Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utgives och redigeras av
ingenjör Chr. Sylwan, adr.
Holländaregatan 20,
Stockholm. Publikationsorgan för
Svenska Upp finnar e föreningen.
INDUSTRITIDNINGEN NORDEN
GRUNDLAGD 1872
Bilaga: Svensk Tidskrift för
Industriellt Rättsskydd, Patent,
Varumärken m. m.,
innehållande av svenska patentverket
utfärdade patent m. m.
Nr 42 STOCKHOLM DEN 17 OKTOBER 1928
Innehåll. Ind. Norden: Thèremins elektriska tonalstring. Ref. av Fk. — Donation till Sv. nppflnnareföreningen av Frans Lundgren.
— Aktieb. Pump-separator 25 år. — Provning av metallers draghållfasthet. Begreppsbestämningar. — Lyftkran enl. Sieckmann. Ref. av
K. Nn. — Teknikens varningar. ■— Föreningsmeddelanden. — Notiser. — Sv. tidskr. f. ind. rättsskydd: Patentbeskrivningar. —
Kungörelser ang. patent. — Eftertryck utan angivande av källan förbjudes. — Bed, påtager sig ej någon obligatorisk
åsiktsöverensstämmelse med ärade förf:s uttalanden.
Den gestikulerade musiken.
Thèremins elektriska tonalstring.
Fig. 1.
För någon tid sedan hade Stockholms
musikintresserade tillfälle att lyssna till tonerna från ett nytt
musikinstrument, uppfunnet av den ryske professorn Leo
Thèremin, vilket instrument trakterades genom de
spelandes rörelser med händerna i tomma rymden, något som
onekligen måste verka rätt egendomligt. Kritiken var
visserligen något reserverad, från vissa håll frånkändes
till och med instrumentet allt värde i musikaliskt
hänseende. Det torde dock ännu vara för tidigt att fälla allt
för kategoriska omdömen. Radiotekniken —
instrumentet grundar sig på elektriska svängningars omvandling
i tonsvängningar — är ännu stadd i kraftig utveckling,
varför det ej torde vara uteslutet att sådana
förbättringar kunna framkomma, att det nya instrumentet väl
kan komma att försvara sin plats
bland andra nutidens
musikinstrument.
Principen att förändra den ton,
som alstras i en telefon eller en
högtalare, vilken är inkopplad i en
strömkrets, innehållande ett vakuumrör,
genom stegvis inkoppling av
kapaciteter eller självinduktioner har
redan länge varit känd. Inkopplingen
av dessa olika kapaciteter eller
självinduktioner har härvid åstadkommits
medelst strömställare eller tangenter,
varigenom möjliggöres alstrandet av bestämda toner
liksom vid ett piano.
Professor Thèremins uppfinning består nu däri att
genom flyttande av ett eller flera föremål t. ex. helt
enkelt den spelandes händer, i förhållande till en
antenn i ett svängningssystem kapaciteten ändras,
varigenom en periodförändring åstadkommes, så att
tonhöjden i tonalstraren ändras. Härvid motsvarar ett
bestämt läge av föremålet en bestämd tonhöjd. För att
nu erhålla rena musikaliska toner av sinusformade
svängningar användes interferens av med varandra
kopplade, högfrekvens alstrande svängningskretsar.
I det följande lämnas efter uppfinnarens tyska
paténs nr 443 536 en redogörelse för professor Thèremins
uppfinning i dess olika delar.
proportionellt mot avståndet. Användes såsom antenn
en platta, vars dimensioner ej äro för små i förhållande
till avståndet, så förlöper avtagandet av fälttätheten
enligt en lag, som kan sägas ligga mellan de båda
förstnämnda. Härigenom kan vinnas möjlighet att genom
lämpligt val av antennform efter behag välja
»greppen» dvs de avstånd i rummet, inom vilka handen
eller fingrarna måste röra sig för förändring av tonerna
t. ex. deras tonhöjd. Det blir sålunda möjligt för en
musiker att spela på det nya instrumentet med samma
utsträckning av »greppen» i rummet, som han är van
vid på vanliga instrument.
Oberoende härav är det vidare möjligt att alstra flera
stämmor samtidigt med samma rörliga kroppar, om
man använder två eller flera (högst
tre) antenner. Anordnar man t. ex.
två av stavar bestående antenner
parallellt med varandra, så kommer
summa på båda antennerna verkande
kropp, t. ex. ett finger, att vid varje
rörelse alstra toner i båda
antenn-kretsarne. Hålles fingret noga mitt
emellan de båda antennerna, så bliva
de båda tonerna, om apparaterna i
övrigt äro lika, lika höga. Närmas
däremot fingret den ena antennen, så
blir tonen i dennas system högre, i det
andra systemet däremot lägre, så att man alltså
samtidigt kan spela två stämmor oberoende av varandra
med ett finger. Anordnar man tre antenner exempelvis
i punktform såsom hörn i en företrädesvis liksidig
triangel, så kan man på detta sätt med ett mellan dem
fört finger alstra tre stämmor.
Kopplingen av antennen till generatorsystemet kan
ske på olika sätt t. ex. omedelbart eller med
gallerkretsen eller med anodkretsen.
I fig. 1 visas en sådan koppling av sistnämnda slag.
Vakuumröret 73 är förbundet med en svängningskrets,
bestående av självinduktionerna 76 och 77. Matningen
erhålles från anodbatteriet 78. Antennen 79 kan nu
antingen, såsom är visat med fulldragna linjer, förbindas
med anodkretsen eller, såsom är visat med streckade
linjer (791), med gallerkretsen.
Antennerna.
Såsom bekant ändras fälttätheten, om den svängande
kroppen är en punkt, omvänt proportionellt mot
kvadraten på avståndet. Bildar åter antennen en rak linje,
vilken väljes tillräckligt lång, så är fälttätheten omvänt
In terferen ssvängningsgeneratorem a.
Valet av det interfererande högfrekvenssystemets
koppling har en stor betydelse för den pulserande
kurvans amplitud och för tonseriens likformighet, särskilt
i fråga om bastonerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
