Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
414
INDUSTRITID N IN GEN NORDEN
lämpligheten i vissa avseenden av den organisation, som
ämbetsverket för närvarande har, måste det dock
erkännas, att omorganisationens genomförande var på det hela
taget ett storartat framsteg och att Björklund genom
sina insatser därför gjort sig förtjänt av stort
erkännande ej minst av patentverkets tjänstemän.
I sin verksamhet såsom chef för patentverket har
Björklund haft att kämpa med stora svårigheter. Hans
strävanden att sätta ämbetsverket i stånd att på ett fullt
tillfredsställande sätt fylla sina maktpåliggande
uppgifter ha ofta mötts med oförståelse för betydelsen
därav, varjämte ämbetsverket och förhållandena därstädes
vid flera tillfällen utsatts för en i många avseenden
oberättigad kritik. Säkerligen har mången gång
arbetsuppgiften för verkets chef känts tung och otacksam. Den
stora arbetsbalans, som orsakar ett för de patentsökande
synnerligen menligt fördröjande av ärendenas
behandling, har Björklund ej mäktat undanröja, såsom han
förvisso livligt önskat att kunna göra. Han har
emellertid haft glädjen att kunna föra fram ämbetsverket, som
under kristiden kom i ekonomisk misär, till ett välstånd,
som, även med clen nyligen genomförda
avgiftslindringen, tillåter en för balansens bortarbetancle nödvändig
utökning av arbetskrafterna i förening med en för
arbetets gång välbehövlig, om ock ekonomiskt betungande
omläggning av arbetssättet och förbättring av
löneförhållandena.
Björklund har vid flera tillfällen representerat
Sverige vid kongresser i utlandet. Bland annat innehade han
vid den diplomatiska konferensen i Haag 1925 den
krävande posten såsom chef för den svenska delegationen, i
vilken egenskap jag såsom ledamot av samma delegation
har honom i tacksamt minne. Han liar såsom
kongressdeltagare givit glänsande prov på sin stora oratoriska
förmåga. Vid kongresser, som jag bevistat där Björklund
ej varit närvarande, har jag fått från månget håll höra
med ett beklagande av Björklunds frånvaro, erinringar
om hans storartade och medryckande vältalighet.
I det verk, för vilket Björklund är chef, härskar en
anda av välvilja och tillmötesgående mot allmänheten
Om man bortser från de krav, som — måhända onödigt
högt — ställas ifråga om formuleringen av
patentanspråk och dylikt, gör sig i det svenska patentverket
mindre formalism gällande än i flertalet andra länders
motsvarande institutioner. I. dessa avseenden
förverkligar ämbetsverket Björklunds önskningar och
intentioner. För vad han i sådan riktning verkat och för den
välvilliga och nitiska omsorg, varmed han alltid
personligen vinnlagt sig om att tillgodose den patentsökande
allmänhetens önskningar och intressen, har han gjort sig
väl förtjänt av dennas tacksamhet.
Från vida kretsar går till generaldirektör Björklund
vid hans avgång en varm hyllning för en lång, av
ansvarsfullt och krävande arbete fylld verksamhet och det
är mig personligen en glädje att få på detta sätt deltaga i
denna hyllning.
Axel Hasselrot.
Post- och inrikes tidningar meddelade clen 13
december följande:
Kungl, maj: t har denna dag beviljat
generaldirektören och chefen för patent- och registreringsverket E. O.
J. Björklund nådigt avsked från och med den 1 januari
1930, ävensom utnämnt och förordnat hovrättsrådet i
Göta hovrätt K. II. R. Hjertén att från och med
sistnämnda dag vara generaldirektör och chef för samma
ämbetsverk.
Widia och dess modifikation Carboloy.
I ett föredrag av dr Samuel L. Hoyt, återgivet i
»General Electric Reviews». novemberhäftet 1928,
lämnades en redogörelse för ett verktj-gsmaterial, Carboloy,
som äger en synnerligen stor hårdhet, och som därför
särskilt lämpar sig för verktyg, där denna egenskap är
av betydelse. Carboloy är enligt en uppsats i
Ingeniören, varur nedanstående uppgifter äro hämtade, identisk
med clen av firman Krupp framställda hårdmetallen
Widia (wie Diamant), för vilken metall General
Electric äger licens i USA. Till vad som förut meddelats i
Ind. Norden ang. Widia mfl hårdmetaller foga vi ur
nämnda källa följande redogörelse.
Hårdmetallerna äro alla verktygsmaterial av nyare
ursprung. De höra icke till stålsorterna, men arbeta sig
i fråga om sina egenskaper närmast till dessa. Den
första hårdmetall, som erhöll någon betydelse var stellit,
som blev uppfunnen år 1907. Den första amerikanska
stelliten, som infördes i Tyskland 1910 bestod av kobolt
(50 %), krom (20 %), molybden (18 %), wolfram
(10 %), kol (2 %). I senare i handeln förda
stellitme-taller förekom ej någon molybden, däremot ingick järn
till en mängd av 4—13 %.
Stellit är mycket hård och bevarar förhållandevis bra
sin hårdhet vid höga temperaturer. Vid vanlig
temperatur har uppmätts en hårdhet av 512 Brinell, vid 800°
332 Brinell. Stellit kan arbeta med betydligt större
hastighet än snabbstålen. I C oenen: Elemente der
Werk-zeugmasehinen 1927. angivas medelskärshastigheterna
för de trenne verktygsmaterialen: kolstål, snabbstål och
hårdmetaller, förhålla sig till varandra som 1:2:5.
Dessa tal måste dock tagas med ett visst- förbehåll, då de
så att säga årligen förändras och förhållandena
dessutom äro starkt beroende på vilka material, som
bearbetas.
Stellit låter icke smida sig, vilket naturligtvis är en
stor nackdel. Verktygen måste utformas genom gjutning
och slipning.
Efter världskriget gick den tyska industrin över till
att själv framställa hårdmetaller och det har
framkommit många sådana, såsom akrit från Deutsche
Edel-stahlwerke, celsit. från Gebr. Boehler, thoran och
mira-mant från Röchling-Buderus A. G., caedit från Richard
Lindenberg A. G. Dessa tyska stellitsorter bestodo alla
av kobolt, krom och wolfram jämte små mängder järn
och kol. Molybden däremot förekom ej i dem.
Förutom dessa legeringar framkommo också i
Tyskland hårdmetaller av wolfmmkarbider nämligen de av
Lohmann & Voigtländer framställda lohmanit och
volo-mit. Dessa voro emellertid mycket spröda.
Widia är ursprungligen framställd av Osrani G. m.
b. H., Berlin, och blev först använd för dragning av
glödtråd. År 1926 övertog firman Krupp den vidare
framställningen av denna metall för skärverktyg, och
efter många försök fördes clen i handeln i januari 1927.
och i mars 1927 visades clen i arbete på
Leipzigermässan, där clen väckte stort uppseende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
