Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Försoningens betydelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146 ioo I ingen annan är frälsning
med. Här tyckes nu allt vara klart: Rättfärdigheten krävde
betalning för vår skuld, och däri ligger försoningens
nödvändighet. Nuväl! Men låtom oss läsa! Då föll tjänaren
ned och bad om tålamod, och konungen varkunnade sig
över honom och gav honom till, vad han var skyldig
(v. 27). I v. 32 säger ock konungen till honom: Allt det
du skyldig var, gav jag dig till, ty du bad mig. Tillämpa
vi nu detta på frågan om vår syndaskulds avplanande, så
se vi, att här ej står ett ord om någon, som betalade i
gäldenärens ställe, utan blott detta: ty du bad mig. Alltså:
använd i den frågan skulle denna liknelse lära oss, att ingen
försoning eller försonare alls behövdes, utan att det allenast
behöves, att syndaren beder. Men dit vilja vi ju icke.
Därför må vi tacka Gud, att denna liknelse gäller en helt
annan fråga, samt av detta lära oss att använda Guds ord,
såsom det står, och icke annorlunda.
"Men", säger någon, "det att konungen skulle hava
betalning, framställer dock den rätta synpunkten för
försoningens nödvändighet, men det andra i liknelsen handlar
om en annan sak." Vi fråga: Och vadan vet du det? Säger
du: "Det är klart", då äro vi alltid lika när, emedan vi ej
veta, vadan du har den klarheten. Säger du åter, att du
vet det av andra bibelställen, då svara vi: Varest finnas
då dessa bibelställen?
Äntligen säger man ock: Varje människas naturliga
samvete vittnar dock, att Gud kräver en sådan skuldens
betalning. Nu kan människan icke åstadkomma densamma,
därföre måste en annan göra det i hennes ställe. Men är
det då så säkert, att samvetet däri vittnar rätt? Vi veta
ock, att varje människas naturliga samvete i känslan av
synd vittnar, att hon måste genom egna gärningar blidka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
