Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Akt III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så ska du bli lycklig, på sätt, som din mor ville —
utan strid och utan slit — och ... Du förstår — ditt
arf — din hvardagsheder är ju också så mycket värd...
KURT.
Du är sjuk, Ingrid!
INGRID.
Nej, jag fick bara en sådan lefvande förnimmelse
af, att jag inte var jag. Sådant där underligt händer
oss kvinnor ibland — som du vet. Och nu — jag
— du . . . (Håller upp läpparna för alt bli kysst.)
KURT (kysser henne).
Men ...
Ingrid vinkar, ser honom med innerlig kärlek in i
ögonen, stryker honom sedan öfver håret och går hastigt
till vänster.
KURT (står som förstenad.
Springer sedan fram till dörren, som han förgäfves söker öppna).
Ingrid, hör mig då, Ingrid! O, min Gud,
hvad menar du? Öppna, öppna! Mitt hufvud .. . (Tar
sig om hufvudet. Ser sig förtviftad omkring; får se papperet,
som han läser. Rusar ut i tamburen, där just Janson med
stor ceremoni öppnar dörrarna till den festligt upplysta
matsalen.
KURT.
Hvar är kapten — båda farbröderna — mormor?
De ska komma hit genast — genast — allesammans!
Allesammans, sa jag! Spring! Nå, hur går det!
(Stampar med foten.)
Janson försvinner förfärad.
Kurt rycker till sig sin hatt, ämnar sig ut, men
vacklar. Öppnar fönstret för alt få luft. I detsamma
höres rullande af vagnshjul.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
