Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
INDUSTRI TIDNINGEN NORDEN 174
visst antal (M) fält eller sändarsektorer a, b, c ... j, k,
l, som äro fast anordnade på ett i förväg bestämt sätt
i förhållande till fartyget, exempelvis fältet a mot fören
oeh g mot aktern (fig. 1). Sändarstationen är utrustad
på ett sådant sätt, att de modulationer, som bildas av de
rytmiska variationerna av styrkan av de ständigt eller
temporärt samtidigt eller successivt utsända
strålningarna för de olika sektorerna, i varje sektor åstadkomma
en frekvens, karakteriserande denna sektor. För detta
ändamål roterar en lämpliga mineral innehållande
elektrisk ljusbåge 1, som är placerad i fokus för en
projicie-ringsanordning av lämplig form, så att den successivt
sänder till de olika fälten a, b, c ... Denna elektriska
båge står under automatisk kontroll av ett organ, som
i varje fält på densamma påtrycker olika tonalitet
motsvarande nämnda fält. Mottagningsstationen är
likaledes uppdelad i visst antal (N) zoner eller
mottagnings-sektorer o, p, q, ... x, y, z, vilka sektorer likaledes äro
fast anordnade på ett på förhand bestämt sätt i
förhållande till stationen (fartygs- eller landstationen). Var
och en av dessa zoner är försedd med en
mottagnings-avdelning, som kan innefatta en detektor 3, (fig. 5)
bestående av en selencell, som gjorts känslig och som
befinner sig i fokus för en reflektor 4. Skulle nu t. ex.
selendetektorn för mottagningsavdelningen q
tillkännagiva mottagandet av modulerade strålningar, så skulle
sändarstationen E befinna sig just i den zon eller
riktning, som motsvarar avdelningen q. Varje
mottagnings-avdelning innefattar vidare ett differentieringsorgan
eller multipelresonator, som är sammansatt på följande
sätt:
Resonatorn är uppdelad i M element, alltså lika
många element som antalet sändarsektorer. Vart och ett av
dessa element är avsett att komma i resonans synkront
med de rytmiska modulationerna av strålningarna, som
utsändas i en av sändarsektorerna, varigenom, alltefter
det resonatorelement som träder i funktion i
mottagningsavdelningen, icke endast den zon eller riktning, i
vilken det utsändande fartyget befinner sig, omedelbart
kommer att bliva känd, utan även den sektor på detta
fartyg, vars utstrålningar äro riktade mot
mottagningsstationen. Då orienteringen av sändarsektorerna är
känd, kan följaktligen den kurs, som det utsändande
fartyget följer, omedelbart härledas därav.
Man förser fartyget med såväl sändar- som
mottagarstation, varvid båda stationerna eventuellt matas från
en gemensam kraftkälla, Ett fartygs hela
utsändnings-zon kan vara mindre än 360° och kan vara begränsad
till fartygets främre och sidopartier symmetriskt
relativt fartygets axel. Mottagningszonen omfattar
emellertid alltid 360°, medan, då det är fråga om ett
sjömärke, hela utsändnings- och mottagningszonen är
begränsad till det arbetsfält, som kan vara av intresse.
Hastigheten på den roterande rörelsen av sändarens båge
måste vara praktiskt taget densamma för samtliga
fartyg och väljes så, att vibrationen hos
resonatormottagar-na icke helt absorberas under tiden för de (N—1)
mottagaren icke påverkande sektorernas rörelse. Mera
speciellt kan man för detta ändamål i stället för en enda
utsändande båge anordna två, tre eller fyra bågar i
följd på 180, 120 eller 90° avstånd, som vid sändning
till samma sektor alltid komma att antaga samma
tona-litet. De N reflektorerna, innehållande X selencellerna
för en mottagare kunna fördelas i flera grupper över
olika delar av fartyget, Det är tillräckligt, att den
relativa. orienteringen av varje reflektor bibehålles.
Samtliga. resonatorer kunna förenas till en enda
markerings-apparat, som kan placeras nära kompassen.
/M
J6’
I praktiken kan det hända, att de elektriska
energi-variationer, som åstadkommas genom
motståndsvariationer i selencellerna icke äro tillräckliga för att direkt
försätta resonatortungorna i vibration. I detta fall
inkopplas mellan punkter 30 och 31 (fig. 5) reläer,
såsom elektromagnetiska telefonreläer, eller förstärkare,
sammansatta av elektronrör med tre elektroder
(audio-ner) etc. På detta sätt kan man förmedelst en liten
energivariation i selenet från en lokal kraftkälla av
obegränsad storlek taga elektrisk energi, som varierar synkront
med den förra.
Man kan även använda detektorbatterier,
termoelektriska primärceller eller bolometrar, åstadkommande
variabla strömmar, som kunna förstärkas.
Trots sin ringa styrka påverka ljusstrålningarna i
dimman den använda detektorn genom summeringen av
de enskilda verkningarna av alla dimpartiklar, som
verka synkront såsom ett helt på det för strålningarna
känsliga materialet.
Vid användning av hertzska (elektromagnetiska)
vågor måste våglängderna väljas så, att vågorna kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
