Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62 INDUSTRI TIDNINGEN NORDEN 134
Nyss nämndes bentonitens användning för
petroleum-rening. Den gör god nytta även vid rengöring av
maskinoljeavfall och rester. Även i gjuteriet spelar
bentoni-ten en roll. Vanliga gjutformar av sand kunna användas
endast en gång. Häller man på sanden en uppslamning
av bentonit i vatten, så kunna flera gjutningar göras i
samma form. Utomordentligt talrika äro även
användningsmöjligheterna för bentoniten såsom fyllnadsmedel
eller då man önskar förläna ett annat ämne större
plasticitet; sålunda påträffas den i papper, linoleum, rep,
kautschuk, lervaror, cement, smörjoljor, glasmästarkitt,
fonografplattor, blyertspennor, lim, elektriska
isolatorer, sko- och ugnssvärta. Dess egenskap att underlätta
bildningen av emulsioner medför dess användning i
vätskor, som användas mot växt- eller djurparasiter, för
tillverkning av mineral färger, dynamit och vattenfast
färg. I sockerraffinaderierna användes bentonit för
klarning av melass. Även användes den för att göra
hårt vatten mjukt samt i kosmetiska preparat.
Förenta staterna hava på olika platser, särskilt i
Tennessee, Kentucky och Alabama bentonitlager av
upp till 3 m mäktighet. Andra förekomster känner man
i Mexiko, Frankrike och Kina.
Bentonit består av partiklar, som äro så små, att de
ligga under den mikroskopiska synbarheten; man måste
därför beteckna den såsom en kolloid. Den äger enligt
Buzàgh egenskapen thixotropi, dvs den bildar med
vatten i lämpliga blandningsförhållanden ett gelé, som
vid skakning blir flytande, men inom få minuter åter
stelnar till ett gelé. Alltså ett ganska intressant ämne.
(Die Umschau.)
Hgt.
Det industriella läget.
Sedan cle definitiva uppgifterna för arbetslösheten
inom cle fyra nordiska länderna under år 1928 nu blivit
tillgängliga, kan det vara av intresse — påpekas i
Sveriges Industriförbunds publikation »Det ekonomiska
läget», aprilhäftet -— att anställa en jämförelse mellan
de månatliga ändringarna under det senaste året samt
under 1927. Utvecklingen har icke varit enhetlig, i det
att 1928 slutar med förbättring — dvs med en lägre
arbetslöshet —• i Norge, Danmark och Sverige, men med
en avsevärd försämring i Finland. För Norge och
Danmark innebar 1928 den länge emotsedda vändpunkten i
konjunkturerna, i det att valutastabiliseringen då lagt
en grund för det ekonomiska livets tillfrisknande. För
dessa länder är också arbetslöshetens nedgång mycket
påtaglig, medan Sverige i slutet av 1928 intar nästan
samma ställning som ett år tidigare. I Finland har
krisen på penningmarknaden framkallat en kraftig
stegring av arbetslösheten under årets slut med
utgångspunkt i byggnadsverksamhetens inskränkning.
Men även om man jämför utvecklingen under det andra
halvåret 1928 med det första halvåret, så visar sig ganska
märkliga olikheter mellan de fyra nordiska länderna.
Skillnaden mellan de båda årens kurvor är dock
genomgående större under de första sex månaderna, vilket
antyder, att konjunkturförbättringen skulle vara starkare
under det första halvåret. Detta gäller minst Norge och
blott i ringa mån Danmark, medan Finland som sagt
uppvisat ett tydligt konjunkturomslag nedåt under hösten.
Vad den svenska statistiken angår, måste man givetvis
taga hänsyn till arbetskonflikternas inflytande; arbetare,
vilka under 1927 ingå som arbetslösa, redovisas under
några av 1928 års månader som indragna i konflikten
och beröra därigenom icke det erhållna resultatet.
Antagandet om en snabbare konjunkturförbättring under det
första än under det andra halvåret 1928 vinner dock
stöd i en nyligen utförd korrigering av
arbetslöshetssiffrorna för de senare årens normala säsongvariationer.
Enligt denna beräkning, som grundar sig på en enkel
men icke desto mindre fullt försvarlig metod, finner
man, att »konjunkturarbetslösheten» visar en snabb
minskning under 1922 och 1923, förhåller sig oförändrad
på den uppnådda, lägre nivån under 1924, för att sedan
ånyo sakta stiga under 1925 och 1926. Under 1927 går
däremot arbetslösheten på nytt tillbaka, men från och
med det tredje kvartalet 1928 avstannar rörelsen och
förblir — liksom under 1924 — konstant under resten av
året. Man måste emellertid även beakta den
uppfattning-om arbetsmarknadens läge, vilken tillkännagivits av
arbetslöshetskommissionen. Läget på arbetsmarknaden
har enligt kommissionen oavbrutet förbättrats under
hela 1928 och antalet understödstagare har visat en stark
minskning. Att antalet arbetslösa i procent av antalet
fackföreningsmedlemmar ej änger någon förbättring
under det senare halvåret 1928 i jämförelse med 1927,
skulle kunna antagas bero på det förhållandet, att
fackföreningarnas understödsverksamhet ökas i den mån
som den statliga hjälpverksamheten inskränkes. Även
om antalet arbetslösa — såväl inom som utom
fackföreningarna — visar en oavbruten nedgång, kan
arbetslöshetsprocenten förbliva stationär, då
föreningsmedlemmarna ökas med ett relativt stort antal arbetslösa i
samband med den statliga hjälpverksamhetens inskränkning.
Den sista tillgängliga siffran för arbetslösheten inom
fackföreningarna gäller utgången av januari och är
14,8 % mot 14,3 % vid motsvarande tid 1928. Denna
stegring är dock icke symptomatisk, då 1928 års uppgift
påverkas i fallande riktning av cle då pågående
arbets-konflikterna, medan 1929 års siffra stegras till följd av
den onormalt kalla väderleken.
För ett land med så stor exportkvot som Sverige är
det givetvis av mycket stor betydelse att utröna, i vad
mån konjunkturernas växlingar hos våra avnämare
påverkar den svenska utförselns omfattning. A7i se, huru
den svenska exportökningen nedgår under kolstrejkens
år, 1926, för att sedan under 1927 — och särskilt för
massan — kraftigt växa till. År 1928 innebär på nytt
ett omslag, i det att vår utförsel ansluter sig till de
engelska vikande konjunkturerna och på nytt minskas.
Utvecklingen under det första kvartalet 1929 har på
trävarumarknaden varit föga tillfredsställande, i det att
prisreduktioner — speciellt för hyvlat furuvirke —
förekommit, Det är den engelska efterfrågans nedgång, som
varit av primär vikt i detta sammanhang; genom de
stora ryska kontrakten samt till följd av de för
närvarande stora lagren av hyvlade kvaliteter kan detta
förhållande väl förklaras. Härtill kommer, att
byggnadsverksamheten i England visar tendens att minskas, då
byggnadskrediten efter diskontohöjningen blivit 20 %
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
