Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kristi översteprästerliga förbön - Fjärde betraktelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256 ioo I ingen annan är frälsning
på honom, han skall hava evinnerligt liv (Joh. 6: 40). Och
i hela Skriften framstår det ju såsom Guds allvarliga vilja
och synnerliga ögonmärke, att syndare måtte varda saliga
och återfå den härlighet, till vilken de ursprungligen voro
skapade. Därför är det, såsom sagt är, för vår skull, som
Herren sålunda talar och säger: "Jag vill", på det vi måtte
med öron och hjärtan lyssna därtill samt därmed trösta
oss emot all sådan anfäktelse, varmed djävulen oroar och
ängslar oss, såsom hade den käre Frälsaren hemligen en
annan vilja eller tanke om oss. Ty det förekommer oss
ju ganska ofta så, som hade Herren vänt oss ryggen och
gått med sin nåd till någon annan.
3. Tänk t. ex. när jag blir utsatt för något, som jag
bestämt tycker icke blott är hårt och bittert för köttet utan
rent av hinderligt och mördande för mitt andliga liv —
och jag ropar och beder om nåd, hjälp, kraft — med ett
ord: befrielse från detta onda, men det tvärtom synes, som
ville det i stället bliva värre — o då gäller det att hålla
fast vid dessa Herrens ord. Ty å ena sidan vet jag ju,
att det icke är om någon lisa för mitt kött jag beder utan
om något, varom jag tycker mig av allt Guds ord finna,
att det är nödvändigt för mig, om jag skall kunna vara
en kristen. Å andra sidan har jag en hel sky av löften
om hjälp och nåd och kraft, otaliga uppmaningar att bedja
och kasta allt på Herren samt de allra bestämdaste
försäkringar om bönhörelse. Nu går jag med allt detta fram
till Herren, vill icke bygga på något annat än hans ord
och begär intet annat än, vad han själv lovat: nåd och
barmhärtighet, men känner mig den ena gången efter den
andra såsom tillbakastött, erfar, såsom mig synes, ingen
hjälp eller tröst eller kraft. Vad skall jag nu tro? Då vill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
