Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kristi översteprästerliga förbön - Andra betraktelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224 ioo I ingen annan är frälsning
jorden, nämligen att vi icke måtte låta oss förföras till
att falla av från honom, utan att vi i enfald måtte bliva
vid hans nåds evangelium såsom i vårt rätta livselement,
om ock all helvetets makt lägger sig däremot. Ty det är
det rätta huvudstycket i kristendomen, varemot djävulen
allra mest rasar, huru vi trots all känning av synden och
lagens hot i våra samveten skola förbliva i nådens frihet,
så att vi icke åter falla i träldom under lagen och synden
utan ständigt bliva i denna borg, som är Guds namn, vilket
är ett fast slott, dit den rättfärdige löper och blir
beskärmad.
24. Men då Herren tillägger: Att de bliva ett såsom
ock vi, så kan man fråga: voro då lärjungarna icke redan
ett? Svar: jo, men här skall man märka, att allt det, som
genom Guds nåd i oss verkas, är ännu ofullkomligt, så att
det fastmer är ett blivande än ett varande. Därför har det
alltid varit och är ännu hos de heliga ett jagande och
löpande efter tron, kärleken och alla andliga gåvor. Ty
ändock de redan äro i den rätta tron och kärleken, så hava
de allenast begynnelsen och förstlingen av dessa stycken,
så att de icke kunna vara nöjda därmed utan fara och
sträva alltjämt därefter, såsom vore de ännu icke komna
till begynnelsen. O, där är ett outsägligt Andens suckande
i de trogna. Och vad gäller det? Ständigt ett och
detsamma, nämligen att kunna rätt tro, älska, bekänna, vara
gudfruktig, med ett ord, vara den käre Frälsaren lik. Ja,
detta jagande, farande och suckande är så utmärkande för
de trogna, att varest det avstannat, där har det nya hjärtat
upphört att slå och själen bortsomnat i döden.
25. Så beder Herren här, att hans lärjungar måtte
alltmer bliva ett, såsom de redan begynt att vara det. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
