Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
243 INDUSTRITID N INGEN NORDEN
hästar för de små enkla vagnarna. Skenorna av
smidesjärn, med form av ett kullfallet L, voro spikade till
längsgående träsyllar. Enkla spår i gatorna, och all
trafik gick i en riktning den ena gatan och motsatt
riktning den andra. Det såg egendomligt ut med
spårvagnar och hundratals arbetsåkdon, förspända med
hästar eller mulåsnor, eller med en häst och en mulåsna,
vilket var mycket vanligt, röra sig en snörrät linje och
med samma fart. Alla åkdon voro nämligen byggda så
att hjulen passade i spårvägsspåren. Då en spårvagn
stannade, stoppades de närmaste åkdonen eller bröto de
ut på gatan för att köra in i någon lucka i den
framförvarande linjen. Vid någon svårare stockning lade
konduktören på spårvagnen ett par träkilar på rälsen
och så åkte man upp på gatan och fortsatte till dess det
passade att åter sätta vagnen på spåret. Under varma
dagar anordnades vilostationer för hästar på lämpliga
ställen, där skugga kunde erhållas. Här stod en nian
med en vattenhink och en stor tvättsvamp. När en vagn
kom, leddes hästarna bort till mannen vid
vattenposten. Mannen grep då hästen om näsborrarna och förde
den mecl vatten fyllda svampen upp i munnen och
halsen på honom och först efter denna procedur tilläts
hästen dricka. Kroppen överspolades mecl vatten och så
leddes de till viloplatsen, där ett dussin hästar stodo
bundna. Ibland hände, då vagnen passerade en skuggig
plats, att vagnen drogs upp på gatan för att ej hindra
trafiken, och där fick man sitta en kvarts timme eller
längre till dess hästarna kunde fortsätta. Det var
ömkligt att se de stackars djuren. Under vintern var golvet
i vagnarna betäckt med ett tjockt lager av mjukt hö i
vilket man stack ned fötterna. Kaminer förekommo
icke då. Det hölls mera på sabbaten då än nu.
Spårvägshästarna hade pinglor, men på söndagsmorgonen
togos de bort!
Det var en varm sommar. Dagarna voro heta och då
aftonen kom var det kolmörkt vid niotiden och
stjärnorna tindrade och mellan några moln ljungade blixtar
(Heat Lightning — kornblixtar) utan att något
åskdunder hördes och utan den minsta märkbara rörelse i
luften. Det var svårt ute, men ändå värre var det
inomhus. Många familjer spände upp hängmattor i »the
allies» (gränderna) eller i parkerna i närheten, eller
lågo de på de platta taken, varifrån mången gång
människor rullade ned på gatan och slogo ihjäl sig. Jag
bodde hos en svensk familj, där det fanns ett badkar.
Detta fylldes med vatten, och under natten turade vi
om att ligga i badkaret.
På den tiden betydde dricksvattnet ej så mycket, man
drack öl (beer). En del av staden erhöll sitt vat-
Fig. 4. Manhattans sydspets, mars 1908, i rök och dis. Till höger,
svagt synlig, den äldsta Brooklynbron.
Fig. 5. Castle Garden i Battery Park på Manhattans sydspets. Har
senast använts såsom akvarium; skall nu rivas.
ten från ett ångpumpverk vid Delawarefloden och en
annan del från Skulkillfloden. Våra landsmän av 1638
gav denna flod sitt namn. De kallade den »Skulkilen»,
vilket namn sedan förvanskats. Hela denna trakt upp
mot Wilmington i Delaware och Trenton New Jersey
koloniserades av svenskar, men som dessa ej erhöllo clet
stöd från fäderneslandet, som hade varit önskligt,
kommo cle snart i minoritet och inblandades mecl den övriga
befolkningen och förlorade sin ursprunglighet. Dock
finnas ännu familjer i Philadelphia, som hava klara
papper på att i tionde led härstamma från de första
svenskarna i Wilmington, Delaware.
En damm var för länge sedan byggd över
Skulkillfloden dels för att bilda vattenkraft för att pumpa upp
vatten i en öppen reservoar på toppen av en bergshöjd
alldeles i närheten och dels för att bilda en långsträckt
sjö för kapprodd. En enkel sluss tillåter pråmtrafik till
Delawarefloden. Dammen torde vara omkring femton
till tjugo fot hög. Pumpstationen hade ett antal
vertikala turbiner med koniska kugghjul, som ingrepo i
större hjul med träkuggar på vevaxlar, till vilka långa
stänger för cle horisontala pumpcylindrarna voro
kopplade. Det hela var en vacker tillställning och
brummandet var storartat. Någon filtrering av vattnet
förekom icke såsom ju förut är anmärkt. Teorin var att
solljuset skulle rena vattnet, och tidvis släpptes vattnet
ut ur reservoaren och bottenavsättningarna
bortskaffades.
Slutligen lyckades jag erhålla arbete hos en låssmed.
Detta varade dock icke så länge. De Laval Separator
hade då ett kontor i Philadelphia, där en ingenjör
Almqvist var föreståndare. Där träffade jag en landsman
med namnet Pontén. Han kände en amerikan, som
hade en verkstad för tillverkning av mindre svarvar av
metall, och hos denne erhöll jag arbete till följande år
1888, då verkstaden nedlades och jag flyttade åter till
Philadelphia. Namnet på ägaren till denna verkstad
i byn Tougkennamon var Ashton Hand, och han
påstod sig härstamma från kolonisvenskarna där i
trakten. Återkommen till Philadelphia lyckades jag snart
nog erhålla arbete på norrmannen Tinius Oisens
verkstad för tillverkning av provningsmaskiner (testing
machines) för laboratorier och valsverk. Efter någon
tid såg jag en annons i en morgontidning angående
plats som maskinritare vid Riehle Brothers
maskin-verkstad på Nionde gatan. Jag sökte och erhöll
platsen. Denna verkstad tillverkade också provningsmaski-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
