- Project Runeberg -  I ingen annan är frälsning /
108

(1938) [MARC] Author: P. P. Waldenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Försoningens betydelse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

io88 I ingen annan är frälsning

endast om denna sida av försoningen men utesluter därmed
icke den andra. Nu väl, den invändningen kunde ju hava
något sken, om blott Skriften på något annat ställe talade
om den där andra sidan. — Andra åter erkänna, att
Paulus här framställer försoningens egentliga väsende,
erkänna ock, att det står: "Vi blevo försonade med Gud",
men, säga de: "huru skall jag förstå detta om ej så, att
Gud blev blidkad mot oss; ty det visar ju erfarenheten,
att icke världens hjärta är blidkat mot Gud?" här svara
vi: Om I icke begripen, vad som står skrivet, vem har
dock givit eder fullmakt att för edert förstånds skull göra
om Skriftens tydliga ord? Nej, den fullmakten har icke
Gud givit eder. Och då våga vi icke för edert förstånds
mörkers skull träda ifrån tydliga och klara Guds ord. Men
om vi kunna lära förstå deras verkliga mening, det få vi
framdeles se. Nu är det nog: Det står så skrivet.

Härmed drager ock Ef. 2: 16 överens: Kristus skulle
försona dem båda (judar och hedningar) med Gud uti en
kropp genom korset. Märk: Icke "Gud med dem", utan:
"Dem med Gud". Sammalunda heter det: Han måste i allt
bliva bröderna lik, på det han skulle vara barmhärtig och
en trofast överstepräst i det, som tillhör Gud, till att
försona folkets synder (Hebr. 2: 17), och åter: Han är
försoningen för hela världens synder (1 Joh. 2:2), och åter:
Däruti består kärleken, icke att vi älskat Gud, utan att han
älskade oss och sände sin Son till en försoning för våra
synder (1 Joh. 4: 10). Märk, icke: Han mottog Sonen till
sin vredes försoning, nej, utan: Han sände Sonen till våra
synders försoning.

Detta bekräftas ytterligare av 2 Kor. 5: 19: Gud var i
Kristus och försonade världen med sig själv. Det är myc-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 19:58:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/inganf/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free