behandlas med ett impregneringsmedel,
varpå plattorna underkastas en förbehandling under längre
tid vid viss hög temperatur. För varje fall önskade
faner av ädelträ behandlas å liknande sätt. Dä.rpå
underkastas plattorna med därpå placerade fanér en
pressning mellan bronsplåtar under viss tid vid ett mycket
högt tryck och under samtidig hög temperatur.
Plattorna erhålla genom dessa behandlingar följande
karakteristiska egenskaper:
De äro utomordentligt härdiga mot mekanisk
åverkan, slag, stötar, rispningar med skarpa föremål. Ytan
är vattenfast, även gentemot kokande vatten. De motstå
hög temperatur, utan att ytan skadas, samt ha en hög
grad av eldsäkerhet. Glasyren är okänslig för alla
vanliga lösningsmedel. Sålunda kunna fläckar av t. ex.
bläck, tusch, färger, medicinalvaror, vid fotografiska
arbeten använda preparat, alla i ett hushåll
förekommande produkter, avlägsnas utan att ytan därvid
skadas. I vanliga fall använda rengöringsmedel, såsom
sprit, terpentin, bensin, sodalut mfl, rengöra endast
ytan utan att på minsta sätt angripa densamma.
Trots dessa specifika egenskaper hos plattorna
behålla de dock sina träegenskaper oförändrade. Ytan är
lika-tilltalande som å trä med bästa polityr. De värme- och
ljudisolerande egenskaperna hos träet bibehållas.
Bearbetning kan ske på vanligt sätt med vanliga
träbearbet-ningsverktyg.
Plattorna, varå vackra prov företetts denna tidnings
redaktion, tillverkas i önskade tjocklekar, samt med
fanér i olika färger av normalt björk och mahogny. Fanér
av andra träslag användas vid behov.
Fabrikatet har fått användning i en hel del fall där
material hittills ej funnits tillgängligt med fullt
tillfredsställande egenskaper: t. ex. vid båtinerdningar,
bussar, spår- och järnvägsvagnar, hisskorgar, panel i
trappor och korridorer, bord utsatta för slitning eller
nedfläckning, utomhusskyltar, mfl.
Mt.
XXIV. Gjutmassa för byggnads- mfl ändamål.
Av lantbrukaren P. M. Karlsson i Norrköping har
uppfunnits en massa-, varav föremål kunna gjutas,
särskilt, enligt patentbeskrivningen, järnvägssliprar,
väggar vid husbyggnader och »gatsten».
För massans framställning blandas mjöl av gnejs
eller granit med träkolsflingor, varefter blandningen
in-röres i tjockt lervatten, försatt med trätjära och
eventuellt även med grankåda och sulfitsprit. I lervattnet
kan även inblandas trätjära och sulfitsprit, vari
grankåda blivit upplöst. Följande mängder av de olika
beståndsdelarna kunna användas: 54 viktsdelar mjöl av
gnejs eller granit, 10 träkolsflingor, 20 tjockt lervatten,
8 trätjära, 4 grankåda och 4 viktsdelar sulfitsprit. Det
är av betydelse, att gnejsen eller graniten först torkas
i en koksgryta eller kalkugn, för att den skall bliva
alldeles genomtorr före sönderslagningen, emedan man
då erhåller ett lätt mjöl av sten, och den därav
framställda massan blir mycket, starkare.
Sulfitspriten uppvärmes först och grankådan löses
däri; sedan inblandas lösningen i lervattnet och även
trätjäran tillsättes. Stenmjölet med träkolsflingorna
blandas först torra med varandra och blandningen
införes därefter i lervattnet och blandas väl, så att en
tjock gröt erhålles, vilken därefter gjutes i därför
avsedda formar. Massan bör väl sammanstötas i formen,
så att inga håligheter uppkomma i de färdiggjutna
föremålen.
Vid framställning av järnvägssliprar gjutes massan
i formar med lös botten och lösa sidor, vilka senare
vila på bottnen och kunna fasthållas vid denna och vid
varandra genom lämpliga anordningar. Efter
gjutningen låter man sliprarna kvarligga på formarnas bottnar
efter sidoväggarnas avlägsnande för lufttorkning under
skydd av ett tak eller inomhus. Sidoväggarna borttagas
först, när massan blivit stadig. T sliperns övre sida
anbringas lämpligen tvenne tvärgående försänkningar
cirka 2 cm djupa, avsedda att upptaga järnvägsskenorna.
Järnvägsskenornas ändar stöta samman i dessa
försänkningar och behöves därför icke någon spikning. Två
vanliga träsliprar placeras en på vardera sidan om den
gjutna slipern och läggas så nära intill denna, som är
lämpligt, oc-h rälsen fastspikas noga vid dessa
träsliprar. De för skenornas sammanfogande använda
skarvjärnen äro av det vanliga slaget, Armeringsjärn
inläggas i slipern vid dennas framställning. Sliperns sidor
göras något lutande uppifrån utåt. Efter sliperns
utläggning kan man förstärka den genom att på
densamma mellan skenorna gjuta samma massa, A^arav slipern
är framställd, till så stor höjd som utrymmet medgiver
för en obehindrad trafik. Försänkningen i slipern, i
vilken rälsändarna mötas, bestrykes med trätjära före
rälsens utläggning, och trätjära påstrykes sedan
ungefär en gång i månaden.
Vid uppförande av hus gjutas väggarna av massan,
varvid för envåningshus användas cirka 15 cm tjocka
väggar och för två-våningshus ungefär 25 cm tjocka.
Dessa väggar äro billiga och starka, och kunna målas
utvändigt. Husen kunna även uppföras med av massan
framställda fyllnadsväggar, innehållande sågspån, och
på insidan anbringas brädbeklädnad, på vilken papp
kan spännas och på denna tapeter.
Massan uppgives, som sagt, även lämpa sig för
framställning av »gatsten». Härvid gjutas stenarna i en
sådan form, att de bli något avsmalnande uppåt med
genomgående, ungefär kvadratisk genomskärningsarea.
Man kan emellertid även gjuta stenarna i en sådan
form, att de erhålla en lägre, parallellipipedisk del och
en övre, avrundad eller kullrig del. Vid sättningen
fyller man först mellanrummen med sand och därefter
med grus och asfalttjära, så att »gatstenarna» icke
kunna rubbas i sina lägen. Det är av betydelse, heter
det, att dessa gjutna stenar få torka i fria luften
under tak, tills de blivit fullt genomt-orra. Chr. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
