Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. "Emigrationen till det inres värld"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EMIGRATIONEN TILL DET INRES VÄRLD.
utkomma nya upplagor av Walter Scott på världens alla språk. Och
dock har kritiken kommit med ganska kraftiga invändningar. I
fråga om det romantiska hos Walter Scott måste man giva kritiken rätt.
Hans romantiska personer äro romantiska schabloner och ingenting
därutöver. Han pejlar ej djupen i människosjälen, om ock hans blick
för mänskliga säregenheter och svagheter kan vara skarp nog.
Men kritiken har även vänt sig mot själva den historiska skildringen.
Taine säger, att Walter Scott stannar på historiens tröskel; den yttre
kostymen kan i sin helhet vara riktig nog, men människorna, sederna
och uppfattningarna äro moderniserade. Härvid bör man emellertid
lägga märke till att själva det historiska sinnet och känslan undergått
en viss förändring under loppet av vårt århundrade. I nutiden har
tillkommit ett stänk av ironi, som var Walter Scott fullständigt
främmande. Läs exempelvis ett sådant verk som Troels Lunds
»Dagligt liv i Norden under det sextonde århundradet», och man skall snart
finna, att framställningsmetoden består däri, att författaren
framlägger en ironisk skildring på underlag av uppfattningar, som ligga
oss tämligen fjärran och som på nutidsmänniskan verka i någon mån
stötande.
Eller läs en historisk roman sådan som Flauberts »Salammböô»1 Man
kan ej få ur sina tankar en sådan skildring som den om offren åt
Molok. Hela den vilda orientaliska fanatismen står framför oss såsom ett
vidunderligt, rysansvärt fenomen, som genom sin för oss främmande
art bränner sig in i vår fantasi. Läs den episoden, då Hamilkar med
förnimmelse av att vara i sin fulla rätt tager barnet från dess fader,
slaven, överantvardar det åt Molokprästerna för att rädda sin egen
lille Hannibal och sedan sänder till slaven som en tröst en läcker
fårstek, som stillar hans sorg och på vilken han äter sig sprängmättl
Flauberts konst kommer humana nutidsmänniskor att rysa genom den
konsekvens, varmed han skildrar kartagernas inhumana tankeliv.
Själv har han däri funnit en njutning. Ironien är den historiska
konstens triumf.
På detta sätt förhöll det sig icke med Walter Scott. Han ville,
att hans samtid skulle återfinna sig själv i de gamla tidernas skepnad.
Därför höll han sig till de konstanta historiska värdena och till de
känslor, som gå igen i alla tider. Hans bönder och herremän från svunna
dagar blevo bönder och herremän, tänkte som bönder och herremän.
Och rasskillnaden föll honom strax i ögonen. Engelsmän förbliva
engelsmän, skottar förbliva skottar och fransmän förbliva fransmän i
alla tider. Man känner igen dem både vid Johans utan land tornering
och bland Ludvig XI:s legotrupper.
På grund härav kom Walter Scott att genom sina skildringar
15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
