- Project Runeberg -  Industritidningen Norden / Femtiosjunde årgången, 1929 /
340

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

340

INDUSTRITID N IN GEN NORDEN

losechemie». Där finnes uppställd en holländare och två
kokare för sulfit- resp. natroncellulosa.

I den stora salen för arbeten med kemiskt-tekniska
apparater, vilken går genom två våningar och har en
golvyta av 21,6 x 8,6 m, äro följande apparater
uppställda. En avdunstningsapparat enligt Kestner, en
kolonnapparat med 32 bottnar, vars blåsa är beräknad för
180 liter och som vid kontinuerlig drift pr timme
förarbetar 300 liter enprocentig etylalkohollösning till
93-procentig sprit, två filterpressar, en centrifug med 300
mm diameter och ett varvtal av 2 000 pr minut. En stor
del av salens golvyta är ännu icke utnyttjad; meningen
är att bereda plats för apparater, som framdeles bli
behövliga. Man ämnar emellertid begränsa sig till att i
denna sal uppställa sådana apparater, som användas inom
ett flertal olika kemiska industrier, däremot icke
specialapparater.

I källarvåningen finnas två rum, avsedda för sådana
apparater, som icke lämpligen kunna anbringas i stora
salen. I dessa rum äro uppställda bland annat en press,
en kulkvarn och en desintegrator. De båda sistnämnda
apparaterna, ävensom en knådmaskin och en
nutgchap-parat äro skänkta av Nitroglycerin aktiebolaget i
Stockholm. Aktiebolaget Stockholms bryggerier har skänkt en
maltkross. I ett rum i källarvåningen under salen för
kemiskt-tekniska apparater är uppställd en
högtrycks-ångpanna, som lämnar ånga till de arbeten, för vilka
sådan är behövlig, och till destillerat vatten.

Det jäsningstekniska laboratoriet.

Föreståndare för detta laboratorium är professorn vid
Centralanstalten för försöksväsendet på
jordbruksområdet Chr. Barthel, som är speciallärare vid högskolan.

Detta laboratorium är beläget i »källarvåningen» på
mittelpartiets nordsida. Det består av en sal (10,5 x 5,7
m), där övningarna äga rum, och därbredvid är
föreståndarens privatlaboratorium. I laboratoriesalen finnas
bord för mikroskopering. Vid rummets ena långvägg är
ett långt arbetsbord, som användes för kokningar,
destillationer och andra kemiska arbeten och som är försett
med avdrag samt ledningar för gas, vatten och avlopp.
Här äro även uppställda sterilisationsapparater, såsom
autoklav, ånggryta enligt Koch, torrsterilisator osv. 1
samma ram finnas tre termostater, därav en med
elektrisk reglering. I föreståndarens rum finner man skåp
för kulturer och apparater, en elektriskt reglerbar
vattentermostat, en stor, modärn mikrofotografisk
apparat m. m.

Slutligen inrymmer byggnaden en större och en
mindre föreläsningssal, inredda såsom ändamålet kräver för
utförandet av föreläsningsexperiment. Ett centralt rum
en trappa upp är inrett till ett för alla institutionerna
gemensamt bibliotek, varjämte naturligtvis varje
institution har sitt handbibliotek.

TI. TF.

Järnlegering enl. v. Kantzow.

Som bekant äro legeringar av järn och aluminium,
eller av järn, aluminium och krom, förutsatt att
aluminiumhalten är relativt hög, t. ex. 8—12 %, även vid
högre temperaturer värmebeständiga, samt att de,
särskilt vid högre temperaturer, hava ett högt elektriskt
ledningsmotstånd. Dylika legeringar kunna även, om
aluminiumhalten icke är för hög, bearbetas genom
dragning, valsning etc. Det har nu överraskande nog —
heter det i ett nyligen offentliggjort patent, uttaget av
bergsing. II. G. A. von Kantzow — visat sig, att de
nämnda egenskaperna hos legeringarna i fråga kunna
väsentligt förbättras genom tillsats av kobolt, resp.
kobolt och titan, i relativt små mängder, exempelvis upp
till ca 3 %, huvudsakligen av ekonomiska skäl. Det har
nämligen befunnits, att den effekt, som ernås vid en
ökning av kobolthalten upp till exempelvis 6 %, icke
motsvarar clet högre pris, som den ökade kobolthalten
förorsakar.

Von Kantzows uppfinning avser därför en dylik
tillsats av kobolt, eller av kobolt och titan tillsammans, till
legeringar av järn och aluminium eller av järn,
aluminium och krom och/eller mangan, i vilka aluminium
halten är 0,5—14 kromhalten högst 30 % och
manganhalten högst 12 %. Dessutom kunna såsom
sekundära legeringsbeståndsdelar ingå ämnen, som
förekomma i vanligt tätat järn, såsom kisel mfl.

Praktiska försök hava visat, att genom en tillsats av
kobolt till legeringar av nu angivet slag, särskilt sådana,
som innehålla krom, eldhärdigheten vid högre
temperatur kan höjas med flera hundra procent och det
elektriska ledningsmotståndet kan höjas avsevärt
(exempelvis 20 % eller mera). Samtidigt blir det möjligt att
högst väsentligt minska aluminiumtillsatsen under den
förut vanliga angivna minimigränsen. Slutligen åstad-

kommer tillsatsen av kobolt, resp. kobolt och titan, trots
att eldhärdigheten och det elektriska ledningsmotståndet
så väsentligt höjas, ingen försämring av
bearbetbar-heten. I järn lösliga tillsatsämnen, som hittills
föreslagits för att åstadkomma en höjning av det elektriska
ledningsmotståndet, hava åstadkommit en höjning av
ledningsmotståndet i proportion till det tillsatta ämnets
atomvikt. Det har emellertid befunnits, att kobolten i
detta avseende skiljer sig från för ändamålet förut
föreslagna tillsatsämnen, i det att den ökar
ledningsmot-ståndet väsentligt mer än som motsvarar de?s
otam-vikt. Detta synes tyda på att, om på en gång
aluminium, krom och kobolt äro närvarande, mera än en
legering uppträder i järnet. Det har visat sig, att cle bästa
resultaten ernås vid följande sammansättningar på
järn-legeringarna: Al 1—5 Co 1—3 % resp. Al 1—5
Cr 10—22 % och Co 1—3 %.

I patentbeskrivningen meddelas vidare följande
intressanta exempel. För tydlighetens skull behandlas det
elektriska ledningsmotståndet och värmebeständigheten

1 olika fall.

Det elektriska ledningsmotståndet.

1. En legering med högst 0,35 % kolhalt och 6 °/c
Al hade vid 18° C. ett elektriskt ledningsmotstånd av
84 mikrom pr kbcm. En dylik legering med tillsats
av 2 % Co hade ett ledningsmotstånd av 90 mikrom
pr kbcm. Som jämförelse må anföras, att. en tillsats av
6 % Co höjer det elektriska motståndet mecl blott 7
mikrom, alltså till 97 mikrom pr kbcm.

2. En järnlegering innehållande 1 % Al och 18 % Cr
hade vid 18° C ett elektriskt ledningsmotstånd av 84
mikrom pr kbcm. En dylik legering hade vid tillsats av

2 % Co ett ledningsmotstånd av 99 mikrom.

3. En järnlegering, innehållande 4,5 % Al och 18 %
Cr hade vid 18° C ett elektriskt ledningsmotstånd av
120 mikrom pr kbcm. En dylik legering med tillsats av

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:02:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/indunord/1929/0342.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free