Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Akt I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAPTEN.
Ja, det är en vana vi tog oss, när hon hade sin
lilla dotter-dotter här. Och så är det där om pängarna.
— Med Ingrid, menar jag. — Hon nekar fortfarande
att ta emot arfvet efter sin man. Barrockt, hva?
EMY.
Säger Ingrid nej, så menar hon nog också nej.
KAPTEN.
Ja, jag böljar märka det. Det låter minsann
så mjukt och framkastadt hur som hälst, när hon säger
emot, att man tycker en barnunge skulle rå på henne.
Jo, jag tackar jag! Åttiotusen kronor är vackra pängar,
isynnerhet när man som hon lefver af sitt lilla möderne.
EMY.
Ja, det är opraktiskt.
KAPTEN.
Skulle tro det, skulle tro det! Och så tillbringa
sorgåret på resor till! Men säg något? Då skrattar hon
och svarar att den, som lifvet inte kan förödmjuka,
alltid är rik. Det kallar jag lindrigast sagdt förvända
begrepp.
EMY.
Begrepp är väl alltid begrepp, äfven om de är
förvända.
KAPTEN.
Ja, det förstås — ni hänger ihop som ler och
långhalm, ni! Nå ja, vi är inte där än, och i värsta
fall så finns det ju barmhärtighetsinrättningar, ty så ta
mig tusan, att vi, hennes rika svågrar, bli de som . . .
Men få vi bara er till bundsförvant, fröken Emy, så . . .
ft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
