Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
309 INDU STRITIDN INGEN NORDEN
På så* sätt ha i hägnet av det materiella
framåtskridandet individerna kunnat utvecklas till ökad
självständighet, och slutligen ha alla kunnat göras lika
berättigade såsom fria medborgare. Det kan nog sägas,
att icke alla äro mogna härför än, och mången frågar
sig oroligt, vart det bär, men det synes otvivelaktigt,
att de relativt lyckliga förhållanden, som råda i vårt
land, väsentligen bero därpå, att vårt folk i det stora
bela är ett upplyst folk, att vi kunnat relativt tidigt
genomföra en allmän folkundervisning, och jag tror
man kan säga, att det finns goda skäl att hoppas, att
denna undervisning under fortsatt omvårdnad skall
vara i stånd att ytterligare stärka de förutsättningar,
vårt folk dock i mångt och mycket visat sig äga för
en lycklig självstyrelse, för en sund politisk demokrati.
Men varför råder så ännu just inom arbetslivet så
mycket ofrihet, ja, nästan slaveri för stora delar av
vårt folk. Varför äro somliga liksom bundna viel
tungt och otrevligt arbete, utan att de synas kunna
bliva fria därifrån, och varför ha de så litet att säga
till om i den verksamhet,. varav cle bero, och som å
andra sidan är beroende av dem? Skälet är
uppenbarligen i huvudsak detsamma, som det jag pekat på i
fråga om förra tiders slaveri: okunnighet och
fattigdom i förening eller var för sig. Fattigdomen skulle
kunna vara mindre, om vi bemödade oss om att spara.
Kanske vi också skulle kunna producera mera. Såväl
det ena som det andra skulle bidraga till att öka våra
tillgångar, så att det kunde bli mera att fördela, mera
även för dem, som för närvarande ha minst. Och vi
skulle kunna offra ytterligare på att avhjälpa
okunnigheten, att bereda ökad tillgång till kunskaper och
färdigheter åt var och en.
Framgången i dylika strävanden beror emellertid
icke blott på samhälleliga åtgärder. Den beror även
och kanske främst på vad individerna göra eller låta
såsom individer var för sig. Så är det med sparandet,
så är det till stor del inom produktionen, och så är
det alldeles särskilt i fråga om kunskaper och
färdigheter. Tillfällena att förvärva kunskaper och
färdigheter äro i vår tid ojämförligt mycket större än
någonsin förr. Det gäller bara att begagna dem.
Undervisning kan numera fås snart sagt överallt, kostnadsfritt
eller nära på, icke blott i våra obligatoriska folkskolor
och fortsättningsskolor utan i många andra allmänna
eller enskilda läroanstalter av allehanda slag.
Av alldeles särskild betydelse borde
yrkesundervisningen kunna bliva. I klar insikt om detta ha
statsmakterna velat främja tillkomsten av praktiska
ungdomsskolor och bland annat anslagit betydande medel
till understöd åt lärlings- och yrkesskolor. Även
många kommuner och enskilda ha gjort beaktansvärda
insatser ifråga om upprättandet och underhållet av
dylika skolor, och många lärare ägna ett hängivet arbete
åt undervisningen, liksom även skolornas ledare, cle
lokala styrelserna och överstyrelsen söka göra vad de
kunna, för att undervisningen skall fylla sin uppgift
på bästa möjliga sätt. Tyvärr måste det emellertid
sägas, att de unga icke överallt och i tillräcklig
utsträckning lärt sig uppskatta, vad som sålunda göres för
dem. Tilloppet till de teoretiska studievägarna är
visserligen tillräckligt stort, ja, man kan nog säga
onödigt- stort. Dessa vägar ha sedan gammalt lett till
eftersträvansvärda mål, och mecl traditionens makt locka
de alltjämt, fastän målet är mera osäkert och i många
fall även mindre eftersträvansvärt nu än förr. De
praktiska skolorna däremot lia icke ännu tillvunnit
sig ungdomens intresse i tillräcklig omfattning. Allt-
för många av de unga, som arbeta i hantverk,
industri och handel, underlåta att begagna sig av
lärlingsskolornas undervisning, och många av dem, som
besöka dessa skolor, göra det icke med tillräcklig
ihärdighet, med det allvar och den flit, som
kunskapstill-ägnelsen kräver. Detta är så mycket mera
anmärkningsvärt, som arbetstidens förkortning ju borde göra det
möjligt för den därav berörda ungdomen att ägna sig
åt bilclningsarbetet med större kraft.
Det finns dock ljuspunkter, i det att somliga av
lärlingsskolorna visa utmärkt tillslutning och goda
resultat, och jag tycker mig även skönja en vaknande
förståelse och ett ökat intresse för
yrkesundervisningen, särskilt bland den mognare ungdomen, på allt
flera håll. Det torde också vara klart, att den, som
önskar att komma ifrån det tvång och förtryck, som
ännu tynger allt för många ganska hårt, han måste
gå fram på samma vägar och med samma medel som
cle, vilka hjälpt våra kulturfolk från slaveriet till den
frihet, som under tiden blivit flera och flera i allt
större utsträckning beskärd. Den enda säkra vägen
går genom duglighet, och de enda osvikliga medlen äro
kunskap och färdighet. Detta gäller för den enskilde,
och det gäller även för samhällsklasser, ja, för hela
folk. Liksom vårt folk på den vägen och genom dessa
medel skaffat sig de nödvändiga förutsättningarna för
medborgerlig frihet och politisk myndighet, för vad
vi kallat politisk demokrati, så är det genom fortsatt
vandring på samma väg, genom ytterligare förvärv av
erforderliga kunskaper och färdigheter, som
förutsättningar skola skapas för den ekonomiska frigörelsen,
som väl hägrar för de flesta, men som vi icke ännu
kunnat nå, för ekonomisk eller åtminstone industriell
demokrati. Jag säger, att dessa förutsättningar måste
skapas. Jag tror nämligen icke, att de förefinnas än,
och vi ha exempel nog på deras nödvändighet.
R. H. Ingersoll, pionjären för de billiga
fickuren, har nyligen avlidit i Denver, Colorado. Ingersoll,
som vid sin död var 69 år gammal, tillverkade först
gummistämplar, men slog sig senare på
postförskotts-affärer. Så småningom kunde han emellertid realisera
en gammal idé, tillverkandet av en dollarklocka.
In-gersoll-klockan slog snart igenom och tillverkningen
fick med tiden en oerhörd omfattning.
Pentamotorer på tyska livräddningsbåtar.
Livräddningsbåtarna för de av Norddeutsche Lloyd
sjösatta atlantångarna »Europa» och »Bremen», vardera
om 46 000 registerton, skola enligt rederiets beslut
utrustas med svenska Penta-motorer. Leveransavtalet, som
nyligen undertecknats i Bremen av direktör C. Schmidt
i Ab. Pentaverken. omfattar ett 40-tal motorer om 20
hkr.
De båda fartygen, som få en fart av ungefär 26
knop, förses med den förnämsta utrustning som står att
erhålla. Livräddningsbåtarna, rymmande 145 personer,
äro byggda efter nya tyska patent. Långvariga prov
ha företagits med olika båtkonstruktioner och
motorfabrikat, varvid bl. a. den fordran uppställts, att båten
måste kunna taga sig fram för egen motor, även om
båten är vattenfylld till relingen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
