Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
INDUSTRI TIDNINGEN NORDEN 130
till korta med uppfattningen av livets kausalitet och
på grund härav satt sig själv över allt annat i den
förnimbara tillvaron samt skapat åt sig egna gudar, egna
helveten och himlar. Den av fantasin framtrollade
vidskepelsen gav upphov till offrandets princip för
blidkande av i livet ingripande mystiska makter, och denna
princip bar under tidernas lopp utbildats med
ceremonier och riter samt på sätt frambragt en mängd
offerreligioner av olika slag. Offrandet ligger därför sedan
otaliga generationer tillbaka mänskligheten i blodet,
varför det ej bereder nämnda kvasiforskare större
svårighet att med försiktigt anslående av dessa strängar
©ch med ett eller annat uppkonstruerat motiv vinna
allmänhetens anslutning för berörda syften. Att
akademiskt skolade vetenskapsidkare av denna art därjämte
stödjas i sin bedrift av pedagogiska, klerikala och
öckulta krafter torde utan vidare vara uppenbart.
Samhörighetskänsla och intressegemenskap äro mäktiga
faktorer —- icke minst beträffande psykologiska ting.
Till och med från predikstolarna i våra kyrkor uttalas
numera helt frankt, att den moderna psykologiska
forskningen bevisar sanningen av bibelns ord. Trots all
teknisk utveckling, vilken i själva verket är den enda
påtagliga, stå vi för övrigt i mångt och mycket kvar i
medeltidens dunkel. Nu som då synes ändamålen ofta få
helga medlen, och detta även om resp. ändamål
uppvisa allt annat än fördelaktigt mänskliga synpunkter.
Inför livsproblem, vid vilkas lösning intelligensen
brister, har våldet i alla tider stått på vakt.
Även av mycket framstående personer, som visserligen
icke direkt tillhöra pedagogernas krets och därför ej
heller äro delaktiga av den bristande livsförståelse,
utsikten från katederns horisont tyvärr allt för ofta synes
medföra, angives emellanåt i tal och skrift beaktandet
av människan och hennes psyke som en mycket viktig
omständighet för ernående av bättre och lyckligare
livsförhållanden och därmed högre grad av
tillfredsställelse för en och var. Häri ligger otvivelaktigt en
djup och obestridlig sanning. Men om därvid avses
studier av här ovan angiven innebörd kan med största
sannolikhet förutses, att intet resultat i nyss nämnda
riktning därav utvinnes. Intelligensapparaten, såsom
utgörande människans vägledande och planläggande
■organ, bör ju, i likhet med alla andra livsfunktioner,
vara verksam på de områden, som bestämt och allt
fortfarande bestämma dess förnuftiga utvecklings egenart.
Men till sistnämnda områden kunna, omöjligen hänföras
~en psykes systematiska och med tekniska hjälpmedel
bedrivna studie av en annan psyke, emedan ju detta ej
kan innebära annat än en subjektiv bedömning,
grundad på den iakttagande psykens funktion. Varje
objektiv forskning härvid förutsätter för människan
förmågan att kunna helt fatta det liv, av vilket hon själv
utgör en del; ett förhållande, vilket uppenbarligen måste
framstå som en påtaglig orimlighet. De faktorer i livets
’orsakssammanhang, som utöva negativ inverkan på
människans grad av tillfredsställelse, torde otvivelaktigt
kunna bortelimineras förmedelst tillämpande av samma
metod, som varit och alltjämt är så obestridligt
verksam för teknikens utveckling, blott cle i förstnämnda
•avseende på viljans frihet oförnuftigt och ofördelaktigt
intrigerande omständigheterna i största möjliga
utsträckning bortskaffas. Säkert synes i varje fall vara, att
•om ej genom planmässighet och logiskt tänkande
visshet kan vinnas beträffande sättet för ernående av
lyckligare livsförhållanden, så torde därom aldrig kunna
■bildas något ens närmelsevis tillförlitligt omdöme.
Den starka strävan efter akademisk utbildning, som
bland studerande i våra dagar tydligt förmärkes, utgör
självfallet en väsentlig orsak till uppkomsten av
kvasivetenskaper mecl ovan berörd eller liknande karaktär.
Då honorerade forskarbefattningar inom de
kultur-bärande vetenskapsgrenarna väl blivit besatta, måste
nya möjligheter uppkonstrueras och försök till vinnande
av auktoritet företagas i alla tänkbara riktningar.
Nämnda akademiska utbildningssträvan beror
sannolikt ej på befintlig kunskapstörst, utan orsaken därtill
torde betydligt riktigare vara att finna i den
felvärdering av begreppen kunskap och bildning, som
påtagligen synes vara förhärskande inom den allmänna
uppfattningen. En viss speciell kunskap är ju nödvändig
för rationellt bedrivande av varje yrke eller
sysselsättning, och vad därutöver individuellt kan inhämtas av
mänskligt vetande är alltid till gagn för såväl enskild
som social intresseriktning. Men kunskap i och för sig
utgör endast en medverkande omständighet för
ernående av clen bildning ocli förfining, vilken väl närmast
skulle kunna definieras som människans vilja och
förmåga att genomföra sitt liv till minsta möjliga skada,
för sina medmänniskor. Bildade personer av denna art
påträffas inom alla samhällets yrken och
verksamhetsfält, och de akademiska kretsarna uppvisa intet
fördelaktigt undantag i berörda hänseende.
Det vore i sanning önskvärt, att de psykologiska
spekulationerna av exempelvis Freud, Adler och Jung
stannade inom den privata läkarvärldens enskilda
verksamhetskrets, om cle där kunna vara till någon. nytta,
och icke, som nu emellanåt sker, omvandlas ooh
utnyttjas som stupida vapen i intressemotsättningarnas
och barbariets tjänst. Ett sådant tilltag är icke
berättigat därför, att det för vederbörande är så gruvligt
intressant. Varje forskning, som vill behålla någon grad
av vetenskaplighet, bör sannerligen syfta högre än till
att utgöra en söt lukt för kaffekonseljernas,
ockultis-mens eller andra, därmed jämförbara, miljöer. Måhända
skulle i stället mera intressanta psykologiska resultat
kunna utvinnas vid fortsatt utredning beträffande
»vita-handsproblennen» i Norrlands prästgårdar.
Vogels dubbla korsningsväxel.
Vid de hittills vanliga korsningsväxlarna äro
tung-anordningarna anordnade inuti korsningsfyrkanten.
Vid normalspåriga banor är växelvinkeln för
korsningsväxlar, som passeras av tåg i reguljär trafik, 1: 8 till
1: 10 mecl radier från ungefär 180 till 250 m. Den
ökade hastigheten har framkallat behov av ännu större
radier å korsningsväxlarna. Med bibehållande av det
hittillsvarande byggnadssättet kan detta ernås endast
genom att samtidigt minska växelvinkeln. Det har
emellertid visat sig, att redan vid vinkelförhållandet
1: 10 de icke styrande luckorna i dubbelhjäxtstyckena
växa till den grad, att hjulen kunna urspåra, -och att
alltså fara för driftstörningar uppstår. Detta icke
endast omöjliggör ytterligare minskning av
korsningsvinkeln utan påfordrar till och med ökning av
densamma till ett vinkelförhållande av ungefär 1: 9 och
därmed även samtidig minskning av radien viel
bibehållande av clet hittillsvarande byggnadssättet.
På senaste tiden har förslag framkommit att ernå
ökning av radien under samtidig minskning a.v kors-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
