Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Epilog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KURT.
Kanske också en liten liten smula frivol; det
ligger i blodet. Eljes är hon lika rättskaffens och snäll
och glad.
INGRID.
Talar hon aldrig om mig?
KURT.
Jo ofta — allt för ofta.
(Paus.)
INGRID (lågt).
Är hon lycklig?
KURT.
Ja fullkomligt, tror jag; vi är lyckliga båda.
Det enda hon är litet missbelåten med är, att jag inte
vill gå bort och samla nytt ibland. Ni förstår, i en
småstad kan ju samtalsämnen tryta... Men i början
var jag rädd att göra något som jag visste inte var
kärleksfullt, och så blef det en vana. Vi ha ju alltid
barnen att tala om, och på kvällarna läser jag högt,
lektyr som hon tycker om: den är inte svårläst. — Så
ha vi ju ett stort landställe — det tar tid — och så
ge vi ofta middagar. Maj har fin gom för vin —
det roar henne få visa sig som kännare. Och hvad mig
angår, så tycks jag vara född till gourmet — och ...
(Springer upp). Tro inte, att det är ironi det här, ty det
är det inte! Jag var nöjd, alldeles nöjd, och jag blir
nog alldeles nöjd igen — bara jag hunnit glömma det
här, lika så väl som jag glömt allt annat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
