Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Akt I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAPTEN (rusar upp).
Fy tusan, fy tusan! Förtalade! Ja, då ska jag
också säga hvad det var som fattades. Det fattades,
det fattades . . . det fattades ingenting alls.
EMY (lugnt).
Ja, så förefaller det mig.
KAPTEN.
Men det är just det värsta, det. Det ska fattas
något, eller också vara ett sådant där idealhem som
min bror professorns. Det var Ingrids förbaskade
skyldighet att. . . Med ett ord — om en man inte
alltid är som han bör, så är det alltid hustruns fel.
EMY (lugnt).
Jag trodde verkligen, att hofrättsrådet Adolphson
var som han borde?
KAPTEN.
Så för tusan! Det var han med! Gustaf var en
hjärtemänniska, en hedersman, som hade kunnat gå i
elden för en kamrat och som också gjorde det. Men
ser ni, en hustru ska kokettera, göra krumbukter, rycka
på betslet som en bångstyrig häst. Man ska med ett
ord aldrig veta, om man kan styra henne eller inte.
Det håller kärleken vid lif. Ingrid var alltid vänlig,
alltid glad •— hemmet alltid lika väl ordnadt. . .
EMY.
Mycket underliga fel det där.
KAPTEN.
Men svalt var där, förbannadt svalt, och att han
sökte kamratlifvet, det.. . Punktum!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
