Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Försoningens betydelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126 ioo I ingen annan är frälsning
den första bockens blod, nämligen syndernas borttagande.
Såsom ock Kurtz säger: "Därigenom uttalades den idéen,
att denna dags försoning var så fullkomlig, så påtaglig och
obestridlig, att även satan, åklagaren, måste densamma
godkänna".1
I tillämpningen av enskildheterna i en bild må större
eller mindre fyndigheter ådagaläggas — såsom t. ex. i det
nyss nämnda åtskiljandet mellan bockarna — någon
be-visningskraft äger den dock aldrig och förfelad i grund
är den alltid, så snart den kommer i strid med Skriftens
egen förklaring. Detta må ock vara sagt om sådana
invändningar, som man uppsökt däri, att offret frambars
åt Gud, att Kristus offrat sig själv åt Gud o. s. v. Till
förklaring av sådant duger det icke att i offren inlägga en
annan betydelse än den, som Skriften tillägger dem. Hellre
får jag då avstå från all förklaring. Eller skulle väl min
oförmåga att förklara det dunkla giva mig rätt att
bortförklara det tydliga ? Men i detta fall behöva vi icke heller
avstå från förklaring. Att offret frambars till Gud, det
har sin fullständiga förklaring däri, att det i Kristi offer
gällde att just inför Gud framställa mänskligheten
rättfärdigad från synden, och detta just därigenom att han,
offerlammet, inför Gud bar mänsklighetens synd.
Men nu: huru stämmer allt detta med Hebreerbrevets
förklaring då? Ja, låtom oss läsa även den! Den finnes i
Hebr. 10. Och vi anföra det efter vår gamla
bibelöversättning, som ju här är i allt huvudsakligt riktig. Det heter:
Lagen haver skuggan av det tillkommande goda och icke
själva varelsen. Årligen måste man offra alltid enahanda
offer — och kan dock därmed icke blidka Gud? nej, utan:
1 Kurtz: Hel. Hist. § 50:3, anm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
