Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Epilog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HALFDAN.
Ja visst — här ute ...
Ingrid skrattar utanför.
HALFDAN.
Hör hur det glittrar om henne nu igen! Vet du
någon, hvars skratt är mer smittsamt än Ingrids?
EMY.
Knappast. — Därför skrattar hon också så ofta. Men
nu måste jag lämna dig. — Allting ska vara »svenskt»
i kväll — maten med — och du förslår nog hvad det
vill säga här i oljans och tomaternas land. (Nickar
vänligt och går till höger, medtagande bordlöparen.)
Halfdan drar sig uppåt scenen; går sedan ut på
verandan. Ingrid och Henning stiga från trädgården
uppför vänstra verandatrappan. Henning är myckel
åldrad. Ingrid, starkt gråhårig, men ser fraiche och ung
ut, bär en slät, hvit sidenklädning med stor bröstbukett
af violer.
INGRID (skrattande och ulan alt se
Halfdan).
Nej, jag försäkrar dig, Henning, att röfvare tar jag
inte emot; artist är han! Ja, nu har du sett mitt lilla
rike. (Ringer. Till Anna, som kommer från höger) Kaffe
och likörer hit in genast.
Anna bär genast in det begärda pä en liten bricka
Går sedan.
INGRID.
Kom nu, Henning, och hvila dig här. (För Henning
till den skära sidensoffan.) 1 mitt eget lilla rede.
HENNING.
Tack, men det är ett alldeles för fint bo åt mig.
För tusan, en gammal knekt! (Sjunker tungt ned i en
länstol.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
