Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Försoningens betydelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
io88 I ingen annan är frälsning
han, som hade första rummet i Herrens hjärta — och det
kanske för sin större trohets skull? — det må den tro,
som kan det. Men utom Johannes evangelium förekommer
icke det uttrycket om honom.
Därför säger ock Paulus icke: Gud förhöjde sin kärlek
till oss därigenom, att Jesus dog, ej heller: Den förändring,
Guds kärlek led genom vårt fall, blev i Kristi död botad
eller återställd, utan: Gud bevisar sin kärlek till oss däruti,
att Jesus dog för oss, då vi ännu voro syndare (Rom. 5:8).
Och Johannes säger: Därpå känna vi Guds kärlek, att han
haver låtit sitt liv för oss (1 Joh. 3: 16). Och åter: Därpå
är Guds kärlek till oss uppenbar vorden, att Gud haver
sänt sin ende Son i världen, att vi skola leva genom honom.
Däruti står kärleken: icke det vi hava älskat Gud, men det
han haver älskat oss och sänt sin Son till en försoning
för våra synder (1 Joh. 4:9, 10). Och när Herren själv
uti en bild skulle levande framställa detta Guds hjärtelag,
då var det han framställde den förlorade sonens historia.
Se på fadershjärtat där! Hos en kristen betrakta vi det
ock såsom en delaktighet av Guds sinne, att han kan, utan
upprättelse för liden kränkning, förbliva i sin kärlek
oföränderlig. Men under tiden skulle Guds verkliga sinne vara
det, att han icke så kan älska! "Kärleken själv såsom
helig", säger Welinder, "fordrade försoning." Men då skulle
ju den kärlek, vilken Skriften begär av en kristen såsom
likhet med Gud, vara en ohelig kärlek. Men tänk dig
tvenne kristna, vilka blivit förolämpade; tänk dig vidare
den ena såsom villkor för sin kärleks oföränderliga bestånd
kräva försoning, den andra åter vara så långt ifrån att
för sig kräva upprättelse, att han ock offrar allt, vad han
äger, för att utplåna dens synd och med sig försona den,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
