- Project Runeberg -  I ingen annan är frälsning /
57

(1938) [MARC] Author: P. P. Waldenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lösepenningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Lösepenningen 57

kostar ende Sonens liv och blod, och så bliver det blodet
likasom en köpeskilling, genom vilken världen köpes åt
Gud.

28. I detta Jesu blod hava vi alltså rening och frälsning
från synden. Så säger Johannes, att Jesu blod renar av
alla synder. Så heter det om försoningsoffret, att bocken
skulle bortbära alla folkets missgärningar på sig, och sedan
förklaras det hela sålunda: På den dagen sker eder
försoning, så att I värden rena gjorda ifrån alla edra synder
inför Herren. Därom heter det i Apg. 10 uti Petri syn med
syftning på hednavärlden: Vad Gud har rent gjort, det
skall du icke hålla orent. Petrus förstår ock saken så: Gud
har undervisat mig, att jag ingen människa skall räkna
ohelig eller oren (v. 28). Det var Kristi kropps offers
ändamål: icke Guds försoning utan världens försoning, icke
Guds blidkande utan världens rening från synden, och
varhelst en syndare tror på Jesus, blir det ändamålet vunnet.
Där före säger ock Gud i Gamla testamentet om offren:
Livet är i blodet, därföre har jag givit eder blodet till
försoning för edra själar. Märk, det heter icke: "därföre vill
jag hava blod till min vredes blidkande", nej utan: därföre
har jag givit blodet till edra själars försoning. Den
försoning och förlossning, som behövdes, det var en försoning,
som renade oss från synden och ställde oss rättfärdiga igen
för Gud, och den försoningen gav Gud, ty han tänkte dock
därpå, att han var vår Fader. O, välsignade Fader! Han
krävde icke blod, såsom hedningarnas gudar göra, nej, han
gav blod — enfödde Sonens blod. Ingenting var honom
för mycket eller för stort, när det gällde att upprätta det
fallna barnet ur synden. Han skonade icke den enfödde
Sonen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 19:58:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/inganf/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free