Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Epilog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HALFDAN.
Gud i himlen! Och det låter du ske! (Vill in till
vänster.)
EMY.
Nej, nej, gå inte in, hennes förstånd sviktade nyss
som ...
HALFDAN.
Har hon medel?
EMY.
Ja, hafvet slår ju ända upp till ...
HALFDAN.
Åh det — aldrig! (Knäböjer framför Ingrids dörr
och ropar nästan befallande:) Ingrid! Nu är du min!
Du sa: »när sorg blir min glädje och glädje blir min
sorg, då ska jag komma, Halfdan.» Dödar du dig,
bestjäl du mina sjuka och oss som älskar dig. Är du
sådan, att du bara lär andra och sviker själf? »Så länge
man orkar simma dit ut i ljusfloden, tillhör ens krafter
andra.» Jag ropar hit dem alla därute — de ha också
rätt öfver dig, ty du har gifvit åt dem. Inte allt åt
en, utan mycket åt många, det var din väg! Kan du
svika ditt gifna ord — kan du? (Väntar andlös.)
INGRID (dödsblek på tröskeln till
sitt rum, hållande en stor, svart slöja i handen).
Vill du ha en död, Halfdan?
HALFDAN.
Ja. (Springer upp.)
INGRID.
En död som dödat två lefvande?
HALFDAN.
Ja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
