Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utgives och redigeras av
ingenjör Chr. Sylwan, adr.
Hollåndaregatan 20,
Stockholm. Publikationsorgan för
Svenska Uppfinnareföreningen.
Bilaga: Svensk Tidskrift får
Industriellt Rättsskydd,
innehållande redogörelser för
patent m. m. utfärdade av
K. Patent- och Registreringsv e r ket.
Nr 13 STOCKHOLM DEN 27 MARS 1929
Ur innehållet: De radioaktiva elementens ... — Metallsmältning i induktionsugn. — Wallins apparat mot frysning av kylvattnet. —
Patentritningars beskaffenhet. •— Taberget i Småland. Av D. Tilas. — Kilomantimmen. — När ingenjör Hoover valdes till president. —
Patentbeskrivningar (i bilagan). — Eftertryck utan angivande av källan förbjudes.
DE RADIOAKTIVA ELEMENTENS PRAKTISKA ANVÄNDNING.
Yar och en känner radiums användning inom
läkekonsten. Men det är icke nu fråga därom, utan om de
radioaktiva ämnenas användning inom analysen för att
möjliggöra undersökningar, som icke låta utföra sig
efter de gamla metoderna. Efter en uppsats i Zeitschrift f.
ang. Chemie av prof. Paneth i Berlin refereras här
nedan några exempel på vad man kan utföra.
Med tillhjälp äv ett elektroskop kunna osynliga och
ovägbara mängder av radioaktiva ämnen fastställas och
bestämmas kvantitativt. Av radioelementet torium C,
vilket ofta kan användas såsom indikator, är redan en
mängd av 10-17 gram tillräcklig för en noggrann
kvantitativ undersökning. Nu är torium C isotopt med
vismut. Då isotoperna ha absolut identiska kemiska
egenskaper, kan man använda radioelementet i stället
för dess inaktiva isotop. På detta sätt kan vismuts
kemiska förhållande i extremt utspädda lösningar utrönas
genom studiet av torium C.
Ett annat exempel. Lösligheten hos blykromat är för
liten för att kunna bestämmas på vanlig analytisk väg
genom vägning. Men man kan till en bestämd mängd av
ett lösligt blysalt sätta en bestämd kvantitet av dess
isotop torium B. Radioaktiviteten hos detta ämne kan
mätas genom ett elektroskop i exempelvis skaldelaar pr
minut. Om t. ex. 10 000 enheter torium B noga blandas
med 10 mg bly, så anger en enhet torium B alltid 0,001
mg bly. Ur detta aktiverade bly framställes kromat. Om
man håller den mättade lösningen av detta kromat
tillräckligt länge i en termostat vid önskad temperatur, kan
man bestämma dess koncentration genom att avdunsta
ett par kubikoentimeter till torrhet och i elektroskop
mäta aktiviteten hos den nästan osynliga återstoden.
Men blyet kan i sin tur användas såsom reagens på
andra ämnen, t. ex. ammoniak. Kväve kan genom
»mi-krokjeldahl» överföras till ammoniak, som
överdestilleras i en bestämd lösning av blynitrat. Den utfallande
blyhydroxiden avcentrifugeras, och i en alikvot del av
lösningen bestämmes det icke utfällda blyet med en
radioaktiv metod. De resultat, Ehrenberg nått med dessa
metoder, äro så noggranna, att hans förhoppningar icke
synes ogrundade, att genom denna förening av
mikro-kjeldahl med radioaktiva indikatorer noggrant
genomföra kvävebestämning i de minsta undersökningsobjekt,
såsom encelliga djur, groddar och bakterier. På
liknande sätt har Ehrenberg utarbetat ett sätt att bestämma
de minsta mängder av koldioxid, vilket sätt kan
anslutas till elementaranalysen.
Vidare hava radioelementen visat sig användbara för
bestämning av ytan hos pulverformiga adsorbentia.
Ytans storlek måste vara känd, för att man skall kunna
avgöra, om det adsorberade lagret når en tjocklek av en
eller flera molekyler. På sådant sätt uppmättes ytan av
blysulfat och blysulfid, av vismutfosfat och av andra
föreningar, och med hjälp av de erhållna resultaten var
det möjligt att bevisa, att vid alla. dessa adsorberande
ämnen gränsen av absorption uppnås, så snart det
adsorberade ämnet har bildat ett lageT av endast en
molekyls tjocklek.
En fråga av teknisk art var provningen av gummityg
på dess gasgenomsläpplighet. När under kriget i
samband med utväljandet av det lämpligaste materialet för
gasmasker det blev fråga om att numeriskt bestämma
genomsläppligheten hos tygprover, som erbjödos av
olika firmor, visade det sig praktiskt att såsom provgas
använda luft, som försatts med ett spår av radon
(ra-diumemanation). Den bråkdel av gasen, som gick
igenom tygprovet, kunde då fastställas elektroskopiskt.
Ett teoretiskt intressant spörsmål är det om ett ämnes
»självdiffusion», dvs det av den kinetiska teorin
förutsagda faktum, att molekylerna i en vätska eller gas röra
sig bland varandra efter samma lagar som gälla för
dif-fusionen. För att visa detta insmälte v. Hevesy i ett
glasrör en blycylinder, som till tre fjärdedelar bestod
av vanligt bly och till en fjärdedel av bly, som
aktiverats genom torium B eller genom radium D, som även
är isotopt med bly. Om nu blyet i röret smältes
försiktigt och hölls flera dagar vid samma temperatur, så
kunde man efter avkjdningen undersöka fördelningen
av aktiviteten, som under försöket inställt sig. I detta
fall hade »märkta» blyatomer diffunderat in bland de
andra, och självdiffusionskonstanten kunde beräknas
efter vanliga metoder.
Bland andra frågor, som kuniiat studeras med den nya
metoden, må nämnas bildningen av legeringar vid låga
temperaturer, lösningshastigheten hos utomordentligt
tunna lager, avdunstningshastighetens beroende på
mängden av den flytande fasen, samt diffusionen i
oändligt utspädda lösningar.
Vismut har på senare tid fått användning såsom
läkemedel. Det kan därför vara av intresse att undersöka,
huru vismuten samlar sig i kroppens olika organ. För
ändamålet blandas vismutföreningarna med radium E
och insprutas på marsvin. Efter försökets slut
undersökas de olika organen hos djuret elektrometriskt. Av de
erhållna resultaten kan man sluta, att vismuten med
förkärlek samlar sig i njurarna. Analoga försök med
blyföreningar visade särskilt stor absorption i levern. På
samma sätt har man undersökt blyets fördelning i
växters rötter, blad och frukter.
Dessa exempel visa, att metoden med radioaktiva
indikatorer har många tillämpningsmöjligheter. För den,
som har någon vana vid radioaktiva mätningar med’
elektroskop, synes den icke heller erbjuda några
praktiska svårigheter. Såsom råmaterial kan användas ett
milligram radiotorium, vilket håller sig oförändrat
(»halveringstid» = 1,9 år) och ur vilket var 24 timme
bildas en för ett försök tillräcklig mängd av torium B
och torium C. Ett milligram radiotorium kostar omkring
90 kronor.
11. TF.
INDUSTRITIDNINGEN NORDEN
GRUNDLAGD 1872
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
